Svårare leva som kristen?
Måste - jag också - blogga lite om Göteborgs domkapitels brev till stiftets präster om att man bör undvika att "leda" gudstjänst i Missionsprovinsens sammanhang. Läste någonstans att biskop Eckerdahl i samtal med ett antal präster uttryckt sig på sätt som eventuellt skulle kunna tolkas som att han skyller ifrån sig en aning. Han sade nämligen att det inte är han, utan stiftsjuristen, som formulerat brevet. Fegt av Eckerdahl. Har han skrivit under det så står han för det. Vart enda ord. Annars ska han ta steget fullt ut och erkänna att han i hastigheten skrev på något som han inte riktigt står för och sedan ta det tillbaka.
Dessutom påpekar han att man bör notera ordet "leda" gudstjänst. Att bara utföra en del av gudstjänstens uppgifter blir då tillåtet. Alltså, tänker jag, kan man ju ha en lekmannaledd högmässa så att lekmannen leder liturgin före predikan, bortsett från avlösningen och att sedan en präst "medverkar" som predikant och celebrant. Lite uppfinningsrikedom får nog de kristna ägna sig åt om tron ska överleva.*
Ett annat sätt blir ju att inte annonsera vem som "leder" gudstjänsten. Nu är det väl snart dags att inse vilken slags tid vi närmar oss. De evangeliska kristna i Sovjet under kommunisttiden utannonserade inte heller sina "hemliga" möten i skogar och parker. Mycket hellre det än att de präster det gäller ska avstå från att leda gudstjänster i Missionsprovinsens sammanhang. Kanske får jag själv kontakta Mpr-prästen och vännen Anders Alapää och erbjuda mig ha en högmässa i Korpilombolo gudstjänstgemenskap någon söndag då jag är ledig. Man kan ju ha en reservlösning: om man strax innan gudstjänsten ser någon som misstänks vara Domkapitelsspion så får Anders själv ta på sig mässkruden och "leda" och jag bara gästpredika. Skulle Anders själv befinna sig på annan ort får man väl ha nödlösningen lekmannaledd bön med postilleläsning om någon kyrklig KGB-spion uppenbarar sig.**
Även på annat sätt syns tecknen allt tydligare att det blir trängre för de kristna. På Öland får de gamla på visst äldreboende inte ha kvar sin andaktsstund med psalmsång och kaffe - av något slags märkligt neutralitetsskäl. Detsamma drabbade en funktionshindrad konfirmand i Båstad som inte fick ha personlig assistent för ett konfirmandläger.
Jag påminner om det jag skrivit tidigare:
När repressionen mot kristna börjar så
1. Startar det med någon yttre, "mindre väsentlig" fråga, gärna där de kristna är oense så kan man samtidigt så split mellan de kristna.***
Läs: kvinnoprästfrågan, där de traditionsbärande systematiskt förlöjligats, marginaliserats och utmönstrats under årtionden.
2. fortsätter det med en etiskt fråga (inte fel om de kristna också är inbördes oense)
Läs: frågan om vigslar av enkönade par och hela synen på alternativa sexuella läggningar och beteenden. De som inte helt accepterar den nya agendan utmålas som fobiska och för att garantera att inte ens minsta misstänkta tecken på synlig opposition finns jobbar kyrkan nu med att hitta vägar att "säkerställa" att alla präster sk ha vigselbehörighet och - som i Luleå domkapitels fall - tar i så med storsläggan att det drabbar en stackars gammal sjuk emeritipräst som ingen avsikt alls haft att protestera mot nya vigselordningen.
3. slutar med ett angrepp på kristendomens kärna
Läs: gamla på Öland ska inte ens få sjunga psalmer. Och denna sista del kommer givetvis att snart specificeras så man blir tvungen ta avstånd från den tydliga tanken att Jesus är den ende frälsaren. Det är ju diskriminerande mot andra religioner.
Vad synd att jag inte för årtionden sedan utnämnde mig till profet. Då hade ni - för en gångs skull? - sett en sann profetia.
* påminner, som flera gånger förr - men nu har jag ju delvis ny läsekrets pga bloggportalen dagenskyrka.se - om Lars Levi Laestadius exempel på detsamma (uppfinningsrikedom). När han började sitt arbete i församlingen och när väckelsen uppstod i mitten av 1840-talet var det fortfarande på konventikelplakatets tid. Alltså var det förbjudet för lekmän att leda offentliga andliga samlingar. Men behovet var stort i dessa glesbygder att ta hjälp av lekmän för att sprida ordet på alla små orter. Alltså grundade Laestadius Karesuando nykterhetsförening och sände ut nykterhetstalare att sprida budskapet, vilket i praktiken var predikningar av Laestadius som lekmännen läste upp.
** i sanningens namn ska dock medges att i Luleå stift är det kanske ingen fara än. Något varningsbrev från biskopen har ju inte infunnit sig i prästerskapets brevlådor.
*** påminner kära läsarna om det trevliga sällskapsspelet Svälta räv. Så länge fåren sakta går framåt i täta led, kan vargen inget göra. Men lyckas vargen ta sig in i fårhopen så är det bara en tidsfråga innan alla fåren är uppätna.
Dessutom påpekar han att man bör notera ordet "leda" gudstjänst. Att bara utföra en del av gudstjänstens uppgifter blir då tillåtet. Alltså, tänker jag, kan man ju ha en lekmannaledd högmässa så att lekmannen leder liturgin före predikan, bortsett från avlösningen och att sedan en präst "medverkar" som predikant och celebrant. Lite uppfinningsrikedom får nog de kristna ägna sig åt om tron ska överleva.*
Ett annat sätt blir ju att inte annonsera vem som "leder" gudstjänsten. Nu är det väl snart dags att inse vilken slags tid vi närmar oss. De evangeliska kristna i Sovjet under kommunisttiden utannonserade inte heller sina "hemliga" möten i skogar och parker. Mycket hellre det än att de präster det gäller ska avstå från att leda gudstjänster i Missionsprovinsens sammanhang. Kanske får jag själv kontakta Mpr-prästen och vännen Anders Alapää och erbjuda mig ha en högmässa i Korpilombolo gudstjänstgemenskap någon söndag då jag är ledig. Man kan ju ha en reservlösning: om man strax innan gudstjänsten ser någon som misstänks vara Domkapitelsspion så får Anders själv ta på sig mässkruden och "leda" och jag bara gästpredika. Skulle Anders själv befinna sig på annan ort får man väl ha nödlösningen lekmannaledd bön med postilleläsning om någon kyrklig KGB-spion uppenbarar sig.**
Även på annat sätt syns tecknen allt tydligare att det blir trängre för de kristna. På Öland får de gamla på visst äldreboende inte ha kvar sin andaktsstund med psalmsång och kaffe - av något slags märkligt neutralitetsskäl. Detsamma drabbade en funktionshindrad konfirmand i Båstad som inte fick ha personlig assistent för ett konfirmandläger.
Jag påminner om det jag skrivit tidigare:
När repressionen mot kristna börjar så
1. Startar det med någon yttre, "mindre väsentlig" fråga, gärna där de kristna är oense så kan man samtidigt så split mellan de kristna.***
Läs: kvinnoprästfrågan, där de traditionsbärande systematiskt förlöjligats, marginaliserats och utmönstrats under årtionden.
2. fortsätter det med en etiskt fråga (inte fel om de kristna också är inbördes oense)
Läs: frågan om vigslar av enkönade par och hela synen på alternativa sexuella läggningar och beteenden. De som inte helt accepterar den nya agendan utmålas som fobiska och för att garantera att inte ens minsta misstänkta tecken på synlig opposition finns jobbar kyrkan nu med att hitta vägar att "säkerställa" att alla präster sk ha vigselbehörighet och - som i Luleå domkapitels fall - tar i så med storsläggan att det drabbar en stackars gammal sjuk emeritipräst som ingen avsikt alls haft att protestera mot nya vigselordningen.
3. slutar med ett angrepp på kristendomens kärna
Läs: gamla på Öland ska inte ens få sjunga psalmer. Och denna sista del kommer givetvis att snart specificeras så man blir tvungen ta avstånd från den tydliga tanken att Jesus är den ende frälsaren. Det är ju diskriminerande mot andra religioner.
Vad synd att jag inte för årtionden sedan utnämnde mig till profet. Då hade ni - för en gångs skull? - sett en sann profetia.
* påminner, som flera gånger förr - men nu har jag ju delvis ny läsekrets pga bloggportalen dagenskyrka.se - om Lars Levi Laestadius exempel på detsamma (uppfinningsrikedom). När han började sitt arbete i församlingen och när väckelsen uppstod i mitten av 1840-talet var det fortfarande på konventikelplakatets tid. Alltså var det förbjudet för lekmän att leda offentliga andliga samlingar. Men behovet var stort i dessa glesbygder att ta hjälp av lekmän för att sprida ordet på alla små orter. Alltså grundade Laestadius Karesuando nykterhetsförening och sände ut nykterhetstalare att sprida budskapet, vilket i praktiken var predikningar av Laestadius som lekmännen läste upp.
** i sanningens namn ska dock medges att i Luleå stift är det kanske ingen fara än. Något varningsbrev från biskopen har ju inte infunnit sig i prästerskapets brevlådor.
*** påminner kära läsarna om det trevliga sällskapsspelet Svälta räv. Så länge fåren sakta går framåt i täta led, kan vargen inget göra. Men lyckas vargen ta sig in i fårhopen så är det bara en tidsfråga innan alla fåren är uppätna.
Kommentarer
Trackback
