Första MC-turen

Övervägde först att ge detta inlägg rubriken Nu är lyckan gjord. Avstod dock av två skäl:
1. För att vissa läsare* som tycks ogilla mitt då och då förekommande skrivande om MC-livet skulle beredas möjlighet hoppa över detta inlägg.
2. För att andra läsare inte skulle behöva frukta att jag anser den jordiska lyckan (dit MC-körning hör) vara viktigare än den lycka det innebär att genom tron ha ett hopp för evigheten.
 
Alltså det neutrala Första MC-turen.
 
Trodde nog att förra helgen skulle bli den då man såg en stor mängd motorcyklar ute på vägarna. Men det var lite för kallt. Idag såg man dem dock i stor mängd. Efter att ha bytt till sommardäck på bilen insåg jag att det inte fanns något hinder för en kort motorcykeltur. Övervägde t o m att ta en tur till Älvsbyn och tigga en kopp kaffe hos min gamle kamrat, men valde följa försiktighetsprincipen: bara en kort tur i maklig fart** första gången. Man är ju lite ringrostig så här efter vintern. Det är hojen också tydligen. Fick hålla på en stund innan jag fick den att starta men när den väl är igång så går den som en klocka hela säsongen.
 
Först blev det raka vägen till OK vid badhuset för koll av lufttrycket i däcken. Där träffade jag flera motorcyklister som var ute i samma ärende och en som kommmit till macken utan sin hoj men kom fram och pratade för att han äger en likadan (Honda Transalp) av samma årsmodell (98). Sen blev det körning mot Gammelstad. Vände i planskilda korsningen vid E4 och körde mot stan igen, svängde av vid rostbollen vid Notviken och körde vägen mot Porsön. Väl på gamla Haparandavägen tog jag mot Rutviksreveln och körde hem genom Björsbyn. Lagom liten tur. Vid OK hade jag dessutom passat på att köra lite sakta i åttor och öva på balansen, men än fattas det en del innan jag återigen klarar att vända på bredden av två parkeringsrutor. Säskilt åt höger har jag svårt. Vänster går bättre.
 
Väl hemma i garaget mötte jag närmaste grannen som nu höll på byta däck på sin bil. Alltid två glädjeämnen efter årets första MC-tur, sa jag till honom:
Att motorcykeln startade och att man kom hem levande.
* tänker fr a på Ann O Nym som redan till ett av de första inläggen på denna blogg skrev kommentaren "Den där motorcykeln, måste den alltid vara med?" och på min gamle kamrat som envisas med att kalla min MC för anabol moped.
** nåja, väl ute på Bodenvägen blev det givetvis (minst?) 90

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0