33:e året börjar nu
Andra församlingar som jag kunde ha hamnat i om jag lytt förfrågningar från därvarande präster eller kristna: Överkalix, Svanstein, Haparanda, Överluleå och Råneå. Men jag blev alltså kvar i Luleå.
Vad har då hänt under dessa trettiotvå år? Det får jag skriva någon annan gång. PLötsligt föll en alltför stor trötthet över mig. Kanske blir det en längre sammanfattning av min prästgärning när jag går i pension om sju år.
Däremot kan jag kort ge uttryck för mina känslor: jag känner allt större trötthet över "apparaten" svenska kyrkan på vilken nivå den än uppträder. Men jag känner fortfarande samma glädje över att få göra det som är det centrala i prästtjänsten: att fira mässa, predika och själavårda. Ja, när det gäller själva mässfirandet nästan ännu större glädje än förr.
I morgon, pingstdagen firar vi högmässa i Hertsökyrkan. Med dop. Det kommer att bli en härlig gudstjänst. Temat för predikan kommer att bli glädje.
* hur gick det då? Jo, den kvinnliga kollegan lyckades med sin övertalning: när hon som kvinnlig präst inte hade något emot att ha "kvinnoprästmotståndaren" Torbjörn som kollega så blev det ju svårt för (s) att vara emot mig eftersom dom var emot för de kvinnliga prästernas skull. Men vara för mig helt var för mycket. Men lägga ner sin röster hade dom visst kunnat göra - om det blivit aktuellt, vilket det alltså inte blev.
Oj då! Nu kommenterar jag ett inlägg innan jag läst det. Dessutom gäller kommentaren bara ingressen med det är viktigt att få iväg den innan dygnet vänder och blir den 12 juni. Det var den 11:e juni 1978 som jag prästvigdes. Så jag börjar mitt 34:e år i morgon - om en kvart.
Önskar dig och dem du samlar ikring dig en Välsignad och av Ordet berikande Gudstjänst idag. Är själv på annat håll - Klippan - Där "firas" Pingstkonferans.
Igår blev jag svärmor igen "på riktigt" då äldsta dottern Ulrika vigdes i Råneå kyrka efter 11 års "samboskap" med Lars. Så vackert det var i Solens glans!
Gud välsigne dig även kommande år! :-)
Grattis på 32-årsdagen!
Det kan inte bli på annat sätt när man förvandlar Kriti kyrka till en politisk lekstuga. Är detta sann demomrati? Nej. En kyrka? Nej! Det handlar om människans behov att utöva makt och ingenting annat.
Min fråga till dig är. Du hänvisar till domprosten. Var det till samma prost som Burstrand tog med dig för samtal med avsikt att tvinga dig att ändra din syn när det gäller gudstjänstsamarbete med kvinnliga präster?
Var det med samma prost hon rådgjorde då hon såg till att en ung adjunkt nödgades distribuera nattvarden när en kvinnlig präst celebrerade? (tidigare bloggar).
Ville domprosen hjälpa dig eller ville han hjälpa Burstrand och förenkla hennes planering? I vilket fall som helst var han ingen bra domprost om han jobbade bakom ryggen på dig och de inblandade. Gud såg nog till att du stannade i din kyrka.
Raul
Jag tror att förre domprosten ärligt ville ha mig med i sitt kollegium utan baktankar.
Burstrands förmåga att predika och tolka bibeln ligger "six feet under" din förmåga. Det tycker iallafall jag. Vem bestämmer vem som ska bli kyrkoherde? Biskopen, domprosten eller socialdemokraterna?.Det finns något väldigt ihåligt i den övergripande politiska målsättningen att leda Guds folk. Vad kan vi på gräsrotsnivå göra för att bekämpa kyrkans förfall?
Undrar Dalle
Enligt rådande ordning så är det kyrkorådet i pastoratet som utser kyrkoherde. Om en viss nomineringsgrupp (parti) är starka i en viss församling (som tex socialdemokraterna är i de flesta av norrbottens församlingar) så har dom i praktiken givetvis stort inflytande. I den omröstning som var i kyrkorådet när Karin Burstrand och jag sökte kyrkoherdetjänsten i Örnäset så blev röstsiffrorna 4-3.
Jag tackar Dalle för de goda orden om mina predikningar men man bör komma ihåg att en kyrkoherde också gör annat än predikar.
