Glädje och sorg
Städjobb har det varit i helgen. Yngre bror från Umeå var här och under dagarna två ägnade vi oss åt att städa bort det sista ur pappas förråd i källaren i det hus där föräldrarna haft lägenhet i elva år och mamma nu ensam bor kvar. Vi städade även i vindsförrådet så vi kunde rymma det vi tyckte borde vara kvar av det som fanns i källarförrådet, vilket vi sedan en tid sagt upp så det var hög tid att få det tomt. Till slut tog vi oss an bokhyllan som pappa haft i sitt arbetsrum och vilken vi redan städat i flera gånger. Men när vi nu plockade bort nästan alla böcker som var kvar så tyckte min bror till slut att det blev väl tomt. "Vi kan inte utplåna hela pappas liv bara så där" sa han och gick ut i hallen och hämtade tillbaka en knapp hyllhalvmeter böcker.
Givetvis hade vi kunnat vänta med allt detta till den dag då vi syskon ska städa ur hela lägenheten även efter mamma, men jag säger att mina syskon kommer att prisa oss på den dagen. Vi kommer ha nog med jobb. Enda situationen där vi var oeniga var gällande alla tomkartonger som fanns i vindsförrådet. Släng, tyckte brodern. Spara, tyckte jag, som vann efter den strålande argumentationen att om nu pappa sparat dessa originalkartonger till alla kristallgals, kaffeporslin, Nationalencyklopedin i halvfranska band mm i mellan 20 och 40 år (redan haft nytta av dom vid föräldrarnas flytt från villan till lägenheten) så kan dom sparas dessa sista år till nytta för dom som ska överta grejerna.
Det som på ett sätt kändes sorgligt var nog att slänga pappas alla lektionsutkast till fysik- och astronomilektioner. En stor del av en livslång lärargärning ligger nu i container på återvinningen. Mycken kunskap ryms där, men vem skulle ha lust och ork att ta sig igenom det materialet och vem skulle klara tyda pappas kråkfötter?
Lördag-söndag gjorde vi alltså sorteringsjobbet, skilde agnarna från vetet så att säga. Slänga eller spara. Idag var jag tre vändor till återvinningen. Hur många varv har jag redan berättat om att jag kört? Känns det skönt? Ja. I morgon återlämnar jag nycklarna till det hyrda förrådet till HSB. Befriande.
Träffade i garaget även grannkvinnan som bokat förrådet efter oss. Jag sa att från tisd eftermiddag kan hon hämta nycklarna. Snart är förrådet fullt igen...Tur att det inte är jag som ska städa ur det nästa gång.
Glädje alltså att detta är klart, men sorg blev det likväl innan kvällen är slut. Idag är det ju nobelfestligheter. Inget fel i det men det faktum att nobelbanketten lägger beslag på TV-tid hela kvällen innebär att veckans avsnitt av Homeland utgår. Det enda program som jag inte vill missa på hela veckan! Katastrof. Hur ska jag nu återvinna sinnesfriden?
Ska jag försöka tänka på den nya handboken för vår tid? *
* när jag var ett av varven till återvinningen passade jag på att titta in i butiken. Kunde inte låta bli kasta en blick på en stor bok i praktfullt utförande. Nästan familjebibel, typ. Hette nå'nting typ "vår tid och dess människor "el dyl. Bläddrade lite och spanade in några sidor. Den kändes gammal och förlegad och totalt ointressant!
Kommentarer
Trackback
