När vinden går däröver, då är det icke mer...

Eller ska vi kanske säga: när Torbjörn går där förbi då är den inte mer. Dvs om den är en stackars krukväxt som utan förskyllan eller värdighet lyckats hamna i mitt hus.

Blomman är alltså död. Stendöd. Knastertorr. Ändå har jag gjort mitt yttersta för att hålla den vid liv. Först följde jag rådet att vattna den var femte dag. Det överlevde den - en gång! Sedan fick jag rådet att det kanske inte var så bra att ha den mitt på köksbordet - där den var vackrast - utan att man kanske skulle sätta den i ett fönster "så den får mer sol". Problemet är bara att på mitt radhus så är framsidans fönster mot väster och baksidans mot öster och den korta dagliga stund som solen är uppe denna årstid så står den i söder. Alltså blir det just ingen sol alls förrän helt andra årstider. Men allt är bättre än inget. Men då uppstår ju ett annat problem, nämligen att den hamnar över det varma elementet. Alltså borde den kanske vattnas lite oftare eftersom den torkar ut fortare. När jag insåg det (redan på onsdagen fast det skulle varit vattningdag torsdag, vilket de trogna läsarna minns) var redan de gula blommorna helt vissnade, men bladen var ännu gröna och mjuka. Nå, den fick sin dos vatten i alla fall. Jag vattnade sedan ytterligare någon gång men med kortare intervall än fem dagar pga elementets uttorkningseffekt, men jag anade att det såg mörkt ut för den stackars skapelsen. Innan det sedan gått nog många dagar innan det skulle vara dags att vattna igen så kom ju min Malmbergsresa ivägen. Alltså fick jag vattna den några dagar för tidigt igen. Och det behövdes för nu var den riktigt kruttorr. Men skam den som ger sig. Den fick sitt vatten och fick sedan leva i lugn och ro tills jag i tisdags kom tillbaka. Då var den, om möjligt, ännu mer kruttorr. Även bladen hängde ner över kanten som prassligt papper.

Är den alltså död? Jag upplever den i vart fall så. Men kanske är det bara den synliga delen av växten som är död, så det finns liv långt ner i roten? Kanske skulle det gå att med hjälp av god omvårdnad få den till liv igen? Men jag erkänner: ett sådant projekt ligger långt utöver vad jag förmår - eller ids! Nu är den placerad på diskbänken för bortslängning nästa gång jag går ut med soporna. Jag vann vadet: trots enträgna seriösa försök lyckades jag inte hålla blomman vid liv fram till min sjukskrivnings slut nästa vecka. Men tack kära arbetskamrater för den uppmuntran blomman innebar!

Åtminstone kan jag ju vara glad över att min självkännedom är korrekt och levande. Det är en god andlig egenskap!

Kommentarer
Postat av: "Syster"/Annette Öberg

Du har nog inte "gröna fingrar" - men du har ju ändå fått se på blomman varje dag en tid i alla fall.

Kanske blomman kände sig "vilsen" då den inte fick stå ifred och få hemkänsla - uttorkningseffekten blev nog för mycket för blomman.

Bättre lycka nästa gång - ge inte upp då en del blommar är sega!

2011-02-18 @ 21:51:09
Postat av: Tobbe

Tack för de uppmuntrande orden. Helt rätt: jag har absolut inte "gröna fingrar".

2011-02-18 @ 22:15:16
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/
Postat av: Jokke

Jag är trädgårdsmästare och har i 25 år åkt runt kommunens olika förvaltningar, kontor och skolor för att hlälpa till med deras krukväxter. Jag har då kunnat konstatera att människor som arbetar med olika människovårdande yrken - ex socialförv. kuratorer på skolor och personalkontor ofta är usla på att sköta sina blommor (ingen regel utan undantag). Detta gäller även diakoner, vilket jag vet eftersom jag är gift med en! om inte jag skötte våra blommor skulle alla vara döda, detta gäller även hennes kontor i kyrkan! Så du kan trösta dig med att du antagligen är en mkt god själasörjare eftersom dina blommor dör. Jag vill också påpeka att det inte har ngt att göra med manligt-kvinnligt.

Jag bygger detta på många års arbete och medveten observation.

2011-02-19 @ 10:57:50
Postat av: Tobbe

Tack Jokke för de uppmuntrande orden. Men som sagt ingen regel utan undantag. Ett sådant är min svärfar: till yrket trädgårdsmästare och präst.

2011-02-19 @ 11:22:10
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/
Postat av: den gamle kamraten

MÖRDARE!!!

BARA LÅTA DEN STACKARS VÄXTEN DÅ!!

VAD TÄNKER DU MED, DIN KRUKA??



Samtidigt slog det mig att våra metaforer ingalunda är konsekventa. En människa med "blod på sina händer" är ansvarig för död och elaände. "Gröna fingrar" innebär inte att en avliden växts klorofyllfyllda sav på ett ansvarigt och anklagande sätt klibbar vid vanskötaren. Varför är det så?

2011-02-19 @ 15:17:31
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se/
Postat av: den gamle kamraten - igen

Det skall givetvis stå DÖ i förra kommentarens andra rad. Inte DÅ.

2011-02-19 @ 15:18:29
Postat av: Tobbe

Gamle - exegetikkunnige - kamrat!

Liknelser ska förstås efter sin poäng, inte efter ett övertolkande av detaljer (även om det senare är ytterst uppbyggligt i tex liknelsen om den återfunne sonen (fd förlorade sonen).

2011-02-19 @ 17:18:07
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/
Postat av: Gunvor Vennberg

Sa jag inte att det var elementens fel, kanske!! Du skulle ha lyssnat på mig och köpt en lampa med dagsljusljus och hängt över köksbordet, eller kanske ännu hellre diskbänken så att de kan stå i diskhon... Men som det stod i söndagens text: "Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig" Gud har ju lovat att skapa nya himlar och en ny jord. För mer uppmuntran titta in på min blogg.

2011-02-22 @ 11:36:02
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0