Låt tusen blommor blomma
Jag fick blomma idag. Hade just lagt mig tillrätta på soffan för ett trevligt telefonsamtal med god vän när en försynt knackning hördes på ytterdörren. Givetvis kort avbrott i samtalet för att kolla dörren. Där stod ett blombud, en trevlig ung man som undrade om någon Torbjörn Lindahl fanns i huset. Då den saken kunnat bekräftas överräckte han ett stort blompaket.
Under det fortsatta telefonsamtalet kollade jag i alla fall in så mycket i paketet att jag såg det medföljande kortet - från mina arbetskamrater. Tack så mycket! Sedan tog jag ur paketet fram en fin liten vit kruka ur vilken en solgul blomma lyste omgiven av gröna blad. Jag tänkte direkt att den bildliga "solen" måste syfta på hur mina arbetskamrater uppfattar mig när jag går omkring på jobbet. Eller...tänkte jag efter en stund: "solens sken" ska kanske syfta på den glädje som tanken på mina arbetskamrater tänder i mitt sinne mitt under min mörka och svåra sjukdomstid?
Det är väl med detta som det numera med en dåres envishet brukar upprepas även om Bibeln: "allt kan ju tolkas på olika sätt".
DETTA BLIR EN UTMANING!
Att göra det valet att man sätter mig i situationen att vara ansvarig för en krukväxts väl och ve, det är ett val av en typ som får anställandet av "bocken som trädgårdmästare" att framstå som årtiondets mest lyckade personalrekrytering. Jag har nämligen aldrig lyckats hålla liv i en krukväxt mer än några veckor. Mitt första självständiga försök var i mitt studentrum i Flogsta hösten 1973, strax för jul. Någon gick runt och sålde julhyacinter. Givetvis köpte jag en. Då jag inte hade någon kruka att sätta den i så tog jag en glasburk. Efter någon vecka var blomman helt död. Sannolikt ihjälvattnad har jag senare förstått. Det lär visst vara vanligare att man vattnar blommor till döds än att man torkar dem till döds. Men det gäller inte mig - numera. Nu har jag hamnat i det totalt andra diket.
Förra sommaren (2009) fick jag en fin liten krukväxt av några som besökte mig i kyrkstugan. Den blomman klarade sig faktiskt hela säsongen. Om det beror på att den var ytterst tålig eller på att någan annan besökare i stugan förbarmat sig över den i dess nöd och gett den en skvätt, det vet jag ej. Våren efter var den dock stendöd. Då hade den inte bara torkat ihjäl utan även frusit ihjäl. Tanken att jag å hösten när stugan städades och stängdes kunde tagit hem det stackars livet och vårdat det härstädes - den tanken kom aldrig för mig. Och det skulle inte ha hjälpt heller vilket du förstår när du läser nästa stycke.
För en tid sedan (1-2 år?) fick jag en fin krukväxt av någon anledning. Jag placerade den omedelbart mitt på köksbordet och njöt dagligen av dess skönhet. Ja, jag blev så van vid den att jag inte märkte hur dess utseende sakta förändrades. Ni vet, de små stegens tyranni. Men plötsligt en dag efter några månader (kan ha varit ett halvår) blev jag varse att hela blomkrukan var omgiven av något som såg ut som små hopknycklade bitar av brunt omslagspapper. En närmare inspektion visade att det var bladen som fallit från blomman, vilken själv vid det laget var absolut stendöd. Man borde kanske ha vattnat någon gång, insåg jag då plötsligt.
- Tänkte inte på det, som det sades i en humorserie för många år sedan.
Bättre lycka denna gång! Men tyvärr talar ju statistiken mot det lilla livet. Jag skulle ju åtminstone kunna försöka hålla den vid liv till dess att min sjukskrivning upphör, 25 februari. Tror läsarna att jag klarar det? Jag ger er tre alternativ att rösta på.
1 den lever
X den ser död ut men det visar sig att det finns liv i den så den ska inte fördärvas utan vårdas, precis som det sägs i Jes 65:8 om den druvklase som får symbolisera Israels folk.
2 den är ohjälpligt stendöd
Själv tippar jag - som Putte kock på svartvita TV:ns tid: grundtips två, gardera med kryss.
Nu tror läsarna att jag har fördel av att vara den som sköter blomman. Då kan jag ju direkt se till att mitt tips slår in, tex genom att övergöda den med maskindiskmedel el dyl. Bort det! Jag deltager i tipstävlingen på samma villkor som alla andra. Jag lovar att göra mitt yttersta för att hålla den vid liv i 25 dagar, trots att jag själv tippat att jag inte kommer att klara det.
Skulle jag klara det skulle jag behöva någon god vän eller arbetskamrat med "gröna fingrar" som dagligen ringer och förhör sig om blomstrets skick och tillstånd och bistår mig med goda råd.
Men det får inte röra sig om blområd av den typen som bara experter förstår:
- vattna den när det behövs.
- när är det?
- det märker du!
eller
- vattna inte för mycket
- vad är för mycket
- det ser du på den!
Nej, de enda råd som duger för mig är av den typ som passar sonen till en matte- och fysiklärare:
- var 60:e timme (exakt!) ska du vattna blomman med 35 ml vatten (= sju teskedar).
Om jag skulle komma ihåg att följa ett så utmärkt råd är dock en helt annan sak!
Nu förstör jag något för dig... men hade det inte varit bättre med ett besök av någon arbetskamrat som hade blomman med?
Din blomma kommer att överleva om du varje dag känner på jorden. Är den torr ska det vattnas. Ordentligt så att jorden blir genomblöt. Är jorden blöt/fuktig så låt bli att vattna!
De flesta blommor mår bäst om de står ljust, men inte i direkt solljus. Öster- eller västerfönster rekommenderas. Dra ner persiennerna soliga dagar, men stäng dom inte.
Följer du dessa råd så röstar jag på 1.
Kyrksysters råd är mkt.bra - följs de röstar oxå jag på 1. Vanligen vattnas en blommande blomma, t.ex. din - vad den nu heter? - var 5:e dag denna årstid.
Bra förstås att ta reda på vad blomman heter. Föreslår att du i din almenacka eller om du har någon uppsatt hemma - kryssar i då du vattnat.
Alltid en uppmuntran, att få en blomma - finns mycket värme, kärlek, omsorg, bry sig om tankar.
Önskar dig allt gott!
Jag skall inte ge några råd. Är av den kalibern att om madammen exempelvis en varm sommarvecka skall vara bortrest lämnandes mig i bostaden så ber hon en granne förbarma sig över hennes - alltså madammens - blomster. Eller ringer och påminner. Detta sista kan alla vi som brukar läsa din blogg hjälpa dig med. Vi ringer, skickar SMS eller skriver en påminnande kommentar förslagsvis VARJE MÅNDAG! Då har vi läst Tobbes helgreferat och kan ALLA kommentera åtminstone med uppmaningen: Vattna.
Dessutom - min käre vän!
Ta detta som ett tillfälle att vidareutveckla ditt bloggande. Fotografera varje vecka med digitalkamera eller mobiltelefon den lilla plantan och sätt in bilderna på din blogg under en ny kategori: "Blomster". Då kommer du att få goda råd i massor och vi får möjligheten att med fasa följa växtens dödskamp.
Övervakningskamera med direktlänk är troligen för avancerat...
Kyrksysters råd var för svåra: vattna om den är torr, låt bli om den är fuktig. Men jag tar till mig detta att när man väl vattnar den torra blomman så ska det vara ordentligt.
Annettes råd passar mig bättre: var femte dag. Då jag förutsätter att den vattnades samma dag jag fick den så blir det lördag. Säg till när det blir årstid som innebär att jag ska ändra intervallen. Vad det är för slags blomma har jag ingen aning om. Kanske någon arbetskamrat som beställde den kan upplysa mig.
Gamle kamrat! Nu förstår jag varför vi hållit ihop i nästan 50 år. Vi har ett likadant blom(o)intresse! Roligt att vi är ense om någonting!
Dina ideer om att ta bloggandet till nya höjder hade jag faktiskt funderat på. Men digitalkamera saknar jag. Hur gör man för att få mobilbilder in i datorn?
Man tar en sladd!!
Använder du Windows live writer så är det ingen konst att få in bilder i bloggen. Förutsatt att den som till
handahåller din blogg tillåter det. Live Writer kan du få gratis från Windows.Jag tror att den ingår i Messanger också.
Karesuandoherden får nog ta sig tid till en tur neråt kusten och ge konvalescenten en kurs i bildbloggande om inte den galne.. f'låt.. gamle gör det.
Den däringa blomman skulle förmodligen trivas bättre hos den ena dottern vilken jag f ö delade hk med igår
