Allt fler kvinnliga präster

eller "prästvigda kvinnor", som dom själva vill kallas, blir det nu i kyrkan läste jag i fredagens Norrbottens-Kuriren då jag en sväng var in på Biblioteket i Kulturens hus. 40 % av prästerna i Luleå stift är idag kvinnor. Prästutbildningarna domineras idag av kvinnor, ca 70% av prästkandidaterna är kvinnor. I åtminstone ett stift har det redan tippat över till kvinnornas sida. I Stockholms stift är redan över hälften av prästerna kvinnor och situationen är sådan att man tvingats börja uppmana församlingarna att mer aktivt försöka få män att söka till prästutbildningen.
 
Trenden är klar: om ytterst kort tid kommer majoriteten av präster i landet att vara kvinnor och sedan kommer deras andel av den totala prästkåren att stadigt öka under överskådlig framtid. Nu vet ju alla att om man vill veta var vi kommer att befinna oss om ett antal år så är det viktigare att titta på trenden än att se på hur det är just nu. Att obalansen snabbt kommer att tippa över till kvinnornas sida beror inte bara på att det prästvigs fler kvinnor utan också på att det länge än kommer att pensioneras fler män varje år.
 
Om det nu är så som alla intervjuade i Kurirens artiklar - biskopen, prästen Victoria Svärd och stiftsadjunkten Annika Nordeqvist (ansvarig för prästrekryteringsfrågor) - säger: det är viktigt med både män och kvinnor i prästjobbet och som kyrkoanställda; varför tar kyrkan då inte det på allvar? Varför är allt jämställdhetsfokus i svenska kyrkan bara inriktat på fler kvinnor som präster och fler kvinnliga chefer när det verkligt stora problemet är bristen på män?
 
För att ge konkretion åt mina tankar ska jag ta min egen arbetsgivare - Luleå Domkyrkoförsamling - som exempel. Jag räknar nu personalen ur minnet, så jag kan utan vidare ha glömt några (ber om ursäkt!), men det påverkar knappast slutresultatet. Jag utelämnar även kyrkogårdsförvaltningen* med all dess personal eftersom jag inte känner till alla där lika säkert (eller kanske snarare: ännu mer osäkert). Alltså, sålunda fördelar sig personalen - alla kategorier - i en modern stor svenskkyrklig stadsförsamling när man delar upp dem efter kön.**
 
"Kärnverksamheten" ***
präster
män 4     kvinnor 7div>
diakoner
män 1     kvinnor 7div>
musiker
män 3     kvinnor 4
pedagoger
män 0     kvinnor 13 div>
S:a
män 8     kvinnor 31>
 
"Stödet" ****
kök/städ/vaktmästar-personal*****
män 6     kvinnor 8
administration, exp mm
män 2     kvinnor 11
S:a
män 8     kvinnor 19
 
Totalt
män 16   kvinnor 50 ******
 
Som sagt, reservation för felräkning då jag tar detta snabbt ur minnet. Men även om min felräkning skulle vara så mycket som 25% i vardera gruppen (det är den inte!) så är obalansen ändå stor.
 
Frågan kvarstår: när ska vi se sanningen i vitögat och sluta se fler kvinnor i prästrollen som den allt överskuggande angelägna jämställdhetsfrågan? Och när ska media börja se att det finns andra "problem" i kyrkan att adressera än 10%-enheter färre kvinnor i prästerskapet.
* eller Griftegårdsförvaltningen som det numera officiellt heter här
 
** enligt Svenska Kyrkans Unga ska man ju numera även respektera att en människa vill avstå från att räknas tillhörig till ett traditionellt kön så jag tänkte först även ha en tredje spalt för "inget kön" men då jag inte vet om någon sådan arbetskamrat så avstod jag en spalt där det skulle bli noll på varje rad. Men den saken ändras kanske när dagens KU:are börjar bli kyrkoanställda om 5-10 år.
 
*** och **** att dela in personalen i "kärnverksamheten" och "stödet" är inget jag hittat på utan är benämningar som församlingsledningen själv introducerat och använt i flera år 
 
***** här har några kombitjänster varför jag inte vill särskilja de olika inriktningarna, men helt klart dominerar män vaktmästardelen och kvinnor kök och städ
 
****** i efterhand har jag räknat med ytterligare personer som jag kommit på att jag glömt men det har bara gjort slagsidan åt kvinnohållet ännu större! Och nu har det hänt igen, kom på ytterligare två. Det blev två plus till på kvinnosidan. I

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Intressant statistik! Särskilt gruppen diakoner är ju intressant - på Vårsta 2009 diskuterade vi varför i hela fridens dar ingen firat att även män numera får bli "diakonissor" och varför den sneda könsfördelningen i DEN kallelsen inte väcker någon större uppmärksamhet. (Min gissning är att det har med status och löner att göra - sänk prästlönerna till romersk-katolska kyrkans nivå så får vi ett annat ljud i skällan; ännu bättre blir det givetvis om staten då och då skulle avrätta någon präst eller biskop å båle).

Men Torbjörn, förlåt att jag tjatar: du bör numera skriva "hanar" resp, "honor" istället för de sedan 1 juli 2013 saboterade begreppen "män" och "kvinnor." Trebarnspappan Ann-Christine i Växjö räknas ju numera även hen till gruppen "prästvigda kvinnor" och det vet jag inte om någon högkyrklig skulle göra - en "prästvigd hane" är det ju dock enligt alla parter fråga om. För när hen går på badhuset definierar hen sej fortfarande som en hane (möjligtvis men inte säkert även som en man) enligt dotterns bok "Min pappa heter Ann-Christine". Mer kan man få veta om man går på föreläsningar under Hudiksvalls Pride den 5 juli. Välkommen, Torbjörn!

Svar: Den typ av resonemang som du för i andra delen av din kommentar övergår tyvärr vida min ork och nära nog även mitt förstånd. 5 juli ligger tyvärr inte i min semesterperiod men en snabbsväng med motorcykeln kunde ju övervägas. Nej, förresten, 120 mil på E4 är ingen höjdare.
Torbjörn Lindahl

2014-03-31 @ 09:33:14
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: den gamle kamraten

I mitt förra liv som skolpräst och lärare vid Älvsby folkhögskola märkte vi mycket tidigt av den ojämna könsfördelningen hos dem som tänkte sig bli diakoner. År efter år var det ungefär hälften i grupperna som hade det målet och då bara en och annan kille, annars damer över hela linjen - många emminenta sådana. Bland dem som tänkte sig präst som målet för sin kallelse - en fjärdedel av dem som gick kursen - var det 50-50. Andra folkhögskolor hade samma bild.
Redan runt 2000-skiftet påtalade jag detta för diverse högre uppsatta kyrkliga koryféer i beslutsställning och menade att det skulle behövas riktade rekryteringsåtgärder för att få män att söka sig till "yrke i kyrka". "Du har rätt!" blev svaret från en av dem. "Men gör vi det får vi feministerna i strupen!"

Svar: Just det. Vissa världsbilder får inte rubbas.
Torbjörn Lindahl

2014-03-31 @ 16:21:04
URL: http://stgstrombergsson.blogg.se
Postat av: den gamle kamraten - igen

Ser man på Älvsby församling där jag verkar och vistas blir det inte lika ensidigt. Först skall sägas att sammanhanget är mindre, betydligt mindre, men vi är ändå jämnare fördelat. Vår lottorad blir med antaelt damer nämnda först:
Diakoni: 1,5 kvinna, 1 man. Alltså ganska jämt.
Pedagogik: 0 kvinna, 1,75 man + ½ manlig präst i det så kallade "Ungdomsprojektet". Ensidigt så det visslar och måste kompletteras med ideella krafter. Görs så - fast åt andra hållet - i Domken?
Musik: 2 kvinnor.
Präster: 2 av vardera slaget inkl den ovan nämnda "ungdomsprästen". Herden manlig.

Svar: Den statistiken kan ju bara tolkas som att ni på landet är lite efter er tid och ännu inte lärt er hänga med i de moderna storstadstrenderna.
Torbjörn Lindahl

2014-03-31 @ 23:43:30
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0