En svensk finne
har jag läst om. I boken Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen. Fick den redan på sjukhuset av äldsta dottern men då några andra böcker var före i kön så har den fått vänta.
Den handlar om en man från ett mindre samhälle i Finland som upplever sig som svensk. Han är helt enkelt en svensk man född i fel kropp. Han gör allt han kan för att få bli svensk och han beundrar passionerat allt det svenska: Per Albin, folkhemmet, jämställdheten, omsorgen, tryggheten...
I baksidestexten kallas boken "en varm hyllning till det trygga lagomlandet Sverige framförd med en ironisk och kärleksfull blinkning från vårt grannland i öster".
Nå, bokens huvudperson lyckas till slut skapa sig en svensk identitet i Göteborg. Själv skrattade jag igenkännande när jag läste om hans första dagar på jobbet:
Han blir välkomnad och presenterad och får hälsa på alla. Sedan vidtar en rad möten. Han berättar:"På svenska arbetsplatser har man många möten. En bra planering är halva jobbet, det där har svenskar alltid hajat". Ett av mötena är en två timmars diskussion - inklusive kaffepaus - om hur man ska ta betalt för personalfikat. Två alternativ: ett skrin där man betalar för vad man fikar eller avdrag direkt på lönen. Det första blir lite krångligare men det andra orättvisare eftersom alla då får samma avdrag oavsett hur mycket dom fikar. Efter sluten omröstning vinner "lönedebitering". Chefen meddelar då skrindebiteringsanhängarna att nästa dag kommer en psykolog att finnas tillgänglig på arbetsplatsen kl 10-15 med vilken dom kan prata och vädra sina känslor så att inga för arbetsmoralen besvärande framtida trauman består. Ytterligare någon dag senare sammankallar vd:n alla skrindebiteringsanhängare för att försäkra sig om att alla mår bra och att alla kommit över den snöpliga omröstningsförlusten. På fredagen kan alla - både lönedebiteringsanhängare och skrindebiteringsanhängare gå på After Work tillsammans och "ta en öl". Huvudpersonen sammanfattar sitt intryck: "Med gedigen eftervård har man kommit över omröstningstraumat på några dagar. Alla kan le mot varandra".
Så glad jag känner mig att jag jobbar på en svensk arbetsplats. Visst håller ni med mig, alla svenska arbetskamrater!
Läs och skratta åt vår förträffliga svenskhet.
Den handlar om en man från ett mindre samhälle i Finland som upplever sig som svensk. Han är helt enkelt en svensk man född i fel kropp. Han gör allt han kan för att få bli svensk och han beundrar passionerat allt det svenska: Per Albin, folkhemmet, jämställdheten, omsorgen, tryggheten...
I baksidestexten kallas boken "en varm hyllning till det trygga lagomlandet Sverige framförd med en ironisk och kärleksfull blinkning från vårt grannland i öster".
Nå, bokens huvudperson lyckas till slut skapa sig en svensk identitet i Göteborg. Själv skrattade jag igenkännande när jag läste om hans första dagar på jobbet:
Han blir välkomnad och presenterad och får hälsa på alla. Sedan vidtar en rad möten. Han berättar:"På svenska arbetsplatser har man många möten. En bra planering är halva jobbet, det där har svenskar alltid hajat". Ett av mötena är en två timmars diskussion - inklusive kaffepaus - om hur man ska ta betalt för personalfikat. Två alternativ: ett skrin där man betalar för vad man fikar eller avdrag direkt på lönen. Det första blir lite krångligare men det andra orättvisare eftersom alla då får samma avdrag oavsett hur mycket dom fikar. Efter sluten omröstning vinner "lönedebitering". Chefen meddelar då skrindebiteringsanhängarna att nästa dag kommer en psykolog att finnas tillgänglig på arbetsplatsen kl 10-15 med vilken dom kan prata och vädra sina känslor så att inga för arbetsmoralen besvärande framtida trauman består. Ytterligare någon dag senare sammankallar vd:n alla skrindebiteringsanhängare för att försäkra sig om att alla mår bra och att alla kommit över den snöpliga omröstningsförlusten. På fredagen kan alla - både lönedebiteringsanhängare och skrindebiteringsanhängare gå på After Work tillsammans och "ta en öl". Huvudpersonen sammanfattar sitt intryck: "Med gedigen eftervård har man kommit över omröstningstraumat på några dagar. Alla kan le mot varandra".
Så glad jag känner mig att jag jobbar på en svensk arbetsplats. Visst håller ni med mig, alla svenska arbetskamrater!
Läs och skratta åt vår förträffliga svenskhet.
Kommentarer
Postat av: Jan Andersson
Jo, min frus bror i Finland brukar retas för att man ofta ställer frågan "..och vad kände du då?" i alla möjliga och omöjliga sammanhang i Sverige ;-)
Postat av: Kyrkvärd känner igen sig
Diskutera, förankra, workshoppa, projektgrupper, konferera, skriva PM, få feedback, informera, kohandla, tillsätta utredning, konsekvensutreda, inlemma...
Allt skall stötas och blötas - hela Sverige är en stor "neverending" utredning. Det gäller framförallt den offentliga (ofantliga) sektorn.
Trackback
