Bönbok

När man är med i kyrkomötet får man böcker. Många böcker. Varje vecka när man är i Uppsala så stoppas det in några i ens brevfack. Och under dom veckor man är hemma (de flesta av årets veckor) så kommer det lite då och då ett paket från Svenska kyrkan med någon bok i.

Den senaste jag fick hemskickad var Svenska kyrkans utredning 2010:3 Ett skyddat rum - Tystnadsplikt i svenska kyrkan. Den kom så precis före man åkte till Uppsala att man tänkte att dom kunde ha sparat in portot och lagt dem i våra postfack i universitetshallen. Men kanske tänkte kära vännerna på kansliet att vi riskerade få för fulla packningar. Det hände för några år sedan. Jag försöker att ha så liten väska som möjligt så den är ordentligt packad. Om man då på hemvägen ska ha med en massa extra böcker så blir det att stå på väskan för att få igen dragkedjan.

Under senaste kyrkmötesveckan fick man tre böcker i sitt fack:

1. I Luthers fotspår - en resebiografi
Har ett svagt minne av att Dag Sandahl uttryckte sig positivt om boken. Då måste den vara läsvärd. Han slänger ju inte positiva omdömen omkring sig i onödan. Han har dessutom just varit på Lutherresa. Personligen har jag aldrig känt någon särskild lust att resa i Luthers fotspår. Är det ett tecken på att min lutherska identitet är stadd i upplösning? Kanske kan den saken ändras om jag bläddrar lite i boken?

???

2. Det handlar om bön.
På baksidan av boken tar man del av följande visheter:
"Det finns ingen gräns för vad bön kan vara. En vackert utformad städvagn, ett sms, ett inlägg på Webben, en dans, en målning eller ett musikstycke... den röda tråden är utmaningen att tänka bredare kring vad bön är och hur den kan uttryckas..."

???

3. /be
En bok med böner som skrivits på svenska kyrkans bönewebb. Utformningen av boken, som är 300 sidor i drygt A6-format, är en bön per sida. Alltså mest vita ytor på trycksidorna.
Eftersom denna bok lades i våra postfack ungefär samtidigt som kyrkomötet diskuterade om man skulle erbjuda ledamöterna Svenska kyrkans bekännelseskrifter, så skapade det en märklig känsla hos en del av oss. Att dela ut en bok med mest vita ytor går bra. Att dela ut bekännelseskrifterna går inte bra. Skälen som redovisades för det senare ställningstagandet kändes som rätt krystade.

Kan inte hjälpas att just den konkreta situationen skapade en något negativ förhandsinställning hos mig till bönboken /be. Väl hemma har jag dock tittat på de korta texter som stiger mot en ur de annars vita bladen. Att dela andras våndor och längtor giper alltid. Jag fastnade särskilt för en bön (sid 136):

Snälla gud, gör så att andra människor tittar på mig som hel människa
och inte bara på pengarna mina föräldrar har.
Se mig som jag är
inte fasaden.
från en ledsen flicka

!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0