Nej, jag satt inte i biskopens stol idag!
* och där prästen haft i medveten åtanke att det är viktigare att de deltagande lär sig det liturgiska agerandet än att ha div "medverkande"
Jag vet inte om jag är orättvis nu, Torbjörn, eller om jag skrivit det förr (troligen!), men något säger mej att du kanske inte uppskattar din egen förkunnelse - nå, "din lära är inte din" - efter förtjänst. Det kan faktiskt hända att en del av de trogna kyrkogångarna kommer TROTS en liturgi de finner något besynnerlig (inkl. besynnerliga ikoner och ommöbleringar) för att du faktiskt verkar tro på det du predikar och har något bibliskt att säga.
Sen delar jag din uppfattning att liturgin i dess helhet (och man kan förstås räkna in predikan i den) är mycket viktig och ofta ett försummat kapitel i 1800-talets väckelserörelse (så får vi kanske också de kyrkohandböcker vi förtjänar?), även om många nu försöker reparera bristerna så gott det går. Så klart att bibelläsningarna och bönerna och eukaristin är högst centrala. Liksom predikan ("tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Kristi ord"). Du hör f.ö. till dem som kan beträda en hög predikstol som den i Gammelstad utan att verka "viktigpetter". Det brukar framgå att det är en hög Herre du i all din personliga enkelhet företräder. (Även, naturligtvis, på Hertsökyrkans lägre höjder).
Men även om du naturligtvis inte vill redogöra för den saken här, hoppas jag att du talade allvar med Hans. Av någon anledning dröjer den fulla statliga vidimeringen, men det är nu bara Sverigedemokraterna av riksdagspartierna som förnekar att någon som föder sitt barn kan vara barnets pappa (!).
Och att queerideologin genom mitt Folkparti nått full dominans i riksdagen är en sak, men att även Svenska kyrkan och dess ÄB anslutit sej till den (både 2009 och 2012) är en trovärdighetskatastrof utan like. Även om oförmågan att tala allvar med svenska folket inför Allhelgona är en ännu större teologisk och pastoral katastrof - ingår den eviga saligheten i kyrkoavgiften eller inte?
@Andreas och andra som läser här.
Läs klagovisorna och tänk er att det är just till västvärldens kyrkor den talar, så öppnar sig en förståelse varför Gud låter allt gå i botten, ja han tillåter inte! Utan han själv ska krossa sin fotapall/kyrka på jorden. Jag har skrivit ett utförligare mail åt Hasse, när han beträdde sitt ämbete och gick ut offentligt och bad att människor skulle tycka om en massa saker o maila han.
Jag förstår inte att så mycket teologisk kunniga människor det vandrar här i Sveariket och alla blundar för vad som händer, just nu o omkring oss på alla plan o platser och ändå står allt i den Heliga skriften, men ingen tar den egentligen på allvar, utan man ägnar sig åt annat viktigt...Ikoner t ex! Det är beklämmande!
Men jag ber för hela kyrkan och dess tjänare att deras ögon skall öppnas, innan dom drar en dom över sig själva och vårt folk!
Det är VILSAMT med högmässa. Det håller i längden och man behöver inte slösa energi på att tänka nytt och göra om. Och så kan man ju variera psalmvalet, körsångerna och annat sånt om man vill.
Tack Andreas, för dina uppmuntrande ord. Och visst har du rätt i den princip du antyder: en uppskattad förkunnelse kan ge acceptans för ett liturgiskt agerande som man kanske annars inte skulle känna sig helt befryndad med.
Ska jag något utveckla det som jag tror är det generella framgångsreceptet för högmässofirande* så blir det följande:
1. Lagom "högkyrklig" liturgi, tillräckligt för att ge liv och glädje åt högmässan men inte så att det blir stelt och ritualistiskt. I kombination med...
2. ...en viss "frihet" tex till personlig förbön, smörjande med olja, lovsånger, taizésånger osv. Buret av...
3. ...en förkunnelse som är (helst "bra", men åtminstone) tillräckligt bra för att s k "vanligt kyrkfolk" ska finna det mödan värt att släpa sig till kyrkan varje söndag. Sammanhållet av...
4. ...en präst som på apostoliskt vis och i enlighet med allmänkyrklig tradition på Bibelns grund är man.
Troligen har jag skrivit detta förr och kommer nog tjata om det igen. Åtminstone i någon ringa mån har vi kanske i Hertsön nått fram till detta, men mycket mer finns att göra.
- - -
Vad gäller frågan om män som föder barn så ser jag ju på olika bloggar att frågan starkt engagerar dig, men jag får erkänna att just den frågan faktiskt inte gripit tag i mig. Kanske borde den det. Kanske är jag försumlig. Men det är bara att erkänna: man förmår inte engagera sig i allt.
- - - -
*det finns verkligen behov även av andra typer av gudstjänster i en komplett församling, tex förböns- och lovsångsgudstjänster, rena predikogudstjänster där förkunnelsen kan få större utrymme mm. Jag trivs ju själv på de enklare predikogudstjänster jag kan fira i ett laestadianskt bönhus, men att ha dylikt som en kyrkokristens huvudgudstjänst är ju att sätta sig på ytterst ensidig kost.
Tack för en god sammanfattning av en gudstjänst "i balans", även om jag personligen inte tycker att en rejäl och bibelförankrad predikotradition med dogmatisk bredd - jfr Rosenii dagbetraktelser - kan kallas "ensidig kost", jämfört med vad man får i många liturgiskt sett avancerade församlingar utan rejäla predikningar. Visst, sakramenten måste erbjudas, men...
Bra hursomhelst att du förutom förböns- och lovsångsgudstjänster också ser behovet av rediga prediko- eller undervisningsgudstjänster som komplement till högmässan. Själv uppskattar jag mycket s.k. "kyrkhelger", då man förutom högmässan samlas till just fördjupande predikningar och föredrag och kanske sång- och förbönsgudstjänst på kvällen.
Andreas!
Nej, det skulle vara mig mycket främmande att beteckna Rosenii dagbetraktelser som "ensidig kost". Så det gjorde jag ju inte heller.
Nej precis ;o) Helt OK!
Vill dock även helt kort - så här i efterhand - kommentera ditt sympatiska svar på "det där andra":
Vad gäller frågan om män som föder barn är det ju sant att ingen förmår engagera sej i allt. Men just för den som har en konservativ inställning i båda Ä-frågorna (ämbete och äktenskap) borde frågan om könsbegreppen, tycker jag nog, uppfattas som mycket brännbar. Jag menar, om en viss Torbjörn Stiglund i framtiden lika gärna kan vara en med livmoder som en karlslok i traditionell mening, vet ju den konservative varken ut eller in när hen ska bedöma Torbjörn Stiglund som celebrant i nattvardssammanhanget eller tänkbar brudgum i vigselsammanhanget. (Vilket väl är de queeras dröm: man hoppas på en genväg till full "jämställdhet").
Så att ärkebiskopen i DN (liksom Göran Hägglund!) anslöt sej till den queera (för att inte säga gnostiska) älsklingsidén om att folk som föder sina barn även enligt kyrkan kan vara pappor till barnen de föder, borde nog ses som mer alarmerande än apart. Särskilt av s.k. kvinnoprästmotståndare och prästdeklarationsfolk. Men även av alla andra - för nu satsar ÄB verkligen vår kyrkas trovärdighet i ett mycket högt spel, på som jag tror helt galen häst!
