Torbjörn Lindahl

Min gamle kamrat undrar i en kommentar till föregående inlägg om jag tagit bloggfasta?. Han har ju noterat att det är ett tag sedan jag skrev. Svaret är att jag inte utlyst någon officiell bloggfasta detta år. Har väl mera haft med orken att göra, eller snarare bristen på, att jag inte skrivit på ett tag.

I helgen har jag varit bortrest. Varit på ett ställe där jag tycker det är lite av en oas att gå i kyrkan. För samtliga läsares sinnesfrids skull ska jag dock inte avslöja var det var.

Däremot kan jag ju berätta att när jag ändå var i trakten så passade jag på att besöka västlaestadianska bönhuset i Gällivare. Ett sådant har ju funnits länge, men för något år sedan färdigställdes ett nytt i ett ombyggt f d tryckeri. Imponerande lokal, annat kan man inte säga. Väl tilltagna lokaler på alla sätt. Byggt för att rymma fr a den stora besöksskara som infinner sig under julsamlingarna. För den lokala församlingen är ju huset mångfaldigt för stort, men detta är ju moderförsamlingen för hela den västlaestadianska rörelsen.

En utomstående betraktare - dock med tillräcklig insikt för att förstå - ser ju att det finns en ganska fast och utarbetad ordning i det till synes helt oliturgiska. Predikan innehöll inget som var fel och var dessutom helt fri från det som i dessa sammanhang ibland kan höras, nämligen ett starkt markerande av staketen mot andra kyrkor och kristna grupper. Befriande. Helt OK men inte särskilt märkvärdigt.

Vänliga och trevliga är dock alla. Stort tack till brodern som guidade oss runt i huset. Några bekanta som man tidigare träffat i Luleå var det en glädje att återse. Några kommentarer fick jag pga att jag bär skägg. Man förstår signalerna: i "denna kristendom" är det inte vanligt.

Hur man än ser på ett sammanhang som detta så måste man här - likaväl som i andra laestadianska sammanhang som jag oftare besöker - konstatera att det finns en stark gemenskapsfaktor, att det givetvis är viss uppbyggelse att samlas kring Guds ord och sång med gamla gedigna psalmer, även om det är under ytterst enkla former. Bodde jag i trakten skulle jag säkert gå där då och då. Men jag är glad att jag också fostrats att uppskatta Kyrkan och högmässan, liturgin och den regelbundna nattvarden. Det skulle jag heller aldrig klara mig utan.