OAS utan MC

Så blev det. Min avsikt var ju ursprungligen att ta en MC-semester i samband med OAS-mötet i Kungälv denna vecka. Hojen var packad och klar i lördags, men en tveksamhet infann sig (av olika skäl, kände inte att orken och lusten fanns för så lång MC-tur ej heller lusten vara hemifrån så länge) så istället valde jag att bara fara ner under några dagar (flyg) för att medverka vid just de tillfällen jag lovat: två seminarier och mötesledning vid ett tillfälle. Men när man väl är där så får man hoppa in både som biktpräst (det var så lång biktkö att alla präster stundvis var upptagna) och som förebedjare och kollekttalare.
 
Samma känsla som alltid: när jag väl kommer till OAS-mötet är det underbart att vara där. En sannskyldig OAS. Årets lovsångsteam ledde sången (enligt min upplevelse) lite annorlunda än det man  varit van vid. Lite lägre ljudnivå (?) men det kan ju bero på den som sköter mixerbordet eller på min sakta försämrade hörsel! och en del sånger sjöngs och spelades en aning långsammare. Det var vilsamt. En del av kära läsarna som får sina huvudsakliga intryck av OAS-möten genom skakiga privata youtube-klipp, oftast enkelt filmade med mobiler, bör inse att dessa knappast ger ett rättvisande intryck. Det bör upplevas på plats och är oftast mycket lugnare tillställninger än det som youtube-klippen ibland ger intryck av.
 
Några av föredragen hann jag höra. Inga Pagréus (diakon) vittnade fint från arbetet i S:ta Klara kyrka i Stockholm. Hon berättade att när tidigare prästen Carl-Eric Sahlberg fick frågan hur man kunnat få till ett så fantastiskt missionerande diakonalt arbete så brukade han svara ungefär "vi kom på att handtaget på insidan av kyrkdörren gick att öppna så man kunde gå ut."
 
Helen Sjöberg gav också ett personligt vittnesbörd som bla handlade om att kunna förlåta en människa som själv behandlat en illa. Och det utan att den som handlat fel själv bett om förlåtelse. Mycket tänkvärt. Gud kan förvandla våra hjärtan och sinnen!
 
Prästen Martin Jonsson predikade över Jesu ord i Getsemane: "men inte som jag vill utan som du vill." Fint och gediget om försoningens verklighet men också uppfordrande om att även vi kanske måste bereda oss på att gå in i lidande inte som jag vill utan som du vill.
 
Den anglikanske biskopen Andrew Watson predikade om David och Goliat Jag missade del ett, hörde bara del två. Han varnade bla att för att försöka bära en annans rustning. När David försökte bära kung Sauls så blev han bara nertyngd. Vilken är din egen rustning som Gud gjort åt dig? Vilken är din egen kallelse?
 
I en utvikning till den grekiska mytologin så anknöt han till berättelserna om hur man skulle kunna segla förbi ön med sirener. De var ju något slags, i grunden ondskefulla men på ytan vackra, ytterst skönsjungande, varelser. När man som seglare hörde deras sång lockades man närmare deras ö varvid skeppet riskerade gå på grund och förstöras.
 
En som vill höra sången utan risk lät sig bindas vid båtens mast och befallde sina sjömän ha vax i öronen. Då kunde dom segla nära utan att höra men själv hörde han utan att kunna lockas dit. En annan variant var att på båten ta med den duktigaste musikern som överröstade sirenerna när båten seglade förbi. Dessa två olika handlingssätt kan ge oss tankar för vårt kristenliv. Hur ska vi övervinna världens lockelser? Låta oss bindas fast och ha vax i öronen dvs leva isolerat i våra små egna gemenskaper och aldrig möta livet utanför församlingen eller  "besegra världen" genom att gå ut med ett starkare och mäktigare budskap. Tänkvärt, särskilt för alla (f d?) "väckelsekristna" som numera mest blivit isoleringskristna.
 
I tidningen Dagen (och även på nätet, dagen.se) finns några reportage (bla från mitt seminarium Andliga pärlor ur den laestadianska traditionen)* och fler kommer säkert efter helgen.

* nej, Håkan, mitt seminarium spelades inte in, så jag får ta det muntligt någon gång då vi möts
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Sofia

Vilka är "pärlorna"?

Svar: En del fyndiga bibelutläggningar som vittnar om en hel del insikter i det andliga livet. Flera detaljer du hör varje gång det i "laestadianien" predikas om den förlorade sonen tex (och som där är så vanligt att man nästan gäspar när man hör det) är helt okänt i många andra traditioner. Och inte minst den gamla "kuggfrågan" om Nikodemus blev salig. Och fr a varför/varför inte.
Torbjörn Lindahl

2013-07-27 @ 20:33:20
Postat av: Sofia

Jag har en gång "mailkonverserat" med Stanley Sjöberg om förlorade sonen. Han blev lite irriterad när jag förklarade den laestadianska tolkningen och svarade något i stil med att vissa gör övertolkningar osv. Jag blev lite besviken och hade förväntat att han skulle tycka det var intressant :-/
Jag ställde frågan om det i ett frågeforum och svarade sedan hur jag hört den berättelsen förklaras.

Svar: Tråkigt om han reagerade så. Min erfarenhet är att människor ofta förundras över de djup man kan finna i en bibeltext.
Torbjörn Lindahl

2013-07-28 @ 21:51:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0