31 oktober
-Halleluja, SMS:ade jag tillbaka.
Denna händelse brukar ju betraktas som starten på reformationen. Luther var ju inte den ende på den tiden som ansåg en reformation av den dåvarande romersk-katolska kyrkan vara nödvändig. Men av olika skäl - politiska, kulturella mm - så blev han den tändande gnistan till det skeende vi kallar reformationen. Får erkänna att jag inte är särskilt duktig på reformationshistorien. När jag läste kyrkohistoria tyckte jag hela tiden att dels fornkyrkan och dels väckelsetiden på 1800-talet var mycket intressantare. Luther har jag alltid tyckt är lite småtråkig. Skam för en luthersk präst att erkänna detta, men jag gör det ändå. Sedan får jag väl erkänna att jag har något slags principiellt problem med varför just Luther - av alla i den långa raden av evangelister, apostlar, kyrkofäder, kyrkohistoriska portalgestalter m fl - skulle ha en sådan särställning. Måste bero på att han är så luthersk. Kan inte komma på något annat skäl :)
Som sagt, att en genomgripande reformation för att rensa upp i det medeltida kyrkoförfallet var nödvändigt kan knappast betvivlas. Nu hör jag - som kära läsarna vet vid det här laget - till dem som anser att den romerska kyrkan i allt väsentligt har städat upp på det sätt som reformatorerna krävde. Jag hör alltså till dem som tror att det idag inte finns ett "katolskt" avfall att ta spjärn emot som är av den graden att det som reaktion skulle kunna väcka en modern luthersk reformation.
I en prästerlig debattgrupp på nätet som jag är med i togs för någon dag sedan initiativ till en debatt om bla Missionsprovinsen. Jag skrev ett kort inlägg, men har sedan pga ett drygt dygns bortovaro inte kollat hur debatten utvecklat sig. Jag varnade för risken att Missionsprovinsen i vissa avseenden kan bli för "trång" och för "smal". Jag syftade bla på ett dokumnet om skapelsen som finns på dess hemsida. Idag fick jag dock veta att även om dokumentet ifråga utarbetats av missionsprovinsens läronämnd så har det inte antagits av provinsen som helhet. Alltid en tröst. Frågan som ställdes i debatten var om Mpr till slut är det vettiga alternativet för dem som vill bevara svenska kyrkans genuina andliga arv vidare genom denna tid av andlig och kyrklig substansförlust. Snart ska jag kolla vad övriga bröder skrivit om saken.
Sedan igår eftermiddag har jag alltså varit borta fram till niotiden ikväll. Var? På Kyrklig Samlings samarbetsråd som möttes i Stockholm. I ett inlägg i samtalet där sades att de som idag vill bevara katolsk tro (OBS inte romersk-katolsk!) får numera göra det på ett protestantiskt sätt (genom att bilda egna grupper som bevarar hela det stora arvet.
Hmmm....!?
Förstår, att Martin Luther betyder och betytt så mkt. genom tiderna.
Hans stora verk var ju bl.a. att översätta Bibeln till tyska så att "vanligt folk" kunde läsa budskapet och inte bara de högt uppsatta!
Jag tackar för hans stora verk, att befria flera/många nunnor från klosterfängelset - med rakade huvuden blev de bortförda med sina och Luthers liv som insats!
Hans eget liv var under många år i fara då han var bannlyst! för det han framförde mot Påvedömet....
Sådan Gudsfruktig man får vi idag leta länge efter!
Jag vill på intet sätt förringa Luthers insats, men i Sverige började man översätta Bibeln i t.ex. Birgittaklostret i Vadstena långt innan Luther var påtänkt, att skrifterna på folkspråket inte spreds i någon större utsträckning innan Luthers tid beror nog i hög grad på att man inte ännu hade boktryckarkonsten.
Tack vare "klsterfängelserna" spreds läkekonst, skola, socialvård, nya jordbruksmetoder och framför allt evangeliet ända upp till oss i norden.
Om vi ska verka för en enad kyrka får vi nog inte ha en alltför ensidig syn på reformationen. Vi måste nu efter 500 år sitta ned se vad som hände och hur det blev.
