Religionsfrihet för laestadianer - och andra kristna!
En sak som jag har funderat på i religionsfrihetshänseende är frågan om fri församlingstillhörighet. Svenska kyrkans församlingar är så olika idag att det inte med bästa vilja i världen går att jämställa dem och hävda att det inte spelar någon roll var man är med eftersom det är samma samfund och samma bekännelse. Varför skulle då inte person X få fira gudstjänst på ett sätt som stämmer med dennes tro och stödja detta med sina pengar utan måsta vara med någon annanstans bara utifrån var personen bor? Är inte detta en stor inskränkning av religionsfriheten? Men det kanske är tillåtet att förhindra kristnas religionsfrihet så länge man är ett kristet samfund???
Av alla EU länder är det tydligen bara Sverge och Finland som saknar samvetsfrihet för sjukvårdspersonal som önskar avstå från deltagande vid aborter. Ändå har Europarådet utfärdat en resolution som tydliggör att en sådan samvetsfrihet ska gälla för alla länder i Europa. Förmodligen kommer samvetsfriheten att bli en verklighet när frågan prövas rättsligt, möjligen i alla instanser. I ett sådant läge tvingas Sverige ändra sin nuvarande lagstiftning.
Finns det ingen inom sjukvården som kan anmäla det så det prövas rättsligt? Eller har alla redan fått samvetsfrid på fel sätt, dvs genom bedövning?
Glömmer aldrig när mina barn på somrarna satte på stereon och dansade som tokar i farfars kök. Då hade han ju varit död ett tag, vi hade aldrig gjort så medan han levde. Det handlar om respekt, även om man själv tycker att dansa är helt OK för en kristen så kan man inte pracka på sin åsikt på andra.
Klart att dom där flickorna ska få avstå och ändå få godkänt i betyget. Men samtidigt hoppas jag lite grann att dom nån gång i framtiden kommer på att dom haft fel och vågar prova på!
Ursäkta en en sen kommentar. Ni tycker det är positivt , religonsfriheten har segrat. Men har ni tänkt på hur det känns för barnen att inte få deltaga i dansundervisningen, har någon frågat barnen ?
Det är många som växt upp i tex. Pingströrelsen som på 60-70 talet ( jag har det )som har trista minnen av att inte de fick delta i skolans dansundervisning.
Lyssna på ”Anita Stöckel, som är idrottslärare på Hjalmar Lundbohmsskolan i Kiruna, säger att det har varit svårt med betygssättningen av de elever som inte får vara med på dans.
- Det här skulle man ha pratat om för längesen altså vad är det som gäller?, vad är det vi ska gå efter? men det har aldrig gjorts utan det har varit självklart att när de har sin tro och att föräldrarna har sagt att de inte får dansa då är det som har gällt. Jag har har känt att man har inte kunnat tvinga nån. En kille som vi har haft nu som vill dansa men han får inte för föräldarna, det där är ju jätte svårt. ” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=5605596
I Kyrkans tidning som och skrivit ”Laestadiansk flicka slipper dansa ” kommentar en av läsarna artikeln
Om skolan anser att dans ingår i undervisningen bör elever delta med hänvisning till skolplikten.
Själv har jag upplevt det förödmjukande att som 14-15-åring gå till lärare och be om att få slippa att gå med på bio som en del i undervisning. Detta på 1960-talet i en trångsynt pingstkyrkouppväxt.
av Ruben 29 juli, 19:53
Under 1900-talets första hälft fanns två nöjen att välja på under veckosluten. Dansbanan eller bönhuset. De som då fick omvändelsens nåd, bytte från dansnöjet till bönemöten. Denna bakgrundshistoria kan vara bra att känna till för att förstå hur en del ur väckelsens folk resonerar.
