Våren är här...
...även om det inte riktigt märks på vädret. Nu har nämligen de tre viktigaste vårtecknen skett:
1. Fyrverkeriet vid majbrasan vid Högskolan
2. Första maj-rundan för motorcyklar
3. Lunds studentsångare på TV
Viktigast är dock givetvis MC-rundan. I år var vi ganska många, men om man ska gissa utifrån hur lång bit av Älvsbyns Storgata vi lyckades proppa igen med motorcyklar så var vi en bra bit under rekordet på ca tusen. Men någon officiell siffra har jag inte hört. Bilden - just från Älvsbyn - är beviset för att jag var med.
Detta är sjunde gången jag kör majrundan. Under alla år utom det första har jag varit aktiv att sälja våra pins -ett nytt för varje år - varje åkares bevis på deltagande och en nödvändig inkomstkälla för SMC Norrbotten, om vi ska kunna hålla arrangemanget igång. Men jag måste nog erkänna att jag blivit sämre säljare för varje år. Det beror sannolikt på att för varje år blir det fler som man känner igen som man måste surra med en stund. I Luleå fastnade jag också en lång stund med en hojägare som har just den modell som jag erkänt visst lust att köpa: Yamaha TDM 900. Vi snackade så länge att hade vi fortsatt en kvart till så hade det blivit affär. Han var nämligen på väg sälja sin och byta till Triumph Tiger 1050. Eftersom han också hade en kompis som var på jakt efter en Honda Transalp så lyckade vi nästan sy ihop ett triangeldrama - av helt dygdig sort, dock!
En typisk märkesförsäljning kan te sig ungefär sålunda:
- Tjäna ungdomar, har ni fått chansen köpa Första maj-märket?
- ??? (= offrens ansiktsuttryck)
- !!! (= mitt ansiktsuttryck)
- Nä!
- Då får ni chansen nu!
- Nä, jag tror inte det.
(Pinsam tystnad under vilken psykologin verkar till min fördel)
- Det var inte det svar jag ville höra.
- Det säger du?
- Ja, det säger jag
- Vilket svar ville du höra då? (den potentielle köparen är redan besegrad, men det vill han inte erkänna än)
- "Givetvis!!! Självklart ställer vi upp och stöder SMC, så att vi har råd fortsätta denna fantastiska tradition! Vi vill naturligtvis inte vara några snyltare som plockar russinen ur kakan och låter andra stå för fiolerna."
- (Leende) Du ger dig inte du.
- Nej, det gör jag inte.
Börsen plockas fram och affären är i hamn. 30 kr till SMC Norrbotten och 10 kr till SMC:s skadefond (där motorcyklister som skadats i olycka kan få hjälp till rehabilitering el dyl)
Men nu har jag nog tappat stinget en aning. Sålde bara 60-70 märken, mot första årets ca 150. kanske ska jag skylla på att jag i Älvsbyn inte alls förökte sälja utan ägnade hela pausen åt att surra med min gamle kamrat och hans hustru.
Vid slutstationen Nolia i Piteå träffade jag förste ägaren till min hoj. Då han visste att hojen gått ca 8000 mil när jag körde omkull våren 2009 så fick han mig att inse hur lite jag kört de sista tre åren. Vägmätaren står nu på ca 8500, till vilket ska adderas de ca 100 mil jag körde ifjol med trasig väg- (och hastighets-!)mätare. I snitt ca 200 mil per år. Jag vet att många inte kör mer, vilket man kan se på blocket ibland där det kan säljas 5-6 år gamla cyklar som inte rullat mer är 1000 mil, men förr brukade jag vara uppe i den mängden innan maj månad var slut. Men det var väl nyhetens behag. Kunde dock vittna om att nu - efter några års partiell MC-fasta - känns det som att lusten börjat återkomma. Det tog han emot som ett tröstande ord. Kanske blir det en längre semester i år. Planen är att ta hojen till OAS-mötet i Kungsbacka.
På hemvägen från Piteå övervägde jag svänga förbi arbetskamrat i Klöverträsk som erbjudit mig komma förbi på en fika. Men det var redan lite för sent för den omvägen. Kanske hinner jag förbi en sväng vid senare tillfälle innan kakorna är slut.
