"Frivilliga" i församlingen än en gång
Givetvis uppskattar jag att frivilliga - i betydelsen icke-anställda - ger sina bidrag till en församlings liv. Det är inte det som är problemet utan språkbruket och den underliggande syn som språket avslöjar.
1. När ordet frivilliga används så cementerar det just det som jag skrev i förgående inlägg: det är de anställda som är centrum. De frivillga och ideella definieras ju just som icke-anställda. Och i den egenskapen är dom något annat - än det "normala".
Nu påstår säkert någon att så menar man ju inte. Då är mitt förslag: säg något annat då. Ordets makt över tanken är nämligen mycket stor. Ordets avslöjande av den outtalade underliggande tanken lika stor.
2. Uttrycket hör hemma i ett sammanhang där allt som sker i kyrkan är av "proffs" (anställda eller frivilliga) utövad verksamhet som erbjuds en grupp kunder eller konsumenter.
3. I hela detta synsätt blir även gudstjänstdeltagarna föremål för en av "församlingens" dvs de anställdas "verksamheter", gudstjänstverksamheten.
4. Vi måste totalt ändra synsättet: det är den gudstjänstfirande gemenskapen som är "församlingen".
5. Deltagande i gudstjänstlivet är inte ett mottagande av, av någon annan organiserad, verksamhet, utan ett genuint uttryck för mitt eget kristna liv, ja, själva den livsform i vilken mitt kristenliv tar sig uttryck.
6. Lika mycket som att tala om "frivilliga" borde vi tala om "kristna" och om "lärjungar".
7. Lärjungaskola vore det angelägna, där vi i första hand inte fostrar människor till att bli "frivilliga" i vår verksamhet utan hjälper dem att finna modeller och mönster för ett kristenliv i vardagen, i hemmet, på arbetsplatsen och bland vännerna och - i församlingen dvs i gudstjänsten.
8. Så länge svenska kyrkan har en dominerande mängd anställda som har sitt liv och sitt hjärta mer på arbetsplatsen svenska kyrkan än i mässfirandet i svenska kyrkan så kommer denna omvändelse tyvärr inte att kunna ske - annat än möjligen "i peruken"**.
Det vore kanske dags att rekommendera någon av Dag Sandahls*** pastoralteologiska böcker eller varför inte Pastoral som en gång utgavs av Svenska kyrkans fria Synod. Nyttig läsning.
* Bob Dylans eget omdöme om sin låt Like a Rolling stone
** Prostens dvs Laestadius' benämning på all falsk andlighet
*** Dag Sandahl har just på morgonen på sin blogg berört angränsande tema
Ibland (läs: för det mesta) får man en känsla av att vi jobbar för att behålla medlemmar så vi kan behålla våra jobb. Därför ska vi satsa på ungdomar, för om folk är konfirmerade så blir dom kvar och betalar sålunda avgiften. Till oss. Så vi får behålla våra jobb. Bara ett exempel på vansinnestänket.
Jag tyckte mycket i svenska kyrkan var snett redan 1971 och sedan dess har det bara blivit värre. Jag har under mina ca 20-25 år i tjänst suttit av MÅNGA möten som inte har lett någonstans. Det har skrivits på bädderblock (numera på powerpoint) och gjorts upp stora planer, men det har inte lett någonstans. Under tiden har jag jobbat på och skitit i det där och faktiskt så har jag gjort lite nytta (betoning på LITE)om jag inte alldeles överskattar min insats. Men det har haft väldigt lite med blädderblocken att göra och det som skrivits där.
Du har så rätt, Torbjörn! Tack för att du formulerat så bra det som jag känner inom mig.
Inom EFS talar man om medlemmar, eftersom EFS är organiserat i föreningar. Visst finns det anställda också, men sällan ute i föreningarna, de finns mer på riksorganisationsnivå. Ute "på fältet" drivs all verksamhet av medlemmarna, dvs de kristna eller lärjungarna.
Så har EFS alltid fungerat, och eftersom jag är uppvuxen i det sammanhanget har jag väldigt svårt att förstå det stora motståndet i Svenska Kyrkan mot lekmannaengagemang. När man läser om de första församlingarna i Nya Testamentet får jag intrycket att EFS, och många frikyrkor också, ligger betydligt närmare urkyrkan organisationsmässigt än vad SvK gör.
Dessutom är lekmännen (eller de "frivilliga")SvK:s enda chans att kunna ha någon verksamhet alls i framtiden. Med den ständigt försämrade ekonomin är antalet anställda i framtiden väldigt begränsat.
