Till himlen och tillbaka

heter en bok på drygt två hundra sidor som jag lånade hos goda vänner i går afton. Den tog inte lång tid att läsa. Det är en amerikansk neurokirurgs berättelse om en nära-döden-upplevelse han hade när han låg en vecka i koma pga en bakteriell hjärnhinneinflammation.
 
Mest gripande är för mig kanske delarna där han återberättar de anhörigas upplevelser av hopp och förtvivlan, bön och slutligen glädje när han kommer tillbaka till livet. Ge aldrig upp i bön!
 
Hans upplevelser av det han mötte "på andra sidan" är betydligt mer svårbeskrivbart. Orden räcker helt enkelt inte till och ofta är det han minns alldeles för oformligt föratt låta sig beskrivas.
 
Som neurokirurg har han tidigare många gånger stött på patienters vittnesbörd om liknande upplevelser men han har aldrig kunnat sätta någon tro till dem. Istället har han lutat sig mot förklaringar att upplevelserna snarast är resultat av processer i hjärnan.
 
Efter sin egen upplevelse ändrar han sin syn. Han är övdrtygad om en andlig större verklighet och att medvetandet ligger boftom det fysiska. Efter sin sjukdom känner han som sin kallelse att övertyga människor om det - bl a läkarkollegor som tror så som han själv tidigare gjorde. I det syftet är boken skriven. Den innehåller därför en hel del argumentation mot förklaringsmodellerna att upplevelser av denna art bara är resultat av det som sker  i hjärnan. När han i efterhand läst sin journal vet han ju att stora delar av hans hjärna var helt utslagen.
 
Tyvärr - säger man som kristen - blir hans ord om den andliga verklighet han nu försöker övertyga om - också en aning "new age-iga".
 
Men identifikationen av hans medföljande "ängel" på andra sidan var givetvis rörande.

Kommentarer
Postat av: Daniel Gustavsson

Intressant ämne, men som du säger har det lätt att dra iväg åt New Age- hållet. Vi har lätt att fascineras och kanske glädjas åt dessa vittnesbörd från den andra sidan, men jag undrar ändå om inte vår hållning inför dessa fenomen bör vara: -"Nonsens" i ordets egentliga betydelse, alltså inte översatt "dumheter" utan "betydelselösa oväsentligheter".
Daniel G

Svar: Så är det nog. Det är ju inte dylika personliga erfarenheter från enskilda personer som är grunden för vårt salighetshopp.
Torbjörn Lindahl

2014-03-08 @ 22:44:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0