Surströmming igen
blev det ikväll.* Även denna gång i kyrkstugan. Perfekt ställe för surströmmingsätning. Stugan är nämligen så otät att den vädrar ur sig av sig själv på nolltid. Dock intogs strömmingen denna gång i gemenskap med andra vänner än sist. Någon måtta får det vara.
En av de närvarande gästerna var katolik. Jag måste väl omedelbart för läsarna bekänna den synden att jag alltså tillbringat sex timmar i gemenskap med en katolik utan att en enda sekund anstränga mig för att omvända katoliken till den rena lutherska läran. Tvärtom känt stor andlig samhörighet. Och skäms inte ett ögonblick för det.
Jag upplever det som ofantligt mycket viktigare för det andliga livets sunda utveckling att hon lär sig uppskatta surströmming, vilket hon var den enda i sällskapet som inte gjorde.** Dessutom lät jag katoliken en stund sitta i den korgstol inför vilken jag känner stor vördnad sedan biskop Bertil Gärtner för några år sedan satt i den vid ett besök efter ett OAS-möte. Vi konstaterade att stolen måste vara en "tredje gradens relik". Alltså skulle min katolska vän - som naturligtvis måste anses vara bättre på dylika saker - bedöma om heligheten i reliken korgstolen kunde förnimmas.***
I övrigt var det en trevlig kväll med sedvanlig blandning av skämt och allvar som alltid när man är i goda vänners lag. Kvällen avslutades med Completorium som vi bad ur små häften "Tideböner för ungdom" vilka jag räddat från bortslängning från vårt andaktsrum i Örnäsgården. Vi konstaterade, av tryckåret och upplagan att döma, (7:e upplagan 1962) att dom troligtvis funnits där sedan Örnäsets församlings bildande just 1962. Vi noterade också att det fanns en tid då dessa (något förenklade och kortare) böner kunde tänkas passa för ungdom. Idag skulle ju en präst vara själaglad om han lyckades få rutinerade normalkyrkliga vuxna kristna att be så " avancerade" tideböner.
Vi konstaterade när vi skildes att vi var vid bättre mod än innan trots att samtalet även behandlat allmänna bedrövelser i kyrka och kristenhet. Goda kristna vänner är den största gåvan.
Under helgen kommer jag att vara någon tid även bland andra vänner (lika kära), nämligen på laestadianska stormötet i Juoksengi.
* vid behov kan jag alltså nu leverera en surströmmingsdoftande sur uppstötning
** nu tror ni att jag skämtar, men absolut inte. Tänk något motsvarande: tror ni det finns någon enda tornedalsk laestadian som ens kan föreställa sig en levande kristen som inte tycker om att bada bastu???
*** :) (för säkerhets skull då jag vet att det finns läsare som inte alltid inser när denna blogg går över gränsen till "skämtsamheter")
En av de närvarande gästerna var katolik. Jag måste väl omedelbart för läsarna bekänna den synden att jag alltså tillbringat sex timmar i gemenskap med en katolik utan att en enda sekund anstränga mig för att omvända katoliken till den rena lutherska läran. Tvärtom känt stor andlig samhörighet. Och skäms inte ett ögonblick för det.
Jag upplever det som ofantligt mycket viktigare för det andliga livets sunda utveckling att hon lär sig uppskatta surströmming, vilket hon var den enda i sällskapet som inte gjorde.** Dessutom lät jag katoliken en stund sitta i den korgstol inför vilken jag känner stor vördnad sedan biskop Bertil Gärtner för några år sedan satt i den vid ett besök efter ett OAS-möte. Vi konstaterade att stolen måste vara en "tredje gradens relik". Alltså skulle min katolska vän - som naturligtvis måste anses vara bättre på dylika saker - bedöma om heligheten i reliken korgstolen kunde förnimmas.***
I övrigt var det en trevlig kväll med sedvanlig blandning av skämt och allvar som alltid när man är i goda vänners lag. Kvällen avslutades med Completorium som vi bad ur små häften "Tideböner för ungdom" vilka jag räddat från bortslängning från vårt andaktsrum i Örnäsgården. Vi konstaterade, av tryckåret och upplagan att döma, (7:e upplagan 1962) att dom troligtvis funnits där sedan Örnäsets församlings bildande just 1962. Vi noterade också att det fanns en tid då dessa (något förenklade och kortare) böner kunde tänkas passa för ungdom. Idag skulle ju en präst vara själaglad om han lyckades få rutinerade normalkyrkliga vuxna kristna att be så " avancerade" tideböner.
Vi konstaterade när vi skildes att vi var vid bättre mod än innan trots att samtalet även behandlat allmänna bedrövelser i kyrka och kristenhet. Goda kristna vänner är den största gåvan.
Under helgen kommer jag att vara någon tid även bland andra vänner (lika kära), nämligen på laestadianska stormötet i Juoksengi.
* vid behov kan jag alltså nu leverera en surströmmingsdoftande sur uppstötning
** nu tror ni att jag skämtar, men absolut inte. Tänk något motsvarande: tror ni det finns någon enda tornedalsk laestadian som ens kan föreställa sig en levande kristen som inte tycker om att bada bastu???
*** :) (för säkerhets skull då jag vet att det finns läsare som inte alltid inser när denna blogg går över gränsen till "skämtsamheter")
Kommentarer
Trackback
