Gnäll, gnäll, gnäll...
Ett annat skäl till att bara kvinnor ingår i gruppen kunde - enligt insändarskribenten - vara att man måste tillhöra det uppsaliensiska innegänget för att kunna komma på fråga. Så sant som det är sagt. En omedelbar anledning igen till att bli kränkt: jag tillhör inte innegänget, jag är drabbad av utanförskap.
Gnäll, gnäll...
Kommer att tänka på en kursdag för präster och lärare jag deltog i för många år sedan här i Luleå (ordnad av dåvarande skolprästen härstädes, Gunnar Sjöberg, vilken numera tillhör innegänget i Uppsala??? nej, kanske inte ändå, han jobbar ju på stiftsnivå inte på "nationella nivån") under medverkan av prästen David F Olson som undervisade oss om konsten att arbeta med värderingsövningar. När han skulle lära ut den övning där man visar sitt ställningstagande genom att gå åt varsin sida av rummet så tog han exemplet: "i mitt hem är det som en rockkonsert eller en symfoniorkester". Han berättade att när han en gång gjort den övningen med ungdomar så hade alla gått till rockorkestersidan av rummet utom en pojke. Och då alla visste att det var mycket bråkigt i hans hem så trodde alla att han ljög. Men när David frågat honom om skälet till valet hade han sagt: "ja så är det hemma (och med armrörelser imiterat fiolspel) gnäll, gnäll, gnäll.
I torsdags fick församlingens präster och musiker en genomgång av det nya sättet att budgetera och bokföra församlingens inkomster och utgifter. Givetvis blev det lite gnäll från präster och musiker som anade vissa praktiska svårigheter med det nya systemet tillsammans med vissa principiella inkonsekvenser. Ingen skugga dock över församlingens ekonomer som inte hittat på detta utan bara vidareför det dom fått från kyrkokansliet på svenska kyrkans "nationella nivå".
På det lokala planet är jag givetvis också ytterst lojal med allt som bestäms. Men nu siktar jag in mig på "nationella nivån" och då blir det gnäll. Meningen med det nya systemet är att all församlingens verksamhet ska kunna kategoriseras enligt de fyra grundläggande uppgifterna för en församling: gudstjänst, diakoni, undervisning, mission. Att detta är en församlings grundläggande uppgift kan ingen betvivla. Att det står i Kyrkoordningen är väl bra som en ständig påminnelse om vad vi är till för.
Men att göra dessa delar till ramar för sättet att indela församlingens verksamhet även på det ekonomiska planet? Varför det? Jag tror att de som en gång formulerade Kyrkoordningens text inte alls hade tanken att detta skulle påverka framtida församlingsbudgetars utseende.
Men ett av skälen till detta nya sätt att "verksamhetsindela" som ska gälla i hela svenska kyrkan är att man lättre ska kunna göra jämförelser - och tänker man: skapa känslan av att vi är en enhetlig organisation, en enhet. Tänkte väl inte så mycket på det när vi gick från samlingen men en arbetskamrat hjälpte mig se det märkliga i kråksången. Det som numera ska binda oss samman i svenska kyrkan är fullständigt ytliga saker: gemensam logga och gemensam budgetplan istället för det som verkligen ger sammanhållande kitt åt en kyrka: det gemensamma mässfirandet.
Kommer osökt tänka på diskussionerna vid mitt första kyrkomöte, om samarbetsavtalet med Missionskyrkan. I någon passus i kyrkostyrelsens skrivelse stod att eftersom detta bara syftar till ett samarbetsavtal så har vissa frågor lämnats utan att talas till botten, men om det gällt en regelrätt organisationssammanslagning då hade det krävts "helt andra överväganden". Också här ser man hur bisak blir huvudsak och tvärtom. Att kunna fira gudstjänst ihop, dela sakrament och ämbete gör att man kan ta lite ytligt på saken, men om vi skulle slå ihop organisationerna då skulle det behövas mer djuplodande jobb. Tvärtom gnäller jag: synen på gudstjänst, ämbete och sakrament är väl viktigare än organisation.
Alltsamman ett tecken på en organisations sönderfall: utsidan blir viktigare än insidan.
Nu ser jag fram emot några riktigt gnälliga kommentarer!
Mässfirandet är bara som nagellack på en redan utspökad hora! Du vet den där som släppt in alla möjliga sexuella avarter i sin kyrka, den där som släpar in alla möjliga villolärare (religioner).
Den där som själv har övergett tron och läran om Herren Jesus och valt att följa den politiska och mänskliga viljans vindar. Den vind som just nu ligger i tiden så att säga.
Jååå, det finns Präster som är troende osv... Men dom låter sig icke höras, möjligen har dom en blogg eller så, där man ventilerar lite av sina funderingar. :)
Det går att räkna hur länge som helst! Men nu har du ett par gnäll att ta itu med!
Tack för gnällhjälpen! Fortsättning följer.
Om man gnäller över gnäll skapas ju gnissel i kvadrat - och därför gör jag det.
Vad gäller handboken finns en del material att hämta hem på nätet. Inte (ännu) tillräckligt för att utgöra grunden för initierat gnäll - men jag är beredd. Mycket hänger väl på hur blajig dop-ordningen blir. Utifrån vad en del Uppsala-gängs-knutna teologer - faktiskt kvinnor även om det inte är primärt viktigt - finns risken att dopet förvanskas från ett inkluderande av syndare i Kristi kropp till ettepressiv villolära. Men vi får som sagt se.
Att konstruera budgeten efter "den grundläggande uppgiften" är å andra sidan ett i princip bra drag och därför vill jag gnälla lite över bloggarens gnäll. Effekten av detta måste ju bli att allt det som sker i en församling som inte på ett intelligent och begripligt sätt kan kopplas till Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission måste strykas ur verksamheten. En del - av bloggaren tidigare g(n)isslad - NewAgeinspirerad meditation och tjingelitjong åker väl rimligen ut. Alpha-grupper och liknande ges budgetförstärkning liksom arbete bland vårt samhälles och världens utstötta. Ceremoniella Luciakröningar och Guds-o-nämnande skolbalunser tilldelas inte en spänn utan alla kostnader för städning och uppvärmning faktureras dem som vill ha sådant. Med mera, med mera...
Men då blir det nog gnäll...
Ordet "ettepressiv" skall vara "expressiv" - tjyckfel alltså.
Det värsta är väl när stiftet kommer och ska lösa något psykosocialt arbetsmiljöproblem. Man ska skriva på lappar vad man tycker är bra eller dåligt eller vad man vill. Då blir jag VÄLDIGT trött.
Håller i princip med min gamle kamrat - dock anser jag inte att det nya redovisningssättet/verksamhetsindelningen är absolut nödvändig utifrån kyrkoordningens formuleringar. Jag tror som sagt att KO-formuleringarna ursprungligen var mer principiella/visionära än uttryck för en konkret indelning av veckans verksamheter. Men ska nu så ske så kommer jag inte att sätta mig på tvären. För mig personligen är budgetens utformning en ganska likgiltig sak. Att man skulle kunna använda det nya budgeteringssystemet till att "städa" bland verksamheterna på det sätt som min gamle kamrat antyder tror jag mest är en teori, om än en vacker sådan. Nästan vad som helst kommer att kunna betraktas som "undervisning" eller "diakoni". Men osvuret är bäst. Det gör mig ingenting om min gamle kamrat för rätt över mig - igen.
Men det som stör mig är snarare det jag skrev i slutet att så mycket koncentration numera sker på saker som i grunden hör till utanverket i en kristen kyrka. Och det i en tid där vi mer än någonsin skulle behöva koncentrera oss på "innersidan".
I din maktberusning går du nu på den breda vägen som garanterat leder till nedrustning av din själ. Jesus gjorde tvärtom. Han avsade sig maktanspråken. Borde inte en kristen person göra detsamma. Lite märkligt är det att du som skriver att du störs av att "så mycket koncentration numera sker på på saker som i grunden hör till utanverket i en kristen kykra. Och i en tid då vi mer än någonsin skulle behöva koncentrera oss på innersidan" själv väljer makt och utanverk.
Må Guds gode Ande leda dig tillbaka till Gud.
Jo
Att Bereda väg för Herran som vi sjunger Adventsöndagen handlar om att ge utrymme för Jesus så att han kan ge upprättelse till Ande, själ och kropp. Detta är något som både Du Torbjörn och andra kristna behöver bli påminda om. Jesus är en hjälp för det fortsatta skeendet som alla kristna är involverade i. Under hösten 2010 hade Berit Simonnson m.fl. en förbedjarkurs. Många blev upprättade och omvända. Torbjörn, ta kontakt med henne och lär av henne. Hon är inspiratör i något som kallas för Oasrörelsen och är en sann Kristus troende kvinna.
Må Gud leda dig rätt - bort från maktbegärets gissel
Av IP-adresserna att döma är "JO" och "G" samma person. I vart fall är deras kommentarer sända från samma dator.
Till Jo: viken "maktberusning"?
Till G: tack för tipset att lära känna Berit Simonsson. Vi har känt varandra sedan hösten 1999 och senast vi träffades var fär två veckor sedan.
Ja, tänk att det är så.Jag och min sambo använder samma dator att kolla våra mail men vi har olika konton. Vi är t.o.m. fler än två peroner på plats. Det är inte så ovanligt att det finns fler på samma ställe som vill uttrycka sina tankar. I morgon kommer någon av oss att ringa ansvarig instans för bloggar för att få en uppfattning om regler följs enligt lagen om ansvar för elektroniska kommentarfunktioner. Vi sitter fortfarande och pratar..dock inte om dig...Så intressant är inte du.
Hälsa Berit Simonsson att hon är en underbar Jesus människa. Du påstår att du känner henne. Aldig i havet! Vi tenderar till att bli lika dem vi umgås med.
Jag vill bara intyga att Berit och Torbjörn ofta ses tillsammans på OAS-mötena, och då tror jag att jag besökt samtliga i Norrbotten. Torbjörn är även en kraftfull eldsjäl när det gäller OAS.
Vad gäller "maktberusning" förstår jag inte - Om så vore fallet hade Torbjörn, med sin erfarenhet och kunskap knappast suttit som komminister i en förortskyrka. Han har helt enkelt stått för sin övertygelse och är därmed spärrad för att gå vidare i den kyrkliga hierkarkin, att vikariera som arbetsledare är nog bara nyttigt. Martin Lönnebo skrev om centrifugen på pastorsexpeditionen dit de nya prästerna slängdes och kastade dem från centrum till periferin - från innanförskap till utanförskap.
Sedan tycker jag att det känns tråkigt när det börjar dyka upp aggressiva, dömande kommentarer med inslag av personangrepp på denna fina blogg. Allvarliga skämtsamheter betyder att det går att diskutera allvarliga saker med en skämtsam ton. Med humor kommer vi längre.
Tack Jokke för de vänliga orden.
Till JO säger jag att jag visst kan hälsa till Berit, men det vore ju roligt att veta vem man hälsar från. Om jag berättar för Berit att hälsningen är från en som "aldrig i havet" tror att vi känner varandra så kommer Berit att skratta ihjäl sig.
Följande gäller:
Första gången jag (kort) träffade Berit var på ett ungdomsläger där hon talade på 80- eller 90-talet.
1999 lärde vi känna varandra ordentligt på en resa till Rom. Efter det har vi träffats på ca 20 OAS-möten eller OAS-kurser. På flera av dem har jag predikat eller hållt seminarier. Jag har hälsat på hemma hos Berit och hon har gjort detsamma hos mig flera gånger, både i mitt hem och i min kyrkstuga. Jag tillhör sedan två år OAS-rörelsens ledarskap och även i de sammanhangen har vi träffats, senast för två veeckor sedan. Vi är dessutom båda invalda i kyrkomötet och har i de sammanhangen träffats ca två veckor per år (sedan 2006), inte bara vid vid kyrkomötessessionerna i Uppsala utan också vid andra samlingar för vår grupps (Frimodig kyrka) ledamöter. Dessutom har vi mötts ett antal gånger när Berit varit här i Norrbotten och talat vid lokala samlingar liksom vid flera planerings- och utvärderinssamlingar för våra OAS-möten här i Norrbotten. 2002 var Berit tillsammans med Hans Weicbrodt (OAS-rörelsens andra inspiratö) med som förbedjare på sjukhuset i Umeå när ett av mina barn var döende i en svår hjärnskada. Sist och slutligen tillhör både Berit och jag Kyrklig Samlings samarbetsråd som brukar träffas två gånger per år.
Så vad blir mina slutord till JO?
alt 1: att jag inte känner Berit? Skojar du?
alt 2: snacka inte så mycket skit om saker du inte vet något om!
He he vilka utslag jag får av dessa barnsligheter.
Hur gammal är du egentligen?
Du förstår inte andemeningen. Berit är en andlig person som ger Jesu kärlek och värme vidare - du tramsar om din egen förträfflighet. Berätta istället om Gud och Jesus och vad den helige ande gör med våra liv.
