Torbjörn Lindahl

Jag har nog använt den rubriken förr under blogg-årens lopp. Nu gör jag det igen. Denna gång handlar det om kvällens hockeymatch Luleå-Skellefteå 2-4. Glädje för Skelleftesupportrarna och sorg för Luleå-dito. Men inte bara sorg. Luleå spelade bitvis bra, särskilt i andra perioden hade dom bra fart.

 

Många Skelleftefans var det dock omkring mig. Vi var bara tre Lulesupportrar på hela raden och alla på raden bakom var svart-gult klädda. Hur kunde jag hamna mitt i ett sådant getingbo?

 

Var där tillsammans med kollegan Yvonne Steinwall som också hon är Skellefteanhängare. Bildbeviset visar att man kan vara vänner inom kyrkan även med olika uppfattningar! Tyvärr glömde jag det vi kommit överens om: att vi båda skulle ha prästskjorta.

 

Hur kan då präster motivera att dom går på hockey? Jo, se, det är ytterst uppbyggligt och ger återkommande anledning till spontana bibelreflektioner. När ena lagat gör mål så gläds den ene medan den andre blir sorgsen. Och tvärtom när andra laget gör mål. Då har man anledning öva sig i den kristliga attityd som apostelns ord om Kristi kropp i 1 Kor talar om.  Om en lem lider så lider alla. Om en gläder sig så gläder sig alla.

 

Ytterst uppbyggligt!