Tråkigt på bloggen
Men nu blir det problem,förstår ni. Nu har jag ju blivit vikarierande* arbetsledare i Luleå Domkyrkoförsamling. Det förändrar hela min position i svenska kyrkan. Förut har jag bara varit en obetydlig komminister i utkanten av sta'n som kunnat sitta i sitt eget hörn och "odla utanförskap" (vilket en tidigare kollega ibland tyckte att jag gjorde). Men nu har jag i min nya roll hamnat mitt i smeten. Tänk följande:
1. Biskopen
2. Domprosten (biskopens ersättare i Domkapitlet)
3. Förste stiftsadjunkt (biskopens närmaste man/kvinna**)
4. Vikarierande* arbetsledare i Domkyrkoförsamlingen (domprostens närmaste - f.n. - man)
Alltså måste jag vara på fjärde plats i stiftshierarkin. Tur att jag har gårdagens evangelietext i färskt minne - där Jesus förmanar sina lärjungar som ville vara störst (i betydelsen, viktigast) - så att jag nöjer mig med denna ödmjuka position och inte strävar efter att bli störst.
Men kära läsarna, som längtar efter något adrenalinhöjande på bloggen, måste nu allvarligt betänka att i denna nya position kan jag inte skriva saker på bloggen som man retar sig på. Nu när jag är "mitt i smeten" gäller det att vara i allra högsta grad mainstream.
Kanske behöver jag också skriva ett inlägg om min nya bloggpolicy?***
* ordet vikarierande lägger jag till efteråt eftersom det av kommentarerna hunnit framgå att någon läsare tror att jag inte är medveten om det, vilket jag naturligtvis är
** jag har varit på stiftets tankesmedja om jämställdhet!
*** det har min gamle kamrat gjort på sin blogg. Men för säkerhets skull skriver jag:
:)
Så du menar att du kommer före
kontraktsprosten ;)
Sanningen är i betraktarens öga.
Ja, bloggpolicy, drogpolicy, jämställdhetspolicy och lönepolicy vill vi ha! Minst! Mycket tid måste läggas ned på dessa saker! Kyrkans viktigaste uppgift!
Det är märkligt att du överdriver din roll på detta viset.
Du vikarierar som arbetsledare för präster och musiker.
Är det något att skryta om? Ett pappersjobb!
Absolut inget att skryta om. Men allt går att skämta om.
Jag blir häpen! Vilken märklig sjålvbild du har. Stackars anställda som du ska leda. Dessutom överdriver du din roll. Du är inte alls ordinarie arbetsledare utan vikarierande sådan.
Upp till bevis. Hur tänker du lösa ditt eget problem. Kommer du till nattvardsbordet när dina kvinnliga prästkollegor ber nattvardsbönen
Min förra kommentar gäller än.
Min samhällslärare sa alltid att det bästa sättet att få tyst på en politiker är att göra denne till talman. Det gäller bevisligen även i det kyrkliga. Som så ofta gäller också: Sanningen ska göra er fria. Jesus garanterar däremot inte att friheten ges utan viss kostnad....
Med detta sagt är det uppenbart att det var ett strategiskt misstag med befordringsstoppet. Det hade varit smartare att göra alla kvinnoprästmotståndare till biskopar och arbetsledare, med uppgift att genomföra den förda kyrkopolitiken, möjligtvis med viss väjningsrätt i praktiska göromål. Då hade de effektivt tystnat och allt hade skett smärtfritt. Nu sitter det istället talföra, välutbildade OCH missnöjda personer ute i småförsamlingarna utan något att förlora och med ett synligt lidande för sin tro som väcker respekt, om än motvillig. Denna blunder bevisar väl i sin tur att det inte är de mest meriterade politikerna som har hand om kyrkopolitiken... Då borde de ha känt till devisen: If you can´t beat them, join them.
Maria
Är du sååå naiv att du tror på det du skriver. Det fungerar så länge de är under lupp. Resten kan du bara ana. Kan man inte jobba med kvinnor fullt ut bör man inte ges större utrymme utan dessa borde jobba ensamma. Kyrkan verkar inte förså spelet. Vad såger biskopen? Burstrand skulle aldrig ha godkänt dubbelspel. Synd. att hon flyttade till Stockholm.
Gällde Julianas kommentar min kommentar? Jag fattar ingenting. Men ibland är det skönt att inget förstå.
Nåja, det gör inget. Jag skämtar vidare med en ton av allvar i botten. Alltid finns det väl nån som är på samma våglängd.
Att du har problem att förstå det har läsaren redan förstått. Modigt av dig att bekräfta din begränsning.j
Nu har jag för andra gången tagit bort en kommentar där Juliana i negativa ordalag omtalar Marias fattningsförmåga.
Denna typ av PERSONLIGA PÅHOPP gillar jag INTE.Jag kommer att radera dem hur många gånger Juliana än skriver dem.
Hehe, det var värst! Att min fattningsförmåga/brist på densamma engagerar på detta vis.
