OAS-möte

Har varit borta en vecka. Reste måndag för nio dagar sedan och återkom i förrgår, måndag. Hann under den dryga veckan göra ett snabbt, knappt dygnslångt, besök hos syster och svåger, sedan vara fem dagar på OAS-möte och slutligen i två dagar hälsa på hos västkustboende kollega. Tillsammans gjorde vi en dagsutflykt till områden där man kan se de bohusländska klipporna. Enormt vackert och imponerande och det lär finnas mycket mer att se än det jag sett. Varje gång jag är i trakten så tänker jag att man borde ha sin MC parkerad i landskapet och flyga ner några gånger om året och köra runt bland utsikterna på de underbara, kurviga men asfalterade vägarna.
 
Men, som antytts i rubriken, OAS-mötet är ämnet för dagen. Detsamma var också själva anledningen till resan. Ursprungliga planen var att åka MC t o r men jag kände att orken inte riktigt fanns. Kanske är det detta mentala MC-minus som gör att jag så lätt halkar in på tvåhjuliga området.
 
Nå, under OAS-mötet hade jag tilldelats en uppgift av det lite ovanligare slaget: att vara "värd" för gästande engelske biskopen Lindsay Urwin. Det innebar att jag hämtade honom på flyget och sedan visade honom runt och presenterade honom till dess att han själv hade skaffat sig tillräcklig kunskap om både platser och personer. Det gick på drygt två dagar, så därefter fick jag i stort sett "ledigt". Men det var en ytterst trevlig person att ha att göra med och hans undervisning klart hörvärd. Fr a tyckte jag om hans sätt att tala om Bibeln så att den blir insatt i ett kyrkligt traditionssammanhang och inte som den tegelsten som tycks ha dimpt ner direkt från himlen utan kontakt med vare sig människor eller kyrka, vilket är en bild av Bibeln som ibland i praktiken ges i vissa mer evangelikala/protestantiska sammanhang. Tyvärr har dylikt nog även trängt in i OAS emellanåt. Biskop Lindsay var här en nyttig motvikt.
 
Om jag räknar med både stora OAS-möten och medarbetarkurser i OAS-regi så har jag nu varit med om 21 dylika. Alltså kan det inte hjälpas att det någon gång blir lite favorit i repris. Men jag trivs gott, uppskattar möten med människor och har alltid något att lära av undervisning och predikningar.
 
Sedan några år tillbaka tillhör jag OAS-rörelsens ledarskap. Jag tänker att vi får tillfälle att tillsammans utvärdera och söka vägarna framåt. De tre frågor som jag bär inom mig är:
1. Hur stärka OAS "kyrkliga" profil?
2. Hur ska rörelsen kunna breddas så att fler upplevs "vara" OAS?
3. Vad innebär det för en förnyelserörelse när det som förr kunde "förnyas", dvs gamla kyrkotraditioner, på många håll inte längre finns kvar?
 
Svaren på frågorna ett och två är nog mer lämpliga att söka i interna samtal, men svaret på fråga tre vill jag försöka ge. När de gamla andliga traditioner som bara för några årtionden sedan kunde förnyas, nu i snabb takt vittrar bort så måste vi inom OAS ta ansvar inte bara för förnyelsen utan även för det grundläggande andliga basarbete som bygger något som kan bli förnyat. Det betyder undervisning om och tillämpning av Salighetens grund, medel och ordning.*

* salighetens grund = Kristi försoningsdöd och uppståndelse
dess medel (dvs de medel/kanaler genom vilka Guds nåd kommer oss till del = ordet och sakramenten
dess ordning (det sätt på vilket den enskilde erfar Guds ords och nådemedlens verk i sitt eget liv genom den Helige Ande) = den sammanfattning som ges i själavårdstraditionen Nådens ordning
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Frågorna du tar upp på slutet är viktiga.
1. Den Kyrkliga profilen kan väl bara stärkas tillsammans med en stark kyrklighet, dvs en i Kyrkan stark rörelse med sakramenten och den levande traditionen som bas. Finner inte Oas den resonensen i SvK blir det svårt att stärka den kyrkliga profilen utan att vända sig tydligare mot den Katolska eller Ortodoxa Kyrkan. Oas är en slags folkrörelse i kristenheten och måste vila mot någon Kyrka för att inte upphöra att vara en rörelse.
2. Ingen aning. Det här är en fråga för ledarskapet för Oas. Vilken väg vill oas gå? Hur vill oas fånga upp de "Kyrkliga" och ändå vara en rörelse inom SvK?
3. Denna fråga är nog mest interssant. När upphör en förnyelserörele att vara en förnyelserörelse för att övergå till något slags eget. Känner rörelsen svag gemenskap med den Kyrka den en gång ville förnya eftersom den tappat sina "gamla kyrkotraditioner" måste nog några beslut tas. Skulle Oas kunna fira egen gudstjänst eller mässa samtidigt som SvK firar motsvarande ett stenkast därifrån? Är svaret "Ja" är situationen allvarlig men kanske inte omöjlig. EFS och SvK löste problemet genom ett samarbetsavtal. Kan sådana avtal vara en slags lösning för rörelser i vårt land, för att hålla ihop någon slags enhet?
Eftersomjag inte är något orakel kan jag bara säga: "Den som lever får se!."

Svar: Ja, den intressanta frågan är vad det innebär att ha relationer till "kyrkan" (= svenska kyrkan) när det andliga livet i svenska kyrkan saktar tynar bort. Hittills har nog OAS-rörelsen aldrig firat mässa parallellt med närliggande församling och jag tror inte någon vill det heller (eller hur var det på Storstrand? Firades festhögmässa på lörd el söndag? Men det är ju en EFS-präglad lägergård så där har man ju för årtionden sedan fått acceptera att det sker parallellt med mässor i församlingskyrkan, Öjebyn. Alltid annorlunda med EFS!)
Idén om att man skulle kunna ha samarbetsrelationer även till andra rörelser liknande dem kyrkan har med EFS är intressant. Problemet är dock att så fort något dylikt omnämns i Kyrkomötet så blir det blankt nej. Man vill nämligen från politikernas sida inte på minsta sätt riskera att råka samarbeta med en kvinnoprästmotståndare eller en som kan känna sympati för kvinnoprästmotståndare eller en som i andra sammanhang kan stödja eller samarbeta med kvinnoprästmotståndare. Detta är den mest grundläggande inställningen i Kyrkomötet vilken präglar alla andra beslut och diskussioner.
Torbjörn Lindahl

2012-07-19 @ 00:41:28
Postat av: Bo Nordin

Ovanstående kommentar av Anonym är min. Jag glömde att skriva mitt namn och jag ogillar generellt anonyma inlägg. /Bo Nordin

2012-07-19 @ 00:46:04
Postat av: maria

Nådens ordning går inte av för hackor! Mera sånt, har jag tyckt i många år!

2012-07-19 @ 20:09:13
Postat av: Petter Lundström

Instämmer med Maria, jag gillar verkligen nådens ordning :)

2012-07-21 @ 19:31:39
URL: http://www.petterlundstrom.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0