Torbjörn Lindahl

Nu har jag äntligen läst ut boken med den titeln. Fritt fram för min gamle kamrat att låna den således.

Undertiteln på boken är 53 alternativa scenarier. I 16 huvudkapitel, indelade i, som sagt, 53 delar beskrivs hur det kunde ha gått i Andra världskriget om det gått på något annat sätt. Läsarna kan vara lugna. Författarnas slutsats är att det i de flesta fall inte gjort så stor skillnad för krigets sammanlagda utgång, men kanske hade kriget förkortats med några månader eller i vissa fall upp till ett halvår (i några alternativa scenarier) eller blivit lite längre (i något enstaka scenario).

Men den riktigt stora skillnaden hade ju blivit om den inomtyska oppositionens planer att röja Hitler ur vägen hade genomförts under 1938. Planerna var mycket långt framskridna och detaljerade. Man får intrycket i boken att det nästan bara var det sista avgörande telefonsamtalet från person A till person B som fattades och att A då i sista minuten darrade på manschetten. Attentatet 20 juli 1944 tror författarna mindre på. Oppositionen den gången var betydligt svagare och mer oförberedd och hade knappast kunnat nå makten även om Hitler personligen avlägsnats.

Intressant är också att författarna sågar den tanke som understundom dyker upp att Hitlers personliga engagemang i den tyska krigsplaneringen skulle ha inverkat menligt på Tysklands möjligheter och att landet skulle klarat sig bättre om de professionella militärerna fått styra och ställa mer. I själva verket gällde meningsmotsättningarna mellan Hitler och militärledningen oftast mer begränsade frågor med mindre betydelse för själva utgången.

Sedan finns som sagt en mängd alternativa - teoretiskt tänkbara - utvecklingar beskrivna. Åtskilliga av de beskrivna alternativen skulle enligt författarnas mening ha kunnat förkorta kriget, tex om de allierade invaderat kontinenten redan 1942 eller 1943 istället för 1944 och om dom börjat erövringen av Italien inte via Sicilien och sedan långt ner på italeinska stöveln utan via Sardinien eller Korsika och sedan in högre upp på italienska fastlandet. Givetvis behandlas också i några kapitel kriget i Stilla havet. Tex så tror författarna att en invasion av Japan (som alternativ till atombomberna) inte skulle ha blivit så kostsam för de allierade som man oftast tänker sig (en miljon amerikaner, en halv miljon britter enligt Churchills gissning). Japsen skulle nämligen ha kapitulerat redan inför hotet om en invasion.

Sista kapitlet - som verkar vara ett tillägg i svenska utgåvan - är författat av historikern Dick Harrisson som skriver om Sveriges roll. Vad hade hänt om Sverige gått med i Finska Vinterkriget (inget mer än att kriget kanske varat några veckor till. Sveriga var alldeles för dåligt rustat för att på allvar deltaga); om Sverige vägrat genomfart för tyska Engelbrektdivisionen från Norge till Finland 1941; om britterna och fransmännen tagit sig från Narvik genom Lappland för att bistå finnarna i vinterkriget; om de allierade gjort detta men med det verkliga syftet att besätta malmfälten; om Sverige gjort respektive inte gjort motstånd mot en sådan västerländsk "ockupation"? Den enda situation där Harrisson kan tänka sig  att Sverige skulle ha blivit ockuperat (av Tyskland) är om Sverige valt att inte göra motstånd mot ett brittiskt/franskt besättande av malmfälten. Då hade tyskarna blivit arga och sett sig tvugna säkra malmtillförseln. Det tyska behovet att i så fall placera några hundratusen man i vårt land skulle givetvis varit till Tysklands nackdel särskilt i krigets slutskede. Kortare krig, men tråkigare för oss svenskar.
- - - - - - - -

Om min gamle kamrat - trots detta utmärkta referat - "vill själv" läsa boken så kan han ju komma förbi nästa gång han besöker barnbarnet. Att döma av den långa tid (nio dagar) som gått sedan senaste Tyra-filmen dök upp på hans blogg så är han snart ytterst sugen på ett besök i staden.