Torbjörn Lindahl

- Kristus är uppstånden

- Ja, han är sannerligen uppstånden

 

En riktigt fin påskhelg har jag fått fira i år. Ledig onsdag till lördag i stilla veckan, har jag haft chansen att som gudstjänstfirare deltaga i flera gudstjänster och andakter.

 

Skärtorsdag (alla gudstjänster gäller Hertsökyrkan om ej annat anges). Fin mässa, som det alltid är på Skärtorsdagen. Till min glädje orkade mamma komma med (under vintern har det varit skralt med gudstjänstbesöken för henne)  och då jag inte behövde annat än infinna mig direkt till gudstjänsten passade det bra att skjutsa henne.

 

Långfredag gudstjänst kl 11. Som vanligt utan orgel till psalmerna. Enda marginalanteckningen: ska det vara orgellöst så tycker jag det ska vara det även till Litanian. Sedan hade vi bönevaka i kyrkan hela dagen. Får erkänna att initiativet kom från kollegan Bosse som även ledde de andakter vi hade kl 15 (Kristi dödsstund) och 18 (Gravläggningen). Under dagen kunde man sitta i kyrkan i stilla bön, sitta i samlingssalen och samtala, ta en promenad eller rent av fara hem en stund och återvända. Vi var väl en grupp på knappt tio personer som tillbringade större delen av dagen i kyrkan. En liten grupp hann t o m avlägga ett besök i bönhuset på Örnäset (gudstjänst kl 16) mellan eftermiddagens andakter. Enligt vittnesbörd fick dom höra en god predikan.

 

På lördagen återvände några av oss till kyrkan kl 10 för andakt Kristus vilar i graven. En stilla stund med många och talande bibelläsningar.

 

På söndagen var jag själv i tjänst och ledde högmässan. En barnfamilj som först bokat att få ha dop i samband med högmässan flyttade i sista stund dopet till annan plats och tid. Lite snopet kändes det då, men det blev dop i alla fall. För - som jag kort antydde i förra inlägget - fick jag förra lördagen, i samband med Fridsförbundets nattvardsgång i Örnäset, önskemål om ett vuxendop av ung kinesiska som kommit till tro genom kontakt med laestadianska ungdomar och under sista året ofta deltagit i bönhusets gudstjänster. Det blev en fin högmässa med dopet inlagt i gudstjänsten. Själva dopet skedde på engelska men jag tror de flesta hängde med.

 

I dag på morgonen började jag författa denna bloggpost men fick tvärt avbryta mig då jag såg vad klockan var. Snabbt iväg för att hinna till västlaestadianska bönhuset kl 11. Det är ju oftast i östbönhuset jag går, men det är roligt besöka "väst" då och då. Artiga och trevliga människor och några personliga vänner har jag där. En lång eftermiddag blev det med mat och kaffe och fina samtal. Gudstjänsterna i väst har ju sin egen form och prägel. Inget som stör mig, men kanske tycker jag inte generellt att predikningarna är så extremt utmärkande "levande Guds ord" som talare och åhörare tycks tänka (i alla fall officiellt). Av goda vänner som varit i västbönhuset kvällen innan fick jag höra att predikanten den gudstjänsten hade "förstört" en i övrigt fin predikan genom att på slutet kalla nattvard i svenska kyrkan för "......" nej, jag skriver inte ut det för att inte sprida negativt rykte. Men det gjorde mig faktiskt lite ledsen när jag fick höra det. I all synnerhet som Hertsökyrkan är den kyrka som ligger närmast västbönhuset (ca 300 m) och är den kyrka där vissa västlaestadianer understundom faktiskt går i mässan. Och jag garanterar: där serveras ingen "......". Där bjuds Kristi kropp och blod.

 

Och det var vad som skedde senare på aftonen. Kl 18 firade vi högmässa och så var påskhelgen slut. Styrkta i tron att Kristus dött för våra synder och uppstått på tredje dagen för vår rättfärdiggörelses skull går vi ut i vardagslivet.