Torbjörn Lindahl

Jag häpnar över er trohet. Efter att under bloggfastan ha pendlat mellan 0 (endast två dagar) och knappt 30 läsare per dag så har jag nu på påskdagens afton kommit upp i 57. I och för sig fattar jag inte riktigt vilka det är som kollar in bloggen under hela den tid jag inget skrivit. Är det dom som vill vara först med nyheten att jag inte förmått hålla mitt löfte att bloggfasta? Eller är det alla dom som bara tittar in på bloggen sporadiskt? Eller är det alla dom som passar på att läsa gamla inlägg som dom tidgare inte hunnit med? I så fall fyller ju bloggfastan en vettig funktion. Men som sagt, många verkar ju nyfikna på vad som skall komma. Roligt att man har vänner - eller är det kanske kritiker som vill hålla koll på vad man gör? Strunt samma. Det värsta är ju att inte bli uppmärksammad alls.

Eftersom bloggfasta för mig inte bara innebär att jag avstår skriva utan även avstår läsa andras bloggar har jag nu under eftermiddagen/kvällen ägnat en stund åt att läsa ( i något fall) eller hastigt ögna igenom (i några andra fall) de bloggar jag normalt brukar följa. En till ska jag hastigt kolla igenom så är jag uppdaterad. Sannolikt blir insikten: inget särskilt väsentligt har hänt. Jag hade inte behövet läsa det. Förmodligen gäller detsamma även denna blogg. Om jag hade skrivit regelbundet under fastetiden, hade det spelat någon roll för dig sett ur ett evighetsperspektiv?

Men lite kan jag ju uppdatera kära läsarna.

1. Eftersom jag hade en hjärtåkomma i januari så händer det understundom att människor som möter mig inte bara frågar hur jag mår utan också passar på att vädra sina egna känslor för saken: "det blir en liten påminnelse" får jag ibland höra. Om vår dödlighet gissar jag. Men för en präst som söndagligen räknar upp namnet på en massa avlidna så är det väl inte så märkligt. Särskilt inte om man är kyrkogångare sen barndomen och kan den gamla formuleringen utantill: "en ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss i dag..."

Att en del personer passar på att hantera sin egen dödsångest med mig som anledning är uppenbart. Flera gånger har det hänt mig att folk direkt efter sin fråga hur jag mår - nästan innan jag hunnit svara - tar ordet igen och berättar detaljerat om sina egna öden och äventyr i hjärtsjukvårdens labyrinter. En del synes nästan lite besvikna när jag inte kan bekräfta deras egen ångset utan tvärtom verkar glad och nöjd: har aldrig mått bättre och känner mig inte särskilt orolig för döden.

2. Två gånger har jag varit söderut sedan sist. Första gången i slutet av mars då huvudärendet var att medverka vid vår-OAS på Åh stiftsgård. Tyvärr gjorde en magåkomma att jag bara kunde utföra halva mitt uppdrag. På vägen ner passade det att besöka St Ansgar i Uppsala och få deltaga i högmässa ledd av tidigare Luleå-kollegan Lars-Gunnar, nu förvandlad till riktigt högkyrklig präst. Först veckan i april var jag neråt landet igen då jag den ena helgen var på Kyrklig Samling i skåne och nästa helg på OAS-ledarskap utanför Göteborg. Då passade jag på att semestra dagarna däremellan.

3. Jag har dammsugit. Skamligt vore det väl annars, så mycket tid som blir över när man inte bloggar.

4. Snön har försvunnit snabbt. När jag kom hem efter den andra resan 10 april på kvällen så var det så mycket snö kvar att man definitivt upplevde det som vinter. Nu är all snö borta, bortsett från några högar och rester av vinterns upplogade drivor. Den egna tomten är snöfri. Ovanligt tidigt. Det händer ofta att en liten snöhög på skuggsidan av huset kan finnas kvar några dagar in i maj månad.

5. Har bytt olja på motorcykeln, men inte tagit premiärturen ännu. Pga av fel på hojen i höstas, vilket måste åtgärdas å verkstad så hann jag inte besikta den. Och tid för det fick jag nu först på tisdag förmiddag. Men då blir det premiär. När jag i höstas fick körförbud på hojen pga utebliven besktning så stod det i brevet att man får köra närmaste väg till besiktning. Jag noterade att det inte stod närmaste väg till närmaste besiktningsställe. Alltså kunde man ju boka besiktning i Ystad och köra närmaste väg dit.

Konstaterar att blogggrannen Per-Eric* redan tagit prämiärturen. Snart är ordningen återställd även här.

---

* Per-Eric är ju inte bara motorcyklist utan även aktiv i Frimodig kyrka i stiftet. Två skäl till att ge honom en länk på bloggen