Torbjörn Lindahl

1. Jag har varit ute och åkt motorcykel. Över sjuttio mil blev det nog på två dagar.

Upp till Pajala på lördag morgon - drygt två mils omväg över Niemisel-Morjärv för att få kurvigare väg - för att deltaga i Pingstrundan. En gång förr har jag gjort det, 2010. Den gången for vi över till Finland, till Kolari och vidare till Yläs (om det nu stavas så?). Denna gång innebar resan att man direkt vände och for tillbaka 78 km, via Korpilombolo åter mot Kalixälven. Upp förbi Jockfall, Narken och Tärendö och sedan tillbaka till Pajala. Jockfall är ju mycket vackert men fallet är snyggare senare på sommaren då det är mindre vatten i älven. Tärendö också vackert med älvar i parti och minut. I Tärendö for vi till ett gammalt Folkets hus där vi serverades köttsoppa och rieska och sedan kaffe med mockarutor. Klar stormöteskänsla. Kanske är det samma kvinnor som kokar soppa åt både motorcyklister och stormötesbesökare? Eller så är det blott en alltför vanlig servera-enkelt-åt-många-mat i Tornedalen

 

Vad är det som gör det så roligt att åka motorcykel? Ja, i ett kort tal innan avfärden från Pajala citerade biskopen några som han samtalat med på parkeringen och fått svaret frihetskänslan och närheten till naturen. Sedan biskopen berättat det välsignade han oss alla. Kanske var det biskopens välsignelse som gjorde att bensinen räckte ovanligt länge innan jag behövde slå på "reserven", eller kanske var det att kortegen körde saktare än jag gjorde ensam på morgonen? Biskopens närvaro å orten förklarades i övrigt med att man skulle ha en meänkieligudstjänst på kvällen i Pajala kyrka.

 

Vad är det som gör att det är roligare köra i grupp? Det måste vara gemenskapen. Direkt man infogar sig i kortegen så lyfts MC-körandet till nya höjder. Några gamla kompisar träffade jag också. Sådana som jag suttit i norrbottensstyrelsen av SMC tillsammans med.

 

2. När Pingstrundan var slut fortsatte jag köra MC. Nu ner efter Tornedalen till kollega i sydligare församling. Där fick jag både bastu, goda samtal och högmässa dagen efter. Två av församlingens (alltså Luleå Domkyrkoförsamlings) kyrkvärdar var på plats, då dom befann sig uppe i sina stugor/hemorter. Beviset för att halva Luleå kommer från Tornedalen. Varför inte flytta ner resten också? Det vore ju enklare. Två-tre nya stadsdelar runt stan så skulle Pajala, Övertorneå och Överkalix kommuner vara slukade som i ett nafs! Ända skälet mot en sådan rationalisering är kanske att ge ett kyrkligt perspektiv på saken: bevarandet av ett antal mindre församlingar ger möjlighet till en frihet och profilering som blir allt svårare ett förverkliga i de stora centraliserade enheterna.

 

3. Efter högmässan for jag hemåt och passade på att kika in hos svärfar och få en kopp kaffe.

 

4. Väl hemma i staden blev det en snabbtitt in hos mamma innnan jag hemma bänkade mig framför TV.n för att se Sverige ta guld i hockey-VM. Oootroligt (uttalas på dalmål) som en korridorkompis från dalarna brukade säga i Uppsala 1973.

 

Slutet gott allting gott!