Torbjörn Lindahl

Jo, det blev så. I går (torsdag) var jag en sväng till Pajala om aftonen. Dock med bil denna gång - vilket inte ska få vissa läsare att hoppas att det nu är slut med motorcykelskriverier på denna blogg. Fick medverka i en bibelstudiegrupp. Samma som jag besökte för ca ett år sedan. Men då hade dom förvandlat det till ett offentligt föredrag i församlingsgården. Nu var det mer den lilla gruppen. Under våren har dom talat om kyrkans sju kännetcken. Och jag fick nu tala sista gången om bönen, lovsången, gudstjänsten. Jag vinklade det alltså åt den gemensamma lovsången dvs gudstjänsten eftersom det är Kyrkans kännetecken, inte den enskilde kristnes. Samma ämne  har jag ju talat över flera gånger förr. En av deltagarna i gruppen hade varit med när jag talade över kyrkans kännetecken i Luleå, våren för fem år sedan, som träning inför seminarier på det årets OAS-möte i Borås.

 

Roligt var det få undervisa även i denna grupp som innehöll allt från laestadianer till Missionsprovinsare till katoliker och en del däremellan. Intressanta samtal blev det efteråt också även om dom kanske gled över en aning på andra ämnen. Snabbt kaffe (dock inte "snabbkaffe" ) hos god vän innan hemresa. Lite sent blev det innan jag var hemma särskilt som jag stannade en stund ungefär vid kommungränsen Kalix/Luleå för att ringa polisen och berätta att en stackars älg förirrat sig in innanför viltstängslet.

 

Med glädje tänker jag också på att jag i Pajala igen även fick träffa vänner som jag som ung lärde känna redan för ca 40 år sedan. Vänner som betydde mycket för oss mer (o?-)kyrkliga ungdomar som stormade in i delar av den tornedalska laestadianismen under 70-talets början. Deras betydelse var kanske inte att dom sa så mycket och predikade så mycket - det fanns det andra som gjorde - men dom betydde mycket genom sin blotta existens, genom att ha en allmänt väkomnande attityd och genom att hälsa vänligt och glatt och - när det behövdes - bidra med allmän typisk gästfrihet genom att ställa upp med fika, mat, övernattning, bastu eller vad det nu var som behövdes för fullkomnandet av det andliga livet. Lika roligt att mötas fortfarande efter 40 år.

 

Idag fredag (för att vara exakt just nu: igår, fredag) börjar jag en period av en dryg veckas ledighet. Den är avsedd användas till bla div arbete med sådant som brukar vara nödvändigt inför sommaren. Chansen att jag ska lyckas sysselsätta mig med något som gör att jag förleds från tanken på dammsugning är alltså stor.