Sorgen och glädjen
* skrev först "Quislingregim" men tyckte sedan det kanske vara onödigt provokativt uttryck. Vad jag vill säga är "en regim som saknar legitimitet i folkets ögon".
Ja, ockupationsbilden är bra. (Liksom hela punkt 2 ovan). Den och den och den personen är knappast en fullfjädrad taskig ockupant - men systemfelet, systemfelet och medlöperiet, medlöperiet...
Men söndagsmöte på bönhuset klockan 13 är väl ändå OK, sedan högmässorna blivit så korta att man hinner äta en rask (medhavd?) kyrklunch mellan högmässan och eftermötet. Eller brukar du inte vara klar med mässan strax efter 12? Och så nära som det är från Örnäskyrkan - ja, t.o.m. från Hertsökyrkan om man har bil! - till bönhuset i Örnäsets centrum kan det hela väl inte vara något större problem? Man kanske inte ens behöver äta någon lunch förresten, om man intar kyrkkaffe med några extra bullar?
Sympatiskt att man i alla fall inte lägger bönhusmötet kl. 11.
F.ö.: Hade Lule vunnit hade Lule tagit över serieledningen från Skellefte. Nu ligger Lule 6 poäng efter och klarade inte ens av att göra mål på hemmaplan. SM-finalkomplex? Jag fattade aldrig hur Lule kunde förlora 4 raka matcher när det verkligen gällde; nog för att Skellefte var bättre men var/är dom verkligen SÅ mycket bättre? SAIK gick/går ju inte precis obesegrade genom serien.
Ja ja, det är en världslig sak, som redan Karlsson på taket konstaterade. Ingen salighetssak, som du själv skriver. (Fast vad som är det kan man ju undra sedan en av ärkebiskopskandidaterna, domprosten Johan Dahlman, glatt konstaterat att alla hur som helst kommer till himlen. Hoppas han har rätt. Var man annars reklamerar dålig vägledning till himmelen vet jag inte riktigt).
Ockupations-metaforen är både gångbar och tänkvärd - dessutom också riktig. But - there is allways a "but" - Hur skall befrielsekampen föras? Gaullistiska propaganda-sändningar från London? Alltså att dväljas utanför sammanhanget och tycka inåt? Eller snarlikt i befriade enklaver ute i skogen? Eller som aktiva för-det-rätta-kämpar mitt i folket? Eller passiva motståndare? Eller?
Minns Ingemar Öbergs mäktiga stämma för snart 20 år sedan. Vid ett möte i samband med ett stormöte väcktes frågan om vi kan fortsätta som medlemmar i svenska kyrkan. Är det inte dags att bilda eget? Frågade en mötesdeltagare. Då steg Ingemar upp med ett varnande pekfinger i luften och sa med en mäktig stämma. Om väckelsen bygger en ny kyrka, så bygger djävulen strax ett kapell bredvid. Ni ska inte tro att man slipper bekymmer.
På tal om den nya ärkebiskopen, jag har funderat en hel del om ämbetsfrågan på min blogg. Varför vill man bli präst eller predikant?
Börja känne ett stort missmod inför svenska kyrkan. Det här känns mer och mer som ett alternativ
http://www.katolskevangelisation.se/text1_64.html
Ingen tvekan om att Jesus ger en sannare bild av gud än Mohammed och inget inflytande från Mattias Irving eller Helle Klein. Känns hopplöst inför ockupationsmakten med det gjorde det för de Gaulle till en början. Först fick han inte igenom sina idér om rörlig krigföring med pansartrupper hos franska generalstaben och av de 100 000 franska trupper som evakuerades i Dunkerque återvände majoriteten till Frankrike och tysk fångenskap istället för att göra motstånd med de Gaulle men senare tog det sig.
OAS har sina sidor, ingenting är perfekt.
Förutom jag förstås!
http://stigsundstrom.wordpress.com/2013/10/17/darfor-tror-jag-pa-kyrkan/
http://stigsundstrom.wordpress.com/2013/10/18/ta-bladet-fran-munnen-och-beratta-sjalv/
Hälsningar en kollega
Jag har läst detta igen och förstår vad bloggaren menar med ockupation mm och befrielsearbete. Att jag likt bloggaren i ungdomens vårar bar små märken med texten "Med FNL för Vietnamns folk" skapar associationer.
Att i sammanhanget beskriva OAS-rörelsen med orden "Ännu fri, icke-ockuperad och icke-kollaborerande zon" skapar en del funderingar hos mig. Är det så? Munnens bekännelse hos många i OAS är att man inte vill att de traditionella politiska nomineringsgrupperna skall dominera i kyrkan - så långtär jag med. Men är man så opolitisk egentligen? Finns inte i kretsen ändå en allmän vänster-ovilja från det sekulära fältet som smittar ner även kyrkliga ställningstaganden. Som exempel kan nämnas att jag - fast jag kan ju ha fel - inte uppfattat att OAS-folket är med i protesterna från kyrkans diakoner när dessa kritiserar den ökade sociala utslagning som den nuvarande regeringen orkestrerar.
Dessutom: Åtminston här i norr kommer dem som vill vara en "ännu fri, icke-ockuperad och icke-kollaborerande zon" att i OAS-sammanhang få som allierade kraftigt reformerta och evangelikala krafter. Jag kan fundera på om den klassiskt svenskkyrkliga disciplinen hos dessa "hjälptrupper" och om man inte är alltför efterlåten mot deras fria krigföring - när vi nu använder språk från ockupation, befrielsekamp etc.
Ja, vad göra? Jag tror vi behöver be Gud "ge fantasi att finna nya medel" och gå från modlös reträtt inför övermakten till aktivt och organiserat motstånd. Inte bara be och fira gudstjänster, även om det är en bra början, utan också arbeta, på ett fredligt sätt visa att det är nog nu utan att nödvändigtvis göra det genom att lämna sv k. Det finns tusen sätt om man har modet och viljan att agera, demonstrera, opinionsbilda etc.Kanske något för alla dessa unga män som kyrkan inte når?
Jag borde, men kan inte, låta den gamle kamratens ord stå oemotsagda: "Som exempel kan nämnas att jag - fast jag kan ju ha fel - inte uppfattat att OAS-folket är med i protesterna från kyrkans diakoner när dessa kritiserar den ökade sociala utslagning som den nuvarande regeringen orkestrerar."
Tydligare ser man sällan hur Fiendens gift kommit in i organisationen och påverkar även till synes vettigt folk på djupet. Varken präster eller diakoner litar tydligen längre på att Herren välsignar deras arbete genom det Ämbete de kallats till utan istället ska de ut och peka finger åt politiker och samhälle. Men Kyrkan ska vara Kyrka och inte politiskt rättesnöre, så om politiken är orättfärdig skall diakonerna arbeta än hårdare med att lindra nöden och prästerna predika barmhärtighet med ännu mera glöd. Litar inte prästen på att Guds ord förkunnat rent och klart kan förändra lekmannen i kyrkbänken utan insmugna pekpinnar så behöver han inte bemöda sig om att gå upp i predikstolen!
Ni litar inte till styrkan i förkunnelsen! Ni litar inte till bön och fasta! Ni litar inte på att Herren gör sin del av arbetet med flocken! Undra på att det blir eländigt...
(Jag hoppas att den polemiska tonen må ursäktas av ämnets allvarlighet.)