Flera högtider i rad

Idag är det ett år sedan min pappa begravdes. Mamma och jag besökte därför graven idag på eftermiddagen och satte dit en bukett. Även för drygt två veckor sedan var vi där, på ettårsdagen av dödsfallet.
 
Tidigare på dagen hade vi mötts i Domkyrkan till högmässa då vår nya domprost installerades. Predikan med fint innehåll som jag kunde uppskatta. Rejäl körsång från både Domkyrkoförsamlingens och Norrfjärdens körer. Som vanligt när jag är med på stora kyrkliga gudstjänster numera så får jag lust recensera det liturgiska agerandet, men jag ger mig örfilar på både mun, händer och fingrar för att låta bli. Vid kyrkkaffet på Kulturens hus fick jag chans ge nya domprosten en kram och konstatera att hon även varit i Örnäskyrkan igår kväll.
 
Där var det mässa kl 18. Deltagarmässigt ungefär lika många som i Domkyrkan idag men avsevärt mycket lägre medelålder och avsevärt färre rollatorer. Det var gudstjänst i samband med Luleå Fridsförbunds höstmöte. I samband med kyrkkaffet idag nämnde jag detta för biskopen - det här med de skilda åldersstrukturerna i kyrkan och laestadianismen. Jag säger som jag sagt förut: om bara laestadianerna håller sig kvar som medlemmar i kyrkan kan dom snart ta över den helt.
 
Idag efter gravbesöket for jag till bönhuset och gick på avslutningsgudstjänsten. Säger som förr: i mina ögon representerar gemenskapen och gudstjänsterna i Fridsförbundet numera mycket av det som jag uppfattar som traditionellt och gediget svenskkyrkligt. Vid mässan igår var vi fyra (manliga!) präster tillsammans. Kändes ungefär som en kyrkhelg i Nederluleå kyrka i början av 80-talet.
 
En ny (kvinnlig!) domprost som gillar att gå på laestadianmöten! Vad är på väg i denna tid? Kanske kommer en ny vårtid då t o m en så "ute" person som underteckand visar sig vara helt rätt ute (= inne).
 

Kommentarer
Postat av: Bosse

Jag tolkar dig som att predikan och sången var bra, men liturgin skral. Mässan i söndags gav med andra ord uttryck för något som är, eller åtminstone var, typiskt för vårt stift.
Två rätt av tre är ganska bra tycker jag. Kastar vi sedan det nya handboksförslaget i den destruktionsanläggning där det hör hemma kanske även den sista punkten kan bli bra.

Svar: Jo, föralldel. Något ur nya handboksförslaget fanns väl med och det är jag ju alltid emot utan att det behöver påpekas särskilt varje gång, men jag tänker nog även på att själva de medverkandes agerande, s a s "koreografin" kan göras lite mer noggrann. ibland handlar sådant om "petiga detaljer" som bara "experter" märker, men som även vanligt folk uppskattar, utan att förstå varför, när dom tycker att en gudstjänst var "fin" utan att exakt kunna sätta fingret på vad det "fina" var.
Torbjörn Lindahl

2013-09-02 @ 20:32:15
Postat av: Alma-Lena

Ja, om domprosten respekteras som sådan trots att hon saknar y-kromosom i laestadiansammanhang då har vi sannerligen kommit långt. Jag raljerar inte, är själv från laestadianland fast avsevärt längre norr ifrån. Det är alltid en sorg att kristna tar avstånd från varandra när Jesus friköpt oss alla med sitt blod. Därför är det alltid en glädje när vi närmar oss centrum, Kristus, och därmed varandra så vi blir bönesvaret på Jesu förbön i Joh 17.

2013-09-05 @ 18:51:57
URL: http://barockbloggen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0