Torbjörn Lindahl

tycks inte bli mindre. Jag har en svaghet: jag köper böcker i snabbare takt än jag läser. Jag tycks vara en bookoholic. Måste kanske ta och gå med i tolvstegsgruppen Anonyma bokköpare. Det finns säkert en sådan grupp. Det finns anonyma grupper för nästan allt.

 

Nå, ett litet försök har jag sista veckan gjort för att med egen kraft ta mig ur missbruksträsket. Jag har slukat några av de böcker jag köpte i Uppsala under Kyrkomötets septembersession. En har jag redan berättat om. två till har jag nu läst.

 

En är en debattbok, tio år gammal, så inte helt aktuell, men inte ointressant för det. Motbilden och budskapet - om Bibeln och partnerskapsfrågan. Utgiven av ett antal pastorer inom Missionsförbundet. Skrivet i opposition mot det som då var aktuellt i samfundet: att man höll på att orientera sig mot en ny hållning i synen på utlevd homosexualitet, partnerskap mm. Bakgrunden var att en lokal Missionsförsamling ordinerat en pastor som levde i registrerat partnerskap. Läsarna minns kanske uppmärksamheten kring det.

 

Nå, utgivarna och skribenterna i boken upplever sig stå för en traditionell syn, i opposition mot det som synes vara på väg. Måste säga att jag uppskattade boken. Klar, tydlig och enkel. Vid läsningen av vissa kapitel tvingades jag för mig själv erkänna att jag aldrig trodde att den typen av åsikter och insikter fanns inom Missionsförbundet. Här vädrar jag fullständigt öppet mina kyrkliga fördomar och förutfattade meningar. Men jag är alltid glad när sådana kastas över ända - oavsett om det är mina egna ellar andras, tex kära läsarnas!

 

Det jag tänker på är bl a avsnitten om kyrkans enhet, att man tar ett oerhört ansvar om man i en kyrka inför en ordning som många av dess tidigare medlemmar inte kan stå bakom. Hänvisningarna till att stå i tradition med de historiska kyrkorna överraskade mig också.

 

Särskilt glad blev jag över Jan Erixons kapitel där han med exempel från situationen bakom järnridån (lånat från förre miss.förest. Krister Andersson) visar hur det kan gå för den kyrklige representant som vill stå fast vid kyrkans traditionella tro (och får ta drabbande konsekvenser av det) gentemot en statsmakt som vill komma med påtryckningar. Man skulle tro att en sådan person blir uppmuntrad av sin kyrka, men lika ofta blir han kritiserad av de egna som hellre vill ha lugn och ro i visst kompromissande. (Hoppas mitt korta referat ger någon rättvisa åt det skrivna).

 

När hela det skeende som Missionskyrkan stått inför beskrivs i boken så kan det inte hjälpas att jag ser stora paralleller till skeenden i svenska kyrkan, men inte när det gäller homosexualitet och enkönade äktenskap, utan när det gäller utvecklingen efter kvinnoprästreformen.

 

Det bibelteologiska kapitlet i boken var mycket gediget, skrivet av Gunnar Samuelsson.* Noterar också med glädje att i en not till Hans Johanssons kapitel finns en hänvisning till en artikel av min tvillingbror.

 

Har också läst en bok som jag känner mindre för. En av de otaliga böcker som ur ett (ultra-)protestantiskt perspektiv kritiserar den romersk-katolska kyrkan. Tänkte att jag behövde en sådan bok också efter att kommentatorer på bloggen tycker jag blivit för katolikpåverkad.

 

Vad ska jag säga efter den genomläsningen? Ett och annat kan man väl hålla med om, men i andra fall drabbar uppgörelsen även oss lutheraner, tex delar av kritiken mot sakramenten. Jag blir bara befäst i min uppfattning: en stor skiljelinje i kristenheten går inte bara mellan romerskt och protestantiskt utan också mellan lutherskt och reformert.

 

Idag kom också med posten mitt betällda ex av boken Alla tiders Rom. Nu kan jag sitta i lugn och ro och fördjupa mig i den eviga staden. Om någon läsare känner oro att jag ska bli för katolskt inspirerad så kan jag trösta med att i Rom går inte bara att se katolska kyrkor utan även ruiner efter gamla hedniska tempel.

 

Nu börjar Sverige-England i fotboll på Råsunda. Alltså blir det TV.

- - - -

Vad säger man sedan när matchen är slut? Jag säger bara: Zlatan!

---

* en helt annan sak än att läsa Jesper Svartvik, vilken i sina genomgångar av desamma bibelställena med nästan skadeglad frenesi (så upplever jag det) ägnar sig åt att beslutsamt riva ner allt vad traditionell tro heter