Nä, det behövs nog mer
En broderlig bloggkommentar
Käre bror
Om det ändå var självironi bakom ditt testamente!
Men du verkar mena det, att du inte har vikit en tum under ditt liv. Stolt som Simon Petrus över att svinga svärdet till försvar för sin mästare.
Jag brukar följa din blogg. Ofta är den intressant.
Men käre Tobbe, med den här attityden värvar du inga röstande.
Har du månne alls sett dig omkring i världen?
Sett att den har förändrats radikalt under din levnad?
Om vi skall få framgång som Kristi sändebud,
så behöver vi ödmjukhet i det vi framför och i mötet med människor.
Vi behöver söka efter ett språk som våra åhörare förstår,vara judar för judarna och greker för grekerna, alltså flexibla och förändringsbenägna.
Varför?
Därför a tt Kristus rör sig genom tiden, genom historien.Står ej stilla kvar utanför graven.
Du värjer dig mot ett samhälle som kör över dig
och fajtas som Don Quijote mot Tidsandan. Och tror att det är hedervärt att stå på samma fläck som för fyrtio år sedan. Är det så? Menar du det du skrev, eller var ditt blogginlägg ett mänskligt frustrationsutbrott?
Jag nästan hoppas det, för då kan jag förstå dig.
Men om du menar det du skrev, då kan jag inte hänga med.
Kanske du behöver inse att även du fortfarande har en del att lära,och att inte all förändring är dekadens och avfall.
Och inte minst hoppas jag du inser,
att Jesus älskar dig
även om du svingar svärdet i hans namn.
I största kärlek,
Din vän och f.d. kyrkoherde Jan Sjöberg
Eller som en gammal präst sa när ambulansen hämtade honom för "sista resan": "Det vill jag bara säga att det jag har trott på hela mitt liv, det håller".
Sen må tidsandan förändras och vädret växla....
