Att inte konvertera till Rom
* Kyrkliga GymnasistFörbundet
För många år sedan, innan Missionsprovinsen var påtänkt och ingen talade om lekmannaledd frikyrka, så var det någon som föreslog den laestadianska väckelsen som inte kände sig bekväm i de nordiska statskyrkorna, att ansluta sig under någon av de ortodoxa kyrkorna. Jag fick den uppfattningen att förslagsgivaren inte hörde till de innersta kretsarna av väckelsen. Han tyckte väl att väckelsen i vissa kretsar lade vikten för mycket på vad man gjorde och inte gjorde, istället för kärnan Jesus Kristus.
Oavsett jordisk kyrkotillhörighet måste alla prövas i sin religionsutövning.
- Går man till kyrkan/bönhuset för att synas eller för sitt personliga möte med sin Herre?
- Går man till Nattvarden för att man brukar gå, eller för att man vill möta sin Frälsare i sakramentet och fysiskt känna Hans kärlek genom att dricka Hans blod och äta Hans lekamen?
- Biktar man sig för att duga för Gud och biktfadern, eller för att man inte har något annat eget att byta med för att få höra försoningens predikan?
- Lever man ett asketiskt och världsfrånvänt liv för att duga för omgivningen, eller för att man är rädd för att personligen andligt sövas av levernets omsorger.
- Håller man Guds ord som något som man i bästa fall kan lyssna mindre än en timme varje söndag av en präst eller predikant, eller som ett dagligt bröd och ett ständigt medel för att hålla sig nära Jesus?
Frågan jag och alla får ställa oss; Var vakar vi, om vi nu vakar? Är det viktigast att tillhöra rätt församling? Tror man att Jesus vid sin återkomst kommer att sortera de olika kyrkorna vilka som passar på höger respektive vänster sida?
