När inget händer

Jo, jag har faktiskt strukit lite idag och plockat lite som dräller omkring. Blir spännande att se om dammsugaren hinner fram innan helgsmål då det är dags avsluta veckans arbete.
 
Men det kunde ha hänt mer spännande saker i mitt liv denna dag. Hade faktiskt för avsikt att fara upp över dagen till Bibelhelgen i Svanstein, Övertorneå församling. Fick t o m ett erbjudande i sista minuten att samåka med familj med stor bil, men jag valde stanna hemma och ta det lungt. All välsignelse över er däruppe så ni får en fin och uppbygglig helg. Och särskilt beskydd över pastor Stefan A ber jag om. Den som ordnar och ansvarar för något andligt gott och uppbyggligt behöver alltid ett Guds beskydd mot attacker.
 
Annars var det väl själva kyrkoårstiden jag tänkte på med orden om att inget händer. Efter himmelsfärden är det ju "bara" en tid av väntan - och bön! inte så bara - för lärjungarna och apostlarna.
 
Nu väntar jag i övrigt på att en dbattartikel jag igår kväll skickade in ska bli publicerad i NSD. Jag går där i lätt polemik mot Irene Gustafsson (s) i Boden som hade en debattartikel i tidningen 8/5 vilken var svar på en jag hade 29/4 (tidigare har Irene G även debatterat med borgerliga företrädaren Helena Nordvall. IG 26/4, HN 22/6, IG 8/4 osv)
 
Rubriken på IG:s senaste artikel är "Fokus måste ligga på kvinnors rätt att vara präst". Att denna fråga är viktig för Irene Gustafsson är väl känt och egentligen inget att kommentera. Men ordvalet säger en del. Kvinnors rätt att vara präst! Här märker man tydligt hur det politiska språket och tänkesättet smugit in i kyrkan (för länge sedan, långt innan Irene Gustafssons inträde på scenen). Det finns nämligen ingen rätt att bli präst. Varken för män eller kvinnor. Den enda rätt som tillkommer oss människor enligt Bibeln är rätten att bli Guds barn, Jh 1:12). En "rätt" som vi har därför att Jesus dött och uppstått för vår skull. Prästämbetet är inte någon "rätt". Det ges som gåva till den hos vilken en biskop igenkänner som Guds, den kallelse som personen upplever i sitt inre och från församlingen. Men något "rätt" att bli präst. Nej. Varken för man eller kvinna. Men dylika andliga och kyrkliga specialiteter ska man kanske inte förvänta sig att vanliga (kyrko-)politiker bryr sig om eftersom dom normalt har just att behandla våra mänskliga rättigheter och skyldigheter i samhället. Men det andliga sammanhanget är i många avseenden upp-och-ner-vända-världen. De första ska bli de sista, de sista ska bli de första, den som är störst ska vara allas tjänare osv.
 
F ö övrigt kom jag osökt att tänka på den s k ämbetsfrågan för någon dag sedan efter ett samtal om nya handoksförslaget. Det kom fram flera kritiska synpunkter, dels pga en allmän upplevelse av "förtunning" men även tydligt pga tendensen att tona ner traditionella benämningar för Gud och Jesus såsom Fader, Herre osv. Varifrån kommer dessa teologiska tendenser? frågades det i gruppen. Som vanligt kommer jag på svaret när vi redan skingrats.
 
Och svaret är: detta är den teologi som i efterhand behövs för att kunna motivera kvinnligt prästämbete. Kvinnor som präster innebär - automatiskt, av sig själv, oavsett om den enskilda kvinnliga prästen upplever sig vilja det eller inte - en förändring av teologin.
 
Redan på kyrkomötet 58 sade ju Anders Nygren i sin reservation att svenska kyrkan med detta beslut växlar in på ett nytt spår i riktning mot gnostikers och svärmeandars läror.* Detta har ju "motståndarsidan" alltid hävdat. Jag har skrivit det förr men upprepar: att detta är en korrekt beskrivning fick jag bevis för på ett prästmöte för drygt tio år sedan då feministteologen Hanna Stenström talade. Efter att ha uttalat sig för behovet av ett nytt sätt att läsa och tolka Bibeln (ur kvinnors och feministers perspektiv) gav hon en avslutande sammanfattning. Hon sa att i en traditionell kyrklig tanke med Gud Fader överst, sedan hans Son, sedan hans manliga apostlar och sist manliga biskopar och präster, i en sådan stryktur måste ju en kvinna som präst te sig som ett "uppror". Och slutsatsen: alltså måste vi förändra talet om Gud - mindre "Fader, Son, Herre osv - så en kvinna som präst bättre passar in.
 
Bingo tänkte jag - och upprepar helt osökt det jag vet att jag skrivit förut - alltså är "motståndare" och "förespråkare" i princip överens om vad som faktiskt sker när kvinnligt prästämbete införs: det blir en förändring av teologin. Det som skiljer åt är tolkningen av den förändring som sker. Är den bra eller dålig?
 
Stackars alla de många - manliga och kvinnliga präster. troende och lekmän  - som velat vara för ämbetsnyordningen men också velat ha en förhållandevis "klassisk" teologi, när dom upptäcker att det i längden inte kommer att gå att förena; att dom blivit lurade när dom fåtts att tro att politisk majoritet var tillräckligt för en så genomgripande reform i kyrkan, "en irreparabel lemlästning av hela den kristna tron", som ortodoxe teologen Alexander Schmemann skrev redan 1973.
 
Det händer tydligen åtminstone en del i min tanke, så här en ledig lördag mellan Kristi Himmelsfärdsdag och Pingst.
* ur minnet men inte exakt ordagrant
2013-05-11 @ 15:20:00 Kyrkligt Permalink

Kommentarer
Postat av: Trosfrände...

Amen!

Svar: Halleluja!
Torbjörn Lindahl

2013-05-11 @ 15:24:58
Postat av: Per-Eric Simma

I Svanstein fanns en plats tom , men i övrigt nästan fullt, ca 120 pers på inledande mötet!
Folk från när och fjärran , och bra undervisning, sitter nu och väntar på seminarium om gatumission med Matias Gädda!

Svar: Härligt med full kyrka. Man borde varit med, men det var skönt vara hemma. Jag hann t o m dammsuga:))
Torbjörn Lindahl

2013-05-11 @ 17:15:20
Postat av: Andreas Holmberg

Vore intressant att höra Anna Sophia Bonde kommentera detta! F.ö. är vi väl överens om att det behövs goda kvinnliga teologer? Eller är även teologiskt (ut-) bildade kvinnor ett hot mot den ortodoxa läran? Och på något sätt måste väl dessa kvinnor få förmedla sin kunskap i Skriften och kyrkoläran? Barn- och ungdomsundervisning, mission - men på vilket sätt uppträder t.ex. en församlingspedagog INTE som lärare i församlingen? Mycket behöver utredas även på den "konservativa" flanken.

F.ö. har John Vikströms herdabrev Trots allt (dagtecknat på Martin Luthers 500-årsdag!) sina poänger - t.ex. att ur Luthers perspektiv är vi nog ALLA svikare när vi inte förkunnar kvinnors generella underordning och har släppt fram kvinnor på ledande positioner i både kyrka och stat. (En annan sak är att kvinnoprästreformen nu verkar ha lett till såväl det könsneutrala äktenskapet som det könsneutrala könsbegreppet - som stinker gnosticism lång väg, vad vi än tror om Anders Nygrens luktsinne. Vestigia terrent - men var exakt urspårningen skedde kan man nog diskutera. För inte var det väl när kvinnor bereddes tillträde till högre studier på 1800-talet eller när allmän rösträtt - och valbarhet - för kvinnor infördes i början av 1900-talet?

Svar: Jo, man kan alltid fastna i detaljer. Men någon skillnad på lärande och lärande måste det vara eftersom samme Paulus både kan acceptera visst lärande från kvinnors sida (Priscilla o hennes man undervisar Apollos, äldre kvinnor undervisar yngre osv) och samtidigt avvisa deras roll som "lärare". Som en jämförelse: rent spontant och oreflekterat så vet alla vad det är för skillnad mellan barn och vuxna och detta utplånas inte för att man i vissa lägen inte kan säga exakt var gränsen går eller för att man ibland får bestämma att gränsen går just här (18 år!) fast den lika gärna kunde gå just där (19 år).
Torbjörn Lindahl

2013-05-11 @ 17:55:50
URL: http://andraget.blogspot.com
Postat av: Magnus Olsson

Kan mycket väl förstå det återkommande behovet att hänvisa till biskop Nygrens ord men tyvärr utgör de en besvärande koppling till hans tankevärld som knappast låter sig förenas med i alla fall de andliga traditioner som utgått från L L L. / Magnus Olsson

Svar: Jag kan tyvärr inte så mycket om Nygren att jag begriper hur jämförelsen med från Laestadius utgående traditioner utfaller.
Torbjörn Lindahl

2013-05-12 @ 00:46:08
Postat av: Gunvor Vennberg

Jag hänvisar till min uppsats, "Moder och modern?: Svenskkyrklig mariologi och synen på kön och kyrka 1920-2010" där bl a dessa frågor behandlas mer ingående. Därutöver vill jag tillägga några reflektioner. Feministteologin gör kyrkan en otjänst menar jag och i synnerhet kvinnor inom den, då den ifrågasätter traditionella dogmer, t ex jungfrufödseln, utifrån en feministisk tolkningsram. Förutom att kyrkans trovärdighet naggas i kanten av att den inte kan tala med en tunga genom tid och rum om trons sanningar, minskar det vanliga kyrkfolkets förtroende för prästernas undervisning och då dessvärre i synnerhet de kvinnliga prästernas. Slutsatsen att dessa inte borde ha varit präster ligger då nära till hands. Ändå är jag inte beredd att ge dig rätt hela vägen: Du säger själv att mycket ställs på huvudet "de sista ska bli de första" osv. När surdegen har genomsyrat hela degen bör till och med det att kvinnor kan bli präster kunna inträffa. För Gud är inget omöjligt och vi är alla ett folk av präster strängt taget. Frågan är då: Är tiden mogen här i tiden eller hör det den nya skapelsen till? Ser man kvinnor i prästämbetet som en kyrkans gestaltning av Guds rike där det i Kristus varken är "man eller kvinna" kan kontinuiteten med traditionen hållas obruten, fastän Gud kallas Fader,Sonens och apostlarnas särställning och manlighet bejakas och kvinnans underordning ses som en av Gud given god ordning i en fallen skapelse. Står det inte skrivet hos profeten Joel: "I de sista dagarna ska jag gjuta min ande över allt kött, era söner och döttrar ska profetera" etc. Det går alltså inte menar jag att så självklart avvisa kvinnor i prästämbetet - även om jag håller med om att beslutet i fallet Sv k fattades på felaktiga grunder, utifrån ett rättighetstänkande och med sin grund i politisk ideologi. Tyvärr är det väl så att kvinnor i ämbetet också har utnyttjats politiskt för att genomdriva en försvagning av detsamma och en liberalisering av teologin, som knappast kan sägas sitta i könet eftersom t ex Anna-Sophia Bonde finns. Däremot kan den historiska situationen och motståndet säkert ha lett till en snedrekrytering av kvinnor till ämbetet där de teologiskt konservativa kvinnorna tagit det säkra före det osäkra eftersom de tongivande förespråkarna har argumenterat utifrån politiska rättighetsargument som man inte har kunnat känna igen sig i. De ekumeniska aspekterna är en annan försvårande omständighet. Det är naturligtvis omöjligt att ägna sig åt kontrafaktisk historieskrivning men det finns i världen andra kyrkor som inte har samma feministteologiska dominans bland de tongivande prästvigda kvinnorna. Kanske borde dessa undersökas närmare: Vad bär ett prästämbete öppet för kvinnor för frukt där? Övriga förutsättningar; historik, politisering och feministteologi, kan ha skämt frukten i Sv k, det måste inte bero på att kvinnor får vara präster!

Svar: Jo, du problematiserar ju frågan på ett intressant sätt.
Och särskilt roligt att bli motsagd av en av sina närmaste vänner inom Frimodig Kyrka. Då blir politikerna bara ännu mer förvirrade :)
Torbjörn Lindahl

2013-05-12 @ 00:53:55
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se
Postat av: Maria, Skonummer 39

Detta med kvinnliga/manliga präster, könsmaktsordning, underordning, jämlikhet, förhållandet man/kvinna i kristna (och andra) familjer och i samhället är som att balansera på slak lina.
Hur man än gör blir det lite fel någonstans.
Herrar Torbjörn och andra personer (inklusive jag själv) ska nog inte slå sig för hårt på bröstet- självrannsakan och ödmjukhet är på sin plats även i dessa frågor. Sådeså.

Svar: Naturligtvis. Inget är fullkomligt. Allra minst en själv. "Här på denna jorden är synden med i allt och ger år allt det sköna en främmande gestalt" som Lina Sandell skriver i en psalmvers. Detta hindrar inte att man försöker formulera ett synsätt.
Torbjörn Lindahl

2013-05-12 @ 15:13:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0