Att bli vanlig
Det är nu mitt stora bekymmer.
Under semesterns förra* del har jag dels varit i katoliktankar** (med start på bloggen redan två dagar innan semestern började) dels i OAS-stäming x 2. Nu gäller det alltså att komma in i den vanliga svenskkyrkliga lunken innan semestern är slut.
Hur bär man sig åt för att åstadkomma en sådan transfiguration?
???
Men nu inser jag! Inget skäl finns till oro! Vi har ju kollegium min första arbetsdag. Ett kollegium räcker för att man direkt ska ramla ner från molnen rätt in i verkligheten.
Nu kan jag vila lungt de två sista veckorna av semestern!
F ö har jag idag ägnat mig åt något jag har oerhört svårt för. Dammsugning tror trogna läsare! Helt fel! Det handlar om att slänga bort böcker. Det har jag oerhört svårt för. Och eftersom jag i stort sett aldrig lånar på bibliotek utan köper allt jag läser så blir det (om än inte jättestora så likväl) växande samlingar. Till det kommer alla de böcker man får utan att läsa dem. Bara de böcker som jag helt utan egen förskyllan (och istort sett utan eget intresse) fått under mina två mandatperioder i det s k Kyrkomötet utgör väl vid det här laget några hyllmeter. För några (ja, ganska många) år sedan bestämde jag mig för att nu får det vara slut med bokhyllor i huset. I den takt nya bäcker inköps så ska gamla slängas. Pyttsan! Efter det stolta beslutet har jag införskaffat ytterligare två eller tre bokhyllor! Men nu ska omvändelsen bli verklighet. Om förmiddagen talade jag med goda vänner i telefon och berättade om min ångest inför bokslängande. Jag fick den bestämta uppmaningen inte dra ut på plågan utan omedelbart skrida till verket. Sagt och gjort! Direkt efter samtalet började jag gå igenom nedervåningens bokhyllor. Sex fyllda kassar blev skörden*** och om eftermiddagen kördes allt till Kronan. Fyra kassar lämnade jag till återvinningsbutiken och två slängde jag direkt i soporna då jag bedömde det vara böcker utan intresse för någon vanlig människa. Nu fattas bara övervåningens bokhyllor.
* gammalt postilleuttryck
** kanske ännu mer i vissa läsares tankar än i mina egna
*** när man beskådar de fortfarande överfulla bokhyllorna tycker man inte att det syns någon skillnad.
Kommentarer
Svar:
Men om jag ska idas åka till närmaste kyrkliga folkhögskola så krävs att min gamle kamrat bjuder på kaffe när jag ändå befinner å orten
Torbjörn Lindahl
Svar:
Tack.
Torbjörn Lindahl
Svar:
Vad är "speciell" teologisk inriktning?
Torbjörn Lindahl
Svar:
Han har väl nog med böcker.
Torbjörn Lindahl
Svar:
Då får vi se vad skörden blir nu när jag tar mig an arbetsrummets bokhyllor.
Torbjörn Lindahl
Svar:
Fast enligt Luleå kommuns jämställdhetskommitte befinner jag mig själv på historiens sophög så det är kanske dina gamla böcker jag simmar omkring bland.
Torbjörn Lindahl
Svar:
Både Röda korset o Frälsningsarmen o Kommunen mottager tacksamt böcker å sina second hand-butiker så möjligheter finns.
Torbjörn Lindahl
Svar:
För framtida bruk i så fall. Just nu är det för sent.
Torbjörn Lindahl
Trackback
