Profetia
I gudstjänstens inledning fick vi lyssna till ett "budskap" som lästes upp av en äldre kvinna i församlingen. Hon hade i sin tur fått det från en frikyrklig broder och budskapet var ett sådant som spreds runt bland kristna, ursprungligen mottaget av någon kristen kvinna i västergötland, om jag minns rätt.
Budskapet var av den - ursäkta om det låter aningen nonchalant!* - "vanliga typen": Gud ska sända en väckelse över vårt land nu; den ska märkas av alla; stora skaror ska på ett genomgripande sätt beröras och allt i det kyrkliga och andliga som är trä, strå och halm, dvs som är skapat och bara organiserat av människor, ska brännas bort.
Om det senare sker skulle det ju vara en nyttig utmaning. Men hur mycket skulle då bli kvar i svenska kyrkan kan man undra. Får jag åka till kyrkomötet i höst?
Den andra lite kritiska frågan jag ställer mig är hur det ska tolkas när det sägs att Gud sänder en väckelse nu. Inom två veckor, ett halvår, ett år, fem år??? Hur länge dröjer det innan man kan säga att profetian är uppfylld eller inte?
Kanske tvingas jag erkänna att jag är aningen - jag vad är det nu jag egentligen känner?** - av nu-sänder-Gud-en-väckelse-över-vårt-land-budskap. Har hört åtskilliga sedan 70-talet.
Men som påminnelse om vad vi bör be om och om vad som bör vara i fokus för vårt kyrkliga arbete så var det nyttigt. och allra nyttigast blir det nog om var ock en av oss tar till oss ett dylikt budskap till egen prövning. Vad i mitt liv och verksamhet är bara trä, strå och halm? Kanske bör vi i församlingarna skriva att vi ber Gud bränna bort allt som bara är mänskligt, som inledningstext i våra församlingsinstruktioner och verksamhetsplaner?
* och ** här gör jag nu ett lite tillägg dagen efter. Skrev igår att jag kände aningen "trötthet" inför dylika budskap. Känner nu att det kanske var väl känslomässigt avvisande, så jag strök det. Övervägde ändra till det något sakligare tveksamhet, men det kändes för tydligt negativt. Hur ska jag uttrycka min känsla? Neutral och t v nollställd? Nej, jag är inte negativ men blir inte heller påtagligt entusiastisk.
Själva tanken, att Gud genom människor kan sända oss budskap och profetior, det bejakar jag fullt ut. Och därför tror jag det är nödvändigt att vi "övar" oss ta emot dylika budskap. Då blir jag glad över den kristna syster som ville ställa sig till förfogande och läste upp budskapet och glad att kollegan lät det ske i mässan. Utsläck inte profetian, men pröva allt.
Man kanske skulle ta med sig verksamhetsplaner och församlingsinstruktioner, lägga hela rasket i majbrasan och kolla om det brinner?
Så tolkar jag profetian, joda!
Jag blev riktigt inspirerad av att tänka tanken!!!
Problemet kanske ligger i att Gud försöker väcka människor hela tiden 24h i dygnet, men just den där inställningen, att man har hört till leda dessa "profetsior" det gör att det slocknar innan den ens har börjat.
Är bara och läsa Bibeln så ser vi att den är fylld med dessa "dylika budskap". Men vi verkar så säkra på vad som är rätt budskap från Herren, så vi ser inte dessa budskap.
Det betyder också att vi inte är redo när människor kommer till våra kyrkor och bönhus osv...
Håller helt med dig, Janne!
Visst pågår det en väckelse. Den största karismatiska väckelsen i kyrkans historia enligt somliga, vilken har pågått under nästan hela 1900-talet och framåt! Det vore väl inte så osannolikt om denna också undan för undan leder till intresse för kristen tro i ett av världens mest sekulariserade länder. Men tidsperspektivet NU får oss lätt att tänka genast. I själva verket är det väl mer som åkern som växer medan vi sover - vi kan inte se det växa, bara se resultatet efteråt.
