Möten och gudstjänster - igen
Dock vill jag, som smakprov, med kära läsarna dela ett citat ur boken som berör en fråga som jag tidigare behandlat, nämligen den om skillnaden mellan ett möte och en gudstjänst (liturgi).
Birgersson betonar i ett sammanhang (s 131) betydelsen av en "Traditionell liturgi (en gudstjänstordning med rötter i fornkyrkan)". Han fortsätter:
"För en kristen församling är det söndagliga firandet av Kristi uppståndelse den centrala händelsen....Möten med god förkunnelse har fyllt ett tomrum på många håll i den gamla överhetskyrkan. Men mötesformen istället för liturgi har flera svagheter. En sådan är den att man måste tala om Kristi närvaro medan äkta liturgi realiserar den, genom Ordets förkunnelse, nycklarnas användning och nattvardens utdelande, under församlingens tillbedjan av den närvarande Kristus."
Å ena sidan tala om, å andra sidan realisera! Jag blev så upprymd av detta att jag blev tvungen ringa semesterledig kollega för att få dela detta underbara ord. Han uppmanade mig att skriva det på bloggen till kära läsarnas fromma. Nu är det gjort. God natt.
Anden blåser vart den vill. Det kan vara lika starkt med ett enkelt bönemöte som med en fullödig högmässa. Där Guds Ande är, där är liv, oberoende av formerna.
Därmed inte sagt att det på nåt sätt är dåligt med liturgi.
Jag har nyligen hört en intressant föreläsning och först nu förstått skillnaden mellan att be till Gud och att tillbe Gud.
En av skillnaderna är att alla kan be till Gud, t ex i nöd, men inte alla vill och kan tillbe Gud som sin frälsare.
Är det samma typ av skillnad mellan att prata om Gud och att uppleva honom i liturgin?
En liten fråga: "nycklarnas användning?" Vad betyder det? Blir så oerhört nyfiken. Har hittat din blogg via bekanta och läser den då och då. Man ska ju inte bara läsa sånt man helt och hållet håller med om. :)
Man talar ju i kyrkan om "löse- och bindnyckeln" utifrån Jesu ord till Petrus i Mt 16 och till hela apostla- (lärjunga?-) skaran i Mt 18. Man sätter ihop detta med Jesu ord i Jh 20:23 "0m ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden".
Rent konkret så fungerar det så att i bikten kan prästen "lösa" en människa från hennes synder genom att uttala Guds förlåtelse. "Bindandet" kan ske om prästen ser att människan framhärdar i obotfärdighet och inte på allvar vill lämna sin synd. Då kan prästen säga att människan är fortsatt bunden i sin synd till dess att hon på allvar ångrar den och vill ta emot förlåtelsen.
Men "bindandet" och "lösandet" kan även ske genom predikan: när prästen/predikanten predikar Guds lag så att det avslöjar människan i hennes synd så blir hon "bunden" (i sitt samvete) och när han predikar om Kristus och hans försoning så blir man "löst" om man för Kristi skull "tror sina synder förlåtna" (som vi säger vi som påverkats av laestadianskt språkbruk).
