Äntligen händer det nå't

som en gammal kompis sa en gång för längese'n när något omskakande skett.
 
Det blev lite liv i kommentarsfältet efter mitt förra inlägg. Nå, det får stå som det står. Säger som Pilatus: "vad jag har skrivit det har jag skrivit".
 
Igår tog jag en ledig dag och flyttade bl a lite möbler i huset. Ska låta tapetsera om lite. Har i åratal gått och dragit på det och tänkt göra det själv men inser hur oerhört mycket fortare det går med ett proffs och då jag förra veckan på stan mötte en bekant som är i branschen och fick klart för mig hur pass billigt det är då tvekade jag inte längre. En riktig målare får komma hit och på en dag göra det som skulle ta mig själv flera veckor.
 
Idag var det högmässa i Hertsökyrkan som vanligt. Och som vanligt mellan trettio och fyrtio personer. Dock några besökare som ytterst sällan kommer, men några av de riktigt trogna saknades. Att en stor del av gudstjänstbesökarna kommer från andra områden i sta'n (och ibland även från grannkommunerna) fyller mig med med både glädje och sorg. Glädje för mig att det är förhållandevis många som vill komma, men sorgligt på sitt sätt att dom ska vara "tvugna" fara till Hertsön, att ett gudstjänstliv av önskad kvalité inte uppfattas finnas på annat håll. Eller ska vi helt acceptera - och driva ännu hårdare - att nu är det den fria marknaden som gäller även i andlig mening och folk väljer var dom vill vara med.
 
På eftermiddagen tog jag med mamma till konsert i Domkyrkan. Mozarts Requiem. Naturligtvis en fantastaisk upplevelse. På hemväg från stan mötte jag en gammal kompis som jag inte sett på flera år. Vi gick ut och tog en bit mat tillsammans så vi fick prata igen allt vi missat. Riktigt roligt även det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0