Torbjörn Lindahl

Har sovit i kyrkstugan i natt.

 

For hit igår eftermiddag då jag tänkte att jag lika gärna kan vara här som att vara hemma och göra ingenting när jag nu blivit ofrivilligt placerad på retreat och sjukskriven. Efter en god natts sömn vaknade jag i morse, pigg och utvilad. Sträckte mig efter armbandsuret på bordet och såg att klockan var något kring nio. Utan att bekymra mig särskilt mycket om de tidsmässiga detaljerna - det var ju god tid kvar till kyrkogångsdags - steg jag upp och tvättade och klädde mig och åt frukost och satt i godan ro i fåtöljen (korgstol) och drack kaffe...

 

..då noterade jag att väggklockan gick. Det har den aldrig gjort förr. Först tänkte jag att det måste spöka men en ganska snabb tanke tog mig in i verkligheten igen. Det är en klocka som ska ha lite gammaldags utseende men som har ett modent batteridrivet urverk - med pendel dock. I går kväll hade jag tagit ner uret från väggen och bara av nyfikenhet kollat om jag hade något batteri i verket. Jo, så var fallet. Kunde inte låta bli att snurra lite på batteriet och troligen var det då klockan startade när jag genom batterivridande råkade skrapa bort lite oxidering. Varför har den då inte gått förut? Det tänkte jag att jag också kommit på svaret på. En annan faktor i klockans tillvaro har nämligen för någon vecka sedan förändrats: jag flyttade den från långväggen till gavelväggen. Vad gör det för skillnad? undrar någon. Jo, då kyrkstugan är en gammal timrad byggnad så är de två långväggarna lutande. Den ena inåt, den andra utåt (rätt markant lutning). "Håller stugan på att välta?" frågade min yngre bror förskräckt när han tidigare i sommar noterade saken. Nej, den håller inte på att välta. Men detta faktum betyder att klockan lutat ordentligt på långväggen, och alla vet att en pendel måste hänga lodrätt för att fungera problemfritt. Nå, i sinom tid blev två saker fixade och klockan började gå. Då tänkte jag att den skulle ställas till rätt tid. Den visade halv ett...

 

....då tog jag mobilen för att ringa Fröken ur. Inte säker på att varje sig mobil eller armbandsur var exakt rätt, alltså bäst få korrekt tid om nu klocka väl ska ställas. Döm om min förvåning! Klockan var halv fyra! Hur kommer det sig? Eller snarare: hur kom det sig att jag trodde att kl var kring nio? Måste ha hållit armbanduret upp och ner! Jag minns att jag visserligen tyckte att minut- och timvisarna inte riktigt passade i läge i förhållande till varandra, men vem bryr sig om sådana småsaker. Jag var kanske inte riktigt så utvilad som jag trodde....

 

...alltså var det dags försöka sova lite igen, men då en stor mugg kaffe just intagits så var det inte så lätt. Nå, jag har legat i sängen i några timmar och fördivit en del av tiden med korsordslösande. Nu ger jag upp sovförsöken. Kommer väl troligen att bli trött lagom till kyrkbesöket...