Friskvårdsdag
hade vi på jobbet igår (onsdag).
Vi var hos vår nya företagshälsovård, Sensia, där man också kan träna på gym. Vi var delade i två grupper som fick programmet i olika omgångar, men för min grupp vara dagen som sådan:
1. Inledning i caféet där folket presenterade sig. Dit fick man gå ombytt till inneskor eller med blå skydd på skorna. Dylika ger mig ångest. Påminner alltid om tiden då barn skulle lämnas och hämtas på dagis. Men kaffet var gott och smörgåsarna goda.
2. Föreläsning av beteendevetaren Roger Grape. Riktigt vad det egentligen handlade om begrep jag inte, men jag snappade upp några saker:
a) för några årtionden sedan började man inom de stora multinationella företagen att inse att man inte kunde ha hur stora enheter som helst. Alltså började man dela upp de stora koncernerna i mindre företag.
- Exakt tvärt emot svenska kyrkan, tänkte jag och insåg - återigen - att kyrkan alltid är 40 år efter sin tid, minst, då vi nu just jobbar som mest frenetiskt med att slå samman allting till större enheter
b) folk mår bättre och jobbar bättre ju mer ansvar dom har. Alltså ska ansvar och beslut delegeras ner så långt det går i organistaionen. Precis tvärtom mot vad vi gjort i vår församling (den jag jobbar i alltså) där vi flyttat en massa ansvar uppåt i organisationen till en allt mindre grupp arbetsledare och en allt mindre ledningsgrupp.
Om jag får ta min egen ringa person som exempel (och jag har berättat detta åtskilliga gånger för höga ansvariga under senaste året, så det är inget förtal bakom ryggen), så har jag nu - efter drygt 34 prästår, sammanlagt flera år som vicepastor, årtionden i rollen som arbetsledare och budgetansvarig i distriktet - i praktiken inte mer ansvar än jag hade under mitt andra eller tredje prästår. I vissa avseenden t o m mindre.
Här fick jag kanske förklaringen till varför jag mår allt sämre!
3. Ytterst trevlig lunch med några arbetskamrater, två diakoner och en pedagog. Skämtnivan var det inget fel på och skratten rungade. Mycket uppmuntrande.
4. Föreläsning av en sjukgymnast. Faktiskt bland det mer intressanta. Vi lärdes bland annat hur många ungdomar nu för tiden är så bortskämda att dom tror dom knappt kan jobba bara för att dom halkat och slagit sig lite. Rolig var också historien om mannen som började träna men slutade som villaköpare i Rosvik.
5. Tre olika träningspass.
a) på matta på golvet, div rörelser för rygg och mage
b) trampande på crosstrainers
c) någon slags rörelse till musik i en fart där man hann med endast en bråkdel
Till minnet av alla dessa tre träningspass undrar man: hur kan folk vara så hurtiga och entusiastiska. Skulle vi präster var likadana i predikstolen, vad skulle hända då?
6. Dusch och bastu
Inklämt i fika- och vattendrickningspauserna div samtal. bl a (1) med kollega som undrade vad jag visste om "Sant liv i Gud", dvs den rörelse som uppstått kring kvinnan Vassula Rydén spm menat sig få uppenbarelser från Jesus (eller är det från Jungfru Maria?); bl a (2) med nya chefen och domprosten Charlotte Rehnman, som hoppades att det skulle gå bra i nya jobbet.
- Du kan skylla på kvinnoprästmotståndet om det går åt pipan, erbjöd jag.
- Det är då det minsta problemet, så hon (med tydlig betoning på "minsta".)
Ytterst trösterikt ord, tänkte jag och känner mig plötsligt mycket friskare! Bra med en chef som vet vad verklig friskvård är!
Kommentarer
Postat av: Maria, Skonummer 39
Vassula Rydén besökte en gång min hemort. Jag var där och hon använde första halvtimmen till att berätta om sig själv och hur profetisk hon var. Plötsligt dök en gammal bekant från Ökx upp med följe. "Jaha", tänkte jag, "nu kommer profeten!"
Det var ganska surrealistiskt!
Postat av: Bosse
Gud är verkligen barmhärtig och god som förlade min Romresa precis på friskvårdsdagen. Jag får rysningar bara av att läsa ditt blogginlägg.
Trackback
