Full dag
Började dagen med morgonpromenad. Äntligen en regnfri morgon så man kunde gå ut en sväng.
Sedan förrättade jag en begravning i Örnäsets kyrka. Då den avlidne tillhört Fridsförbundet så var stora delar av församlingen i kyrkan. En fin begravning av en - också för mig - god vän. Minnesstund i bönhuset, så nu har man fått vara med om den saken även i östbönhuset. I västbönhuset har jag redan två gånger varit på minnesstund.
Efter begravningen snabbt iväg till näst äldsta dottern som fyllde trettio år. Ett trevligt kalas med familj och släkt. Först framåt aftonen kom jag hem.
Nu, efter en stunds läsande av epost och bloggar, gäller det att sikta in sig på morgondagen. Högmässa i Hertsökyrkan på förmiddagen och lovsångsgudstjänst på kvällen. Temat för morgondagen är Enheten i Kristus. Lika utmanande varje år att betänka att den katolska kyrkan har klarat detta med enheten mycket bättre än alla vi protestanter som är säkra på att vi vandrar rätt väg eftersom vi har Skriften allena.
Måste dock till sist avvika lite från ämnet (vilket är att berätta om denna dag) genom att berätta något som hände igår. Råkade få Aftonbladet i min hand. Bläddrade förstrött några sidor och hann bla notere en krönika som handlade om barnamorden i Sigtuna. Krönikören uttryckte stor undran över vad det är som gör att en kvinna (mamma) kan döda det som hon "älskar mer än allt på jorden" (eller vilket uttrycket nu var) och krönikören fortsatte: de barn som hon burit "i nio månader".
Semantikkontrollanterna reagerar! Alltså betraktar krönikören barnen som barn under hela graviditeten. Intressant, mycket intressant. Gäller den synen också när vi diskuterar rätten till fri abort? Så att det som tas bort i en abort verkligen är ett barn? Skulle vi konsekvent våga hävda det i vårt samhälle så skulle abortdebatten ta sig andra uttryck.
F ö träffade jag på affären ett par som väntade barn. Dom ropade på mig då dom kände igen mig. Jag hade nämligen döpt första barnet för ca ett år sedan. Nu ville dom boka mig som doppräst även för det kommande dopet. Givetvis lovade jag det på stört.
Sedan förrättade jag en begravning i Örnäsets kyrka. Då den avlidne tillhört Fridsförbundet så var stora delar av församlingen i kyrkan. En fin begravning av en - också för mig - god vän. Minnesstund i bönhuset, så nu har man fått vara med om den saken även i östbönhuset. I västbönhuset har jag redan två gånger varit på minnesstund.
Efter begravningen snabbt iväg till näst äldsta dottern som fyllde trettio år. Ett trevligt kalas med familj och släkt. Först framåt aftonen kom jag hem.
Nu, efter en stunds läsande av epost och bloggar, gäller det att sikta in sig på morgondagen. Högmässa i Hertsökyrkan på förmiddagen och lovsångsgudstjänst på kvällen. Temat för morgondagen är Enheten i Kristus. Lika utmanande varje år att betänka att den katolska kyrkan har klarat detta med enheten mycket bättre än alla vi protestanter som är säkra på att vi vandrar rätt väg eftersom vi har Skriften allena.
Måste dock till sist avvika lite från ämnet (vilket är att berätta om denna dag) genom att berätta något som hände igår. Råkade få Aftonbladet i min hand. Bläddrade förstrött några sidor och hann bla notere en krönika som handlade om barnamorden i Sigtuna. Krönikören uttryckte stor undran över vad det är som gör att en kvinna (mamma) kan döda det som hon "älskar mer än allt på jorden" (eller vilket uttrycket nu var) och krönikören fortsatte: de barn som hon burit "i nio månader".
Semantikkontrollanterna reagerar! Alltså betraktar krönikören barnen som barn under hela graviditeten. Intressant, mycket intressant. Gäller den synen också när vi diskuterar rätten till fri abort? Så att det som tas bort i en abort verkligen är ett barn? Skulle vi konsekvent våga hävda det i vårt samhälle så skulle abortdebatten ta sig andra uttryck.
F ö träffade jag på affären ett par som väntade barn. Dom ropade på mig då dom kände igen mig. Jag hade nämligen döpt första barnet för ca ett år sedan. Nu ville dom boka mig som doppräst även för det kommande dopet. Givetvis lovade jag det på stört.
Kommentarer
Postat av: TLi
Det finns de som arbetar för att det ofödda barnet ska betraktas som just ett barn och abortdebatten därmed få en annan klangbotten. Se http://abortnej.se/
Postat av: Gunvor Vennberg
Det finns en utilitaristisk sekulär etiker vid namn Singer som driver tesen att eftersom det är etiskt försvarbart att döda foster i en abort så borde samhället även tillåta spädbarnsdödande och dödande av ex personer med förståndshandikapp, sjukdom eller liknande. Graden av självmedvetande och lidande ska vara avgörande. Han är kusligt konsekvent i sin utilitarism (konsekvensetik)även om den inte tar eviga hänsyn. Med sådana hänsyn tagna så är livet en gåva från Gud som vi inte kan förfoga över, bara ta emot.
Trackback
