Allhelgonahelg
Firat gudstjänst i Hertsökyrkan två gånger under helgen. Både lördag och söndag. Inte så många deltagare. Betydligt färre än det brukar vara. Men mitt minne är att dubbelhelgen alltid varit svår. Många är bortresta eftersom det är skolledigt också under veckan. Även i bönhuset märktes det att många var borta. Färre än jag väntat mig när jag predikade där lördag eftermiddag. Eftersom det alltid är två predikningar i dylika laestadianska sammanhang så fick jag även lyssna.
Då fick jag höra en fin berättelse (som jag upprepade i predikan idag).
Ett föräldrapar befinner sig på ett stort köpcentrum tillsammans med sitt barn som är i förskoleåldern. De råkar komma från varandra så panik uppstår hos föräldrarna; "var är vårt barn?" och sannolikt även hos barnet. Pappan, som är ganska lång, kan titta lite över folkmassorna och ser dottern en bit bort ivrigt spanande åt olika håll. Han tränger sig i hennes riktning genom folkmassan och just när han kommer i närheten så vrider flickan sig åt hans håll och när hon ser honom utbrister hon: "pappa, jag hittade dig!" Säkert är det så också när vi "finner Jesus". Vem söker vem? Vem finner vem?
Besök på pappas grav blev det också igår då jag skjutsade hem mamma från gudstjänsten. Dagen innan hade min moster o morbror hjälpt mamma med dekoration och gravlykta. Fint och vackert med alla ljus och lyktor på kyrkogården.
Träffade även igår en kyrkligt förtroendevald med lite större kännedom om det politiska spelet i det kyrkliga livet. Jag säger bara: oj,oj,oj. Stackars kyrka!
Trackback
