Firat och klart
Alltså att Örnäsets församling återgår till att vara en del av Luleå Domkyrkoförsamling. Är det något att fira en församlingssammanslagning? Markera kanske, men fira? Sanningen är väl den att detta är en situation av typen man backar in i framtiden, eller som en av talarna i kyrkans hus uttryckte "härtill är jag nödd och tvungen". Nödd och tvungen av ekonomiska realiteter. Nå, det kan bli bra ändå. Allt kan förvandlas till något gott. Ur askan uppstår något nytt och mycket vackrare än det gamla.
Firningsdagen inleddes med högmässa i Domkyrkan. Fullsatt (nästan?) kyrka. Stor högmässa med flertal präster, diakoner, kyrkvärdar, körer och musiker. Här ser man verkligen en högmässas möjligheter. Igår förmiddag var jag på en betydligt "mindre" högmässa i Hertsökyrkan, bara ca 20 deltagare. Men de två högmässorna följer i princip samma ordning. Här ser man så flexibel en högmässa kan vara. En mindre grupp människor med bara en präst och en musiker och två kyrkvärdar, eller en stor mässa med massor av medverkande. Men samma grundstruktur och samma grundinnehåll.
Nå, liten skillnad på innehållet var det allt. I dagens högmässa hade de ansvariga bytt ut vissa böner mm från de gällande handboksalternativen till nyskrivna varianter. Personligen föredrar jag nog ändå de vanliga handboksvarianterna.* Jag tycker inte man vinner något på det nyinförda. Några synpunkter skulle jag väl möjligen kunna ha även på gudstjänstgenomförandet och det liturgiska agerandet i övrigt, men eftersom jag nyss bestämt mig för att börja odla andra bland mina karaktärsdrag än gnällspikens så avstår jag.
Efter högmässan blev det kyrkkaffe i Kyrkans hus, med div tal och presentationer, smörgåstårta och go´tårta.
Sammanlagt en trevlig dag. Och nu får man glädja sig över att på sin ålders höst ha blivit domkyrkokomminister (helt utan egen förskyllan eller värdighet som det är med allt som ges av nåd) - och då kan man väl räkna med en nätt löneökning på 10%. Eller vad säger våra fackliga representanter?
* för mig personligen framstår nog handboken -86 som höjdpunkten i den officiella liturgiska utvecklingen inom svenska kyrkan.
Firningsdagen inleddes med högmässa i Domkyrkan. Fullsatt (nästan?) kyrka. Stor högmässa med flertal präster, diakoner, kyrkvärdar, körer och musiker. Här ser man verkligen en högmässas möjligheter. Igår förmiddag var jag på en betydligt "mindre" högmässa i Hertsökyrkan, bara ca 20 deltagare. Men de två högmässorna följer i princip samma ordning. Här ser man så flexibel en högmässa kan vara. En mindre grupp människor med bara en präst och en musiker och två kyrkvärdar, eller en stor mässa med massor av medverkande. Men samma grundstruktur och samma grundinnehåll.
Nå, liten skillnad på innehållet var det allt. I dagens högmässa hade de ansvariga bytt ut vissa böner mm från de gällande handboksalternativen till nyskrivna varianter. Personligen föredrar jag nog ändå de vanliga handboksvarianterna.* Jag tycker inte man vinner något på det nyinförda. Några synpunkter skulle jag väl möjligen kunna ha även på gudstjänstgenomförandet och det liturgiska agerandet i övrigt, men eftersom jag nyss bestämt mig för att börja odla andra bland mina karaktärsdrag än gnällspikens så avstår jag.
Efter högmässan blev det kyrkkaffe i Kyrkans hus, med div tal och presentationer, smörgåstårta och go´tårta.
Sammanlagt en trevlig dag. Och nu får man glädja sig över att på sin ålders höst ha blivit domkyrkokomminister (helt utan egen förskyllan eller värdighet som det är med allt som ges av nåd) - och då kan man väl räkna med en nätt löneökning på 10%. Eller vad säger våra fackliga representanter?
* för mig personligen framstår nog handboken -86 som höjdpunkten i den officiella liturgiska utvecklingen inom svenska kyrkan.
Kommentarer
Postat av: Pär
Inpirerades till lite tankar kring sammanslagningar. Se min blogg. :)
Postat av: "Syster"/Annette Öberg
Fira sammanslagning - inte något att fira för mig. Det viktiga är, att ha Jesus i Centrum och fira Honom!
Postat av: Gunvor Vennberg
Jo du, då ryker nog den där ekonomiska vinsten snart...;-)
Postat av: Tobbe
De saker som Annette nämner behöver ju inte stå i motsättning till varandra. Visst är det viktigast att vi har en relation till Jesus - det är ju det som allt kyrkligt arbete siktar mot att fler ska få del av, men någon form av yttre struktur i kyrkan behövs också.
Nu ser jag fram emot att få fira Epifania(uppenbarelsen) - Trettondedag jul.
Trackback
