Nationaldag

är det idag.

Och natten till idag sov jag i kyrkstugan. Hade lust sova någon eller några nätter under denna långhelg men då äldste sonen oväntat och hastigt kom hem fredag-söndag så fick det anstå. Men på väg till Boden i lördags slog jag på värmen och sent igår kväll efter väl förrättat värv for jag dit. Jag tänker alltid när jag överväger sova där: ska jag idas? Men när jag väl är där så slår friden ner i sinnet som en stor klubba i huvudet. Friden som finns där är nästan fysiskt förnimbar. Men dagen har jag tillbringat här hemma i huset

Här har jag firat nationaldagen genom att som brukligt å dylika dagar sätta upp den lilla fasadflaggan på bron. Man hade dessutom kunnat åka med Motorcyklisterna i Norrbotten till Storforsen där det skulle samlas MC-åkare från när och fjärran i Norrbotten, i vart fall från Fyrkanten.

Men jag valde istället köra fyrhjuligt motordrivet åbäke. Gräsklipparen. Startade direkt efter vinterns vila. När jag klippt hela min gräsmatta och allt det av det samfällda området som faller på min lott som gavelradhusägare så känns det som att nu har jag gjort årets insats av trädgårdsarbete. Man får se om jag ids klippa någon mer gång. Jo, åtminstone en gång efter midsommar lär det bli. Två gånger på en sommar är faktiskt mitt mini-rekord. Det var ifjol. Ägnade väl för mycket energi åt målning av huset kan jag tänka. Även när jag har bättre år - jag har det ibland - så ligger jag långt från var tredje-fjärde dag som väl är det rekommenderade för dem som vill ha golfgreen på gården. Fem gånger per sommar får räcka.

Passade även på att rensa ur rabatterna och förbereda dem för de sommarplantor som svärfar varje år levererar. Även i år inledde han erbjudandet med sedvanliga "jag har inte så många plantor i år..." men han brukar alltid ha så det räcker och blir över för mina behov. Om några dagar ska jag fara och hämta dem.

Funderade dock ett kort tag på om det är tillåtet att klippa gräset på nationaldagen, röd dag. Men så betänkte jag alla grannar som brukar surra med motorgräsklipparna på söndagarna och då tänkte jag att lite surr på nationaldagen kan inte göra världen sämre.

Inte heller kände jag någon lust att känna sådan vördnad inför kyrkoskändarens Gustav Wasa inridande i Stockholm att det skulle få mig avstå gräsklipparen. Så hamnar jag i helgonfrågan igen. Är det så mycket bättre att i Domkyrkan ha Gustav Wasa porträtterad än div gamla helgon? Det kan man undra.

Återstår bara att sjunga nationalsången. Och varje gång jag sjunger orden "...minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden..." så betänker jag att det sägs att i Tyskland lär mödrar ha kunnat hota olydiga barn med "svenskarna" ännu in på 1900-talet, nästan 300 år efter våra insatser i trettioåriga kriget.

Du gamla du fria...

Kommentarer
Postat av: Kyrkvärd i såningstid

"...och Du blir vad du var". Är det mot Finland, Norge eller söderut man tänker bre ut sig, funderar jag.

2011-06-06 @ 21:50:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0