Skånebesök
har det varit i helgen. Jag for i fredags eftermiddag och återkom idag. Det första glädjande man möter hemma är en räkning från Stadshypotek. Tydligen hade jag slarvat och inte sett till att jag hade nog med pengar på mitt räkningskonto vid månadsskiftet så dom hade inte fått betalt. Nu fick jag fixa det men till nästa månadsskifte blir det en straffavgift. Onödigt - helt onödigt. Tur att jag var ovetande om det bekymret nere i skåne.
Där fick jag istället fundera på hur man ska uttala ordet skånemejerier på skånska. Vilken skånska? Det finns nämligen flera sorters skånska visar det sig. Det var firman med sagda namn som på Facebook efterlyst olika skånska uttal av företagsnamnet. Några av dem presenterades på mjölkpaketen. Flitiga facebookare hittar kanske fler. Själv försökte jag uttala de olika varianterna, men tyckte nog att skåunemajerior lät som det mest genuina, möjligen i konkurens med skaunemajerior. OBS! ska givetvis uttalas med skorrande "r".
Under skånebesöket bodde jag hos goda vänner som jag lärt känna genom OAS-rörelsen. Trevliga och gästfria. Bjöd på kaffe med påtår kl elva på kvällen och igår kväll såg vi Japan besegra USA i damfotboll-VM-finalen. Alltid roligt med uppstickare. En massa annat folk träffade jag också. Flera tusen som jag aldrig mött förut och ca ett och ett halvt dussin som jag tidigare mött i div andliga sammanhang som OAS, Synoden, Frimodig kyrka mm.
Jag har alltså varit på sommarmöte i Hässleholm med ELM-Syd. (ELM = Evangelisk-Lutherks Mission = det som förr kallades Bibeltrogna vänner). Alltså har jag varit på det som man kanske skulle kunna tro är någon slags sydlig variant av laestadianskt stormöte. Och folk som jag pratade med berättade att för några årtionden sedan var det nog så: predikningar i långa rader, dagarna i ända. Men nu var det klart moderniserat. Ett väl förberett program med ämne och tema för de olika föredragen. Musik i klart modern stil med både trummor och elgitarrer. Klart mer som ett OAS-möte. Men inte riktigt ändå. Vännerna berättade att detta år var första gången som det erbjöds personlig förbön under högmässan. Sådant har nog även i BV-kretsar varit något "nytt i kristendomen".
Temat för möteshelgen - som bara pågick i två dagar, lördag och söndag - var Jesus - centrum i mitt liv. Sedan uppdelat i delämnen för de olika föredragen: Jesus - centrum i min bön, centrum i min vardag, centrum i mitt tjänande osv. Själv predikade jag vid två tillfällen: helgsmålsbön och högmässa. Den senare fick jag även leda (celebrera) och då var temat Jesus - centrum i mig.
Den mest påtagliga skillnaden mot ett norrländskt stormöte var dock att man höll till utomhus. Talarstol och altare fanns på en uppbyggd scen. Ett antal mindre tält fanns, dels för mötesbyrå, "bokbord", kiosk mm men även två, tre tält stående i mötesområdets utkanter med väggarna borttagna så att man vid behov kunde sitta under tak och se in mot centrumplatsen. Men i dessa tält rymdes bara en bråkdel av deltagarna. En annan finurlig sak var att man hade en särskild handikapparkering där rörelsehindrade kunde sitt kvar i bilen och se in mot mötesområdet och samtidigt lyssna på predikan via närradion i bilens radio. Men de allra flesta satt - utomhus. I ur och skur. Medhavande egna campingstolar, filtar, presseningar, regnställ, stövlar och paraplyer. Jag får erkänna att jag inte riktigt trodde mina öron när jag hörde att jag eventuellt skulle få se tusentals personer sitta utomhus och lyssna på predikan under sitt paraply. Men exakt så var det. Och det verkade som om många tyckte att detta var själva grejen. Utomhus har det alltid varit. Och så ska det förbli, tydligen.
Rent andligt då? Ja, jag hörde inget i predikningar, föredrag och undervisning som jag inte kunde säga ja och amen till. Om människorna kunde säga detsamma till mina predikningar får andra bedöma.
Men roligt var det att vara med. Nu har jag väl snart varit med i hela den svenskkyrkliga geografin: högkyrklighet, karismatik, EFS, laestadianism, BV... vad fattas? Kanske något riktigt "svartrockigt" gammalkyrkligt?
Där fick jag istället fundera på hur man ska uttala ordet skånemejerier på skånska. Vilken skånska? Det finns nämligen flera sorters skånska visar det sig. Det var firman med sagda namn som på Facebook efterlyst olika skånska uttal av företagsnamnet. Några av dem presenterades på mjölkpaketen. Flitiga facebookare hittar kanske fler. Själv försökte jag uttala de olika varianterna, men tyckte nog att skåunemajerior lät som det mest genuina, möjligen i konkurens med skaunemajerior. OBS! ska givetvis uttalas med skorrande "r".
Under skånebesöket bodde jag hos goda vänner som jag lärt känna genom OAS-rörelsen. Trevliga och gästfria. Bjöd på kaffe med påtår kl elva på kvällen och igår kväll såg vi Japan besegra USA i damfotboll-VM-finalen. Alltid roligt med uppstickare. En massa annat folk träffade jag också. Flera tusen som jag aldrig mött förut och ca ett och ett halvt dussin som jag tidigare mött i div andliga sammanhang som OAS, Synoden, Frimodig kyrka mm.
Jag har alltså varit på sommarmöte i Hässleholm med ELM-Syd. (ELM = Evangelisk-Lutherks Mission = det som förr kallades Bibeltrogna vänner). Alltså har jag varit på det som man kanske skulle kunna tro är någon slags sydlig variant av laestadianskt stormöte. Och folk som jag pratade med berättade att för några årtionden sedan var det nog så: predikningar i långa rader, dagarna i ända. Men nu var det klart moderniserat. Ett väl förberett program med ämne och tema för de olika föredragen. Musik i klart modern stil med både trummor och elgitarrer. Klart mer som ett OAS-möte. Men inte riktigt ändå. Vännerna berättade att detta år var första gången som det erbjöds personlig förbön under högmässan. Sådant har nog även i BV-kretsar varit något "nytt i kristendomen".
Temat för möteshelgen - som bara pågick i två dagar, lördag och söndag - var Jesus - centrum i mitt liv. Sedan uppdelat i delämnen för de olika föredragen: Jesus - centrum i min bön, centrum i min vardag, centrum i mitt tjänande osv. Själv predikade jag vid två tillfällen: helgsmålsbön och högmässa. Den senare fick jag även leda (celebrera) och då var temat Jesus - centrum i mig.
Den mest påtagliga skillnaden mot ett norrländskt stormöte var dock att man höll till utomhus. Talarstol och altare fanns på en uppbyggd scen. Ett antal mindre tält fanns, dels för mötesbyrå, "bokbord", kiosk mm men även två, tre tält stående i mötesområdets utkanter med väggarna borttagna så att man vid behov kunde sitta under tak och se in mot centrumplatsen. Men i dessa tält rymdes bara en bråkdel av deltagarna. En annan finurlig sak var att man hade en särskild handikapparkering där rörelsehindrade kunde sitt kvar i bilen och se in mot mötesområdet och samtidigt lyssna på predikan via närradion i bilens radio. Men de allra flesta satt - utomhus. I ur och skur. Medhavande egna campingstolar, filtar, presseningar, regnställ, stövlar och paraplyer. Jag får erkänna att jag inte riktigt trodde mina öron när jag hörde att jag eventuellt skulle få se tusentals personer sitta utomhus och lyssna på predikan under sitt paraply. Men exakt så var det. Och det verkade som om många tyckte att detta var själva grejen. Utomhus har det alltid varit. Och så ska det förbli, tydligen.
Rent andligt då? Ja, jag hörde inget i predikningar, föredrag och undervisning som jag inte kunde säga ja och amen till. Om människorna kunde säga detsamma till mina predikningar får andra bedöma.
Men roligt var det att vara med. Nu har jag väl snart varit med i hela den svenskkyrkliga geografin: högkyrklighet, karismatik, EFS, laestadianism, BV... vad fattas? Kanske något riktigt "svartrockigt" gammalkyrkligt?
Kommentarer
Trackback
