Nytt jobb? II - frivilligt
Givetvis kunde jag inte låta bli att kolla in det. Och fundera: kanske skulle man ta och söka jobbet? De år jag har kvar till pension kanske skulle vara lagom att jobba på "stiftet". Jag testade idén på min gamle kamrat som var förbi en kort sväng om aftonen med barnbarnet och fick en kopp kaffe. Jag uppfattade inte att han blev alltför entusiastisk. Kanske beror det på att han verkligen har jobbat på "stiftet".*
Nä, jag skulle nog inte passa för jobbet. Man skulle nämligen vara positiv till frivilliga i kyrkan - om jag nu minns rätt. I en enda mening lyckades dom få in alla ord som ger mig frossbrytningar, nämligen
idealitet
frivillighet/frivilliga
medarbetare
Och tänk er då uttrycket frivilliga medarbetare. Jag ryser.
Varför då, undrar någon? Jag med. Varför jag får frossa av ordet medarbetare vet jag inte riktigt. Kanske för att det är förknippat med allmän trevlighet. Alla kyrkoherdar har "medarbetare". Men jag har aldrig uppfattat mig som "medarbetare". Aldrig heller har jag uppfattat de människor som finns omkring mig i kyrkan som "medarbetare". Antingen är dom anställda och då har dom en yrkestitel eller så är dom inte anställda och då är dom väl - ja, vad då?
Frivilliga och frivillighet då. Det borde jag ju inte ogilla. Och det gör jag egentligen inte heller. Jag kommer under min semester att göra en massa insatser som kan kopplas samman med trons liv i kyrkan utan att vara kommenderad av chef eller få lön. Problemet är bara att det är fel folk som talar om frivilliga. De enda människor i kyrkan som jag har hört använda ordet frivilliga är anställda. Användandet av detta ord cementerar alltså bara det faktum att det är de anställda som är kyrkan. Jag har aldrig någonsin hört någon s k frivillig i kyrkan tala om sig själv som frivillig.
Det händer understundom att mitt laestadianska jag får ett utbrott. Detta är ett sådant tillfälle. Tacka vet jag laestadianer, där finns bara KRISTNA. Punkt slut.
Och lika slut tog mina tankar på nytt jobb.
* varför skriver jag "stiftet" konsekvent med citationstecken? För att jag tycker det är så löjligt att säga stiftet (vilket man i dagligt tal oftast gör) när man menar stiftsorganisationen eller stiftskansliet. Stiftet, det är lika mycket jag - en av stiftets präster - och alla kristna.
Det är lite marigt med sammansatta ord. "Fri-villiga" uppfattas lätt - men onödigt - i motsats till anställda - som i så fall väl blir "o-villiga" eller "för-villade". Kanske "villig" (utan prefix eller vad det heter) skulle vara bäst. Eller "beredvilliga".
Med "med-arbetare" är det på samma vis. Förutom att det kan beteckna en person som tycker det är slitsamt att åka spark innehåller ordet precis den relation du antyder. Stryk "med-" och låt oss nöja oss med "arbetare". Då blir kyrkan en arbetarrörelse vilket ju kanske retar några.
Du diagnostiserade inte ordet "idealitet".
PS. Jag tror man på stiftet vill ha en yngre än någon av oss. DS.
Ja, det var ju just det. Ditt "PS" alltså. Ytterligare ett tecken på det förfärande avfallet från Skriften. På Bibelns tid var det "de äldste" som betydde nå't :)
Skickligt skrivet! Väcker en del att fundera vidare på. För övrigt är även jag för gammal för denna tjänst...