Nya handboksförslaget

har vi pratat lite om i Hertsökyrkan. Jag utlyste för en dryg månad sedan att vi skulle kunna använda några torsdagskvällar för detta. Inte så många har kommit så det har inte blivit så mycket prat. Och förra gången då kollegan Bosse fick leda samtalet eftersom jag var i Uppsala så for samtalet mest iväg till annat, enligt den info som nått mig. Det var dock inte Bosses fel!
 
Nå, ikväll gjorde vi i alla fall en snabb genomgång av förslaget till högmässa. Inte varenda alternativ gicks igenom, men det hela i stora drag. och situationen var den att deltagarna i samtliga fall valde de gamla alternativen istället för de nya. Inte bara pga gammal vana eller konservatism utan pga att de nya förslagen allmänt upplevs tunnare, sämre och i vissa fall helt felaktiga eller åtminstone ytterst ofullständiga. Den tendens som man märker ganska fort: att "Herre", "Fader", "son" och t o m "han" så ofta som bara möjligt undviks eller byts ut mot ett mer diffust "Gud" uppskattades inte.
 
Slutsats: det här vill vi inte ha. Summa sumarum:
- inget i det nya är klart bättre än nuvarande
- en del är klart sämre och i vissa fall helt oacceptabelt
- en liten del är i klass med det nuvarande, men då upplever man det bara klåfingrigt och onödigt att ändra det som folk just lärt sig utantill*

* i min morgonbön med hela personalkollegiet i morse så avslutade jag GT-läsningen med "Så lyder Herrens ord" varvid jag fick ett rungande "Gud vi tackar dig" till svar. Tänk nu om nya handboken gällt. Då kunde församlingen också ha svarat "Gud, gör ditt ord levande ibland oss". Vilket inte alls vore fel men hur skulle dom veta vilket dom skulle använda? Antingen fick man även för denna enkla morgonböns skull trycka en agenda med det rätta valet, eller så hade man i förväg fått "pålysa" alternativ. Båda sakerna riktiga andaktsstämningsförstörare.
 
PS. Läs gärna kyrkans Tidnings ledare idag om ärkebiskopsvalet. Riktigt bra. Detta är andra gången i historien som jag rekommenderar något jag läst i KT. Förra gången var hösten 1999 då Per Åkerlund sågat KG Hammar vid fotknölarna i en debattartikel.

Kommentarer
Postat av: lulebon

Grattis på födelsedagen och jämnt är det

2013-10-11 @ 20:37:43
Postat av: maria, Skonummer 39

Jo, den debattartikeln glömmer man inte i första taget.

Svar: I dåvarande prästkollegiet i Örnäset uttryckte jag att det var det bästa jag någonsin läst i Kyrkans Tidning. Dåvarande kyrkoherden Karin Burstrand så istället "jag höll på att få blodstörtning när jag läste den". Dessa två omdömen brukar jag ha i minnet när vi i församlingen så storstilat talar om att "vi ska vara ett" och "dra åt samma håll".
Torbjörn Lindahl

2013-10-12 @ 20:55:05
Postat av: Lilla Bodilla

Har åldern gått på minnet lite? ;)
Jag ville inte göra dig förlägen i kyrkan, men du vet ju om att jag har en blogg sedan tidigare. Men alla kan ju glömma...dessutom är min blogg inget för dig anar jag. Vi har liksom vitt skilda innehåll.
Hoppas att du haft en trevlig kväll och nu kan rensa kylen lite till. Bjud in din hyresgäst på en middag annars...

Svar: Jo, jag har nog vetat om din blogg inser jag nu när jag kollat den igen. Men vi har ju lite olika inriktning...
Torbjörn Lindahl

2013-10-13 @ 21:06:12
Postat av: Maria, Skonummer 39

Konstigt nog kan man jobba tillsammans ändå fast man tycker olika. Till och med tycka om den andre som person. Det har säkert även du upplevt.

Svar: Visst är det så.
Torbjörn Lindahl

2013-10-15 @ 13:04:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0