Oj...
Nu sitter jag och väntar på att en ungspannkaka ska gräddas så då kan jag ju lika gärna bereda kära läsarna lite nöje. När jag inte har annat vettigt att skriva om så skriver jag lite vad som helst.
1. Skolavslutningar i kyrkan har diskuterats under senaste tid. Själv är jag sällan inblandad i sådant numera. Skarpast i sin analys och i sina kommentarer är som oftast Dag Sandahl. Då och då får jag lust påminna om hans blogg, men det finns ju en länk här på sidan så den som vill kan alltid gå vidare. Hans (just nu) senaste inlägg Svårslaget storslaget (fred 16 dec) kan gärna läsas. Fr a kan man begrunda hur det kan komma sig att prästen och tidningsredaktören Helle Klein kan uttala sig så fullständigt okunnigt om Luther och evangelisk-luthersk tro.
2. Igår kväll fick jag besöka ett hem dit goda vänner just flyttat och jag fick välsigna hemmet. Har gjort dylikt vid några olika tillfällen. Alltid lika roligt. Fler borde ta chansen ha en riktig hemvälsignelse när dom flyttat in i ny bostad.
3. Två söndagar i rad har jag varit ledig. Den förra av dessa gick jag på familjegudstjänst i Hertsökyrkan på förmiddagen. Kollegan Micke ledde gudstjänsten. Och på eftermiddagen besökte jag bönhuset vilket jag inte gjort på ett bra tag. Rätt så god predikan tycker jag nog, men den innehöll en detalj som jag något ogillade, men kanske ska jag hellre ta det med predikanten än via bloggen.
Den senare av de två lediga helgerna (förra helgen) hade jag besök av tvillingbror och svägerska från Umeå, fast huvudsakliga syftet med deras besök var inte att se mig utan föräldrarna. "Var ska man gå i kyrkan"? frågade min bror i telefon någon dag innan. "Beror på vad du vill ha", sa jag. "Bra predikan, nattvard och manlig präst" blev svaret. "Stanna hemma", sa jag. Två av önskemålen hade nog kunnat uppfyllas på flera ställen, men alla tre...? Själv gick jag inte heller till kyrkan på förmiddagen, men det beror på att jag firade mässa i Örnäskyrkan på eftermiddagen efter önskemål från Luleå Fridsförbund som förflyttat den dagens gudstjänst från bönhuset till kyrkan. Hur många av de tre kriterierna fick besökarna? I vart fall var det inte så många som kom. Betydligt färre än vad det brukar vara i bönhuset. Vad beror det på? Man föraktar altarets sakrament och tycker inte att det är lika viktigt gå när man "bara" får nattvard och inte en predikan av en "riktig" predikant? Eller man trivs bättre i bönhuset så man vill inte gå i kyrkan? Eller man upplever att den sociala kontrollen är mindre i kyrkan än i bönhuset, alltså kan man passa på att ta "ledigt" - eftersom man i själva verket går på de regelbundna bönerna mer pga det sociala grupptrycket än pga verklig längtan efter Guds ord?*
3. I tisdags var jag på luciahögtid i Örnäskyrkan på kvällen. Åtskilliga av församlingens körer. Stämningsfullt som vanligt men som vanligt störs jag lite av att tärnorna sjunger "under oss sia" istället för det korrekta "undret oss sia". Undret är att Gud blir människa och Lucia (när vi firar henne denna tid på året) siar, dvs profeterar, förebådar. Roligt var också att träffa näst äldsta dottern som tagit sig dit och mamma och moster och morbror.
4. Idag är jag ledig och har hunnit vara på badhuset och simmat. Nu är det dags för pannkaka. I morgon firar jag högmässa i Hertsökyrkan.
- - - - - -
Både min gamle kamrat och pedagogen noterar att jag nu uppdaterat - helt utan Facebook
* nu var jag riktigt elak, men jag menar bestämt att rannsakande kritiska frågor måste ställas även till laestadianer såväl som till andra.
Hur bloggaren och hans tvillingbror definierar när det är nattvard begriper jag nog ganska väl. Vad de menar med manlig och kvinnlig präst tror jag mig också ha en aning om.
Men vad är en "bra predikan"? Och som inte är bra? Att bägge varianterna finns fattar jag som själv hållit exemplar av bägge arterna - men var ligger ribban? Ett kommentarsamtal (och rentav inlägg) i den frågan kan väl vara intressant - eller?
Högmässa? I tidningarnas predikoturer och på Sv. kyrkans hemsida annonseras "Söndagsgudstjänst". Vad ska vi tro??
Jag har aldrig stött på "undret"-versionen tidigare, men det är naturligtvis den riktigaste versionen. Intressant att förf. i den sista versens "fagra prästinna" också påminner om det allmänna prästadömet och oss, sista dagars heliga, om dess yttersta konsekvens:martyriet.
Kyrie eleison
Jag ställer mej tvekande till om det någonsin stått "undret oss sia" - däremot torde ordet "under" vara just ett substantiv (obest. form plural) och ingen preposition. Texterna till Lucia-sångerna är ju dock rätt dunkla, men jag gillar "fagra prästinna"-texten bättre än "Natten går tunga fjät" rent poetiskt, om än den tangerar helgondyrkan ;o) genom att direkt tilltala och vädja till prästinnan i fråga (fast jag väljer här att ta det som en rent poetisk invokation, ungefär som Britt G Hallqvists "Mikael, lär oss att kämpa, lita på Gud liksom du!" eller "O Maria, lär mej dina sånger").
Fast, trots allt, i den versionen saknar jag faktiskt strofen "Mörkret skall flykta snart / från jordens dalar, / så hon ett underbart / ord till oss talar. / Dagen skall åter ny / stiga ur rosig sky. / Sankta Lucia, Sankta Lucia!" Om än "Trollsejd och mörkermakt / ljust du betvingar" är uttrycker den andliga kampen lite mer konkret...
Vill även passa på att önska God helg med en länk till den nya kyrkoårsbloggen Kyrkans solvarv: http://kyrksol.blogspot.com/2011/12/infor-fjarde-sondagen-i-advent-2011.html
Undrar nyfiket vilken ordning du använder för välsignelse av hem?
Vill kommentera den första(!) av två punkter som numrerats med 3 :-)
Jag har också noterat att det börjat bli väldigt stor skillnad på deltagande på olika arrangemang och Gudstjänster som "borde" besökas av Leastadianer.
Precis som bloggaren noterat så skiljer numera enormt på deltagarantalet vid Högmässa och "vanlig" möte i bönhuset, men det som ännu mer förvånade är att det numera också skiljer enormt mycket vid Öst-Laestadianernas egna arrangemang och gudtjänster!!
Jag hävdar att grundorsaken inte är t ex förakt för sakrament eller förakt för Svenska Kyrkan, utan det är något annat och värre på gång.
Det som kommit in är en konstig anda som antagligen fått fäste genom åtskilliga predikanters uppmaning, där man överdrivet framhållit att kristna inte ska beblanda sig med "fel" folk.
Den lärans har också dragits till sin spets, så att man numera också undviker att beblanda sig med oliktänkande inom samma församling!
Hur ska man annars förklara att halva församlingen uteblir när en viss predikant kommer, medan den andra halvan uteblir om en viss präst kommer. (lite överdrivet, men ändå)
Hur ska man annars förklara att halva församlingen i Boden uteblir från årets Julfest?
Och hur ska man annars förklara att halva församlingen kommer till Bibeltimme på fredagar, medan andra halvan aldrig sätter sin fot där?
Jag hävdar alltså att problemen är större än lite sakramenstförakt, vi har börjat förakta varandra, och det kan aldrig sluta bra.
/Per-Eric
Min gamle kamrat kan vara lugn: vi hade nog gått om han predikat i staden. Mina lite halvt skämtsamma uttryck ska dock tjäna till att problematisera det faktum att trots det relativt stora gudstjänstutbudet i vår kyrka finns det många som likväl inte upplever det så lätt att finna en långsiktigt fungerande gudstjänstgemenskap. Frågan om vad en "bra predikan" är kan kanske ge anledning till ett kommande inlägg. Eller - du kan ju börja på din blogg:)
Det var högmässa i Hertsön idag så Irene kunde ha kommit! (Jag vet ditt riktiga namn och jag vet var du bor :)
Troligt att Daniel inte träffat på "undret"-versionen av luciasången. Kanske har Andreas rätt i att den aldrig funnits. Jag vet ju att jag aldrig ska käfta med Andreas när det gäller sånger. Hävdar dock bestämt att jag som barn sjungit så och blivit lärd att det är den rätta versionen. Men kanske är det helt enkelt bara så att min far - läraren - t o m rättat sångförfattarinnan!
Jag kan se till att Pär får hemvälsignelseordningen. Påminn mig om det glöms bort.
Per-Eric berättar om interna skeenden i den östlaestadianska församlingen. Om detta vet jag inte tillräckligt för att kommentera. Att det finns lite olika grupper har dock nått mig. Minns att jag för många år sedan fick höra att ett äldre par ganska demonstrativt gått iväg när dom märkte att det var jag som blivit ombedd predika. Vid stormötet sommaren efter kom dom dock rakt fram till den del av altarringen där jag distribuerade, trots att dom utan vidare kunnat gå åt annat håll. Jag tog det faktiskt som en försoningsgest.
