Torbjörn Lindahl

fick jag vara med och fira trots ledighet i helgen. Jag säger aldrig nej till en mässa, som en god vän och kollega brukar uttrycka det. Och tur var väl det för gudstjänstbudet var aningen tunnt i staden. Inte så att gudstjänster helt saknades, men hör man till dem som har vissa kriterier på sitt gudstjänstfirande så blir utbudet understundom begränsat. Alltså fick jag personligen också en mässa. Och kyrkkaffe därtill. Välsignad stund.

 

Då jag firar sjukkommunion hemma hos människor firar jag numera - om den sjuke (gamle) orkar- så komplett liturgi som möjligt, inklusive mässans sjungna delar. Detta för att den som nu av något skäl blivit avsidestagen efter ett liv som kyrkokristen ska få så mycket som möjligt av kyrkkänslan.

 

Måndag fick jag besök av vän som hjälpte mig plocka av några av mina vinbärsbuskar. Kanske kommer hon igen och tar resten. Jag bryr mig numera inte så mycket om mina vinbär. Annat var det för några årtionden sedan då ungarna i huset under ett år slukade hektoliter med saft.

 

Städning i uteförrådet blev dagens praktiska insats. Det resulterade i fullt bagageutrymme på bilen. Färd till sopstationen av nöden. Var kommer allt skräp i från? Även om förrådet städas rent från skräp en sommar så finns massor med dylikt nästa sommar.

 

Måndag kväll var jag tillsammans med ytterligare några kollegor inbjuden till vän och kollega som har stuga i kommunen. Där blev det grillat och gott vin och bastu och bad och intressanta samtal. Sent blev det också, så bäst att sova över vilket redan ingick i planerna. En trevlig kväll. En sådan kväll och semestern är räddad. Alltså börjar jag jobba med glädje till veckan.