Torbjörn Lindahl

En vecka till hade väl inte skadat, men faktum är att när man har semester så här på sensommaren så börjar man längta tillbaka till verkligheten när kvällarna blir lite mörkare.

 

I jobbmobilen ser jag jobbmailen och kan överblicka arbetsbördan i form av kyrkliga handlingar. Jag tror inte jag behöver slita ihjäl mig första veckorna. Det gör jag f ö sällan i jobbet numera. Den som varit präst i Nederluleå i början av 80-talet klagar sedan aldrig på arbetsbördan.

 

Roligt blir det också träffa arbetskamrater igen. En träffade jag i ett privat sammanhang för några dagar sedan och vi konstaterade att det var länge sedan vi setts. Till veckan får vi jobba tillsammans i tre dagar. Sen försvinner hon på en vecka igen. Ja, ja.

 

Vänner och bekanta har undrat om jag kommer få vara kvar i tjänst när jag å bloggen uttryckt att jag understundom kan känna dragning till katolska kyrkan. Vi får väl se. Jag har ju ännu aldrig sagt att jag ens tänker konvertera. Man kan inte hindra fåglar flyga över ens huvud säger ju fader Luther. Något bo i mitt hår har konverteringstanken ännu inte byggt.

 

Mikael Karlendal har på sin blogg skrivit att han tänker fortsätta blogga. Det tackar vi för. Mycket läsvärd blogg. Initierade och kunniga skriverier. Inte meningslös blandning av allvar och skämt som på denna blogg.

 

Dag Sandahl bloggar ju i princip varje morgon. Det tackar vi också för. Hans serie om ämbetsfrågan har jag uppskattat. Särskilt det avsnitt där han ordentligt utredde de två frågor som kolliderade i ämbetsstriden: det statliga kravet på jämställdhet i alla statliga tjänster och kyrkans behov att i första hand fråga sin Herre om ämbetets mening och utformning. I ett av avsnitten gjorde han också en utvikning till det ärende som Luleå Domkapitel nu får på sitt bord: en prästvigd kvinnas amälan av sina manliga kollegor. Underhandsinformation ger dock vid handen att biskop Stiglund är väl informerad om vad som rör sig på och under ytan. Det bör därför vara mycket lätt för domkapitlet att se att inget i anmälan har substans och att den därför kan läggas till handlingarna.

 

Har under semestern fått höra av arbetskamrat att det var ytterst få som under pridefestivalen i Luleå passade på att förse sig med kondom med texten "Störst av allt är kärleken". Vi lär ha en rejäl låda full på jobbet. Vad ska vi göra med dem? Kanske låta friskvårdsgruppen dela ut dem till alla församlingsanställda som vill lära sig den ädla konsten "knulla dig fri från normer". * & **

 

Nu ska jag ägna mina sista fyra lediga dagar åt att bli riktigt snäll och vänlig och kyrkolojal och luthersk!

---

*  detta var - som jag nämnt tidigare - temat för en föreläsning (dock ej en av de "kyrkliga") på Luleå pride

 

** erkänner att jag nu är riktigt raljant, men det finns saker som inte förtjänar annat öde! Och fortfarande har jag ju långt kvar till Laestadii ocensurerade predikospråk