I församlingens gemenskap
Först högmässa i Hertsökyrkan. Vi var ovanligt många - 58 pers. Kanske inte så mycket tycker många av läsarna, men för att vara en liten distriktskyrka i Luleå är det inte fy skam. Det kändes som att åtskilliga av dem som bara kommer till kyrkan ytterst sporadiskt råkade vara där samtidigt. Skälet till det kan vara många. Ett var nog att flera ville vara med och avtacka vår kantor som ska sluta sin tjänst och flytta långt söderut dvs till en ort obegripligt långt norrut för er som bor i södra delen av landet. Dagen till ära hade vår församlingsvärdinna gjort en lång tårta i form av ett pianoklaviatur. Mycket tjusigt.
Högmässan tog 1 tim och 40 minuter - ganska lagom tycker jag. Men dom som tvingas sitta på våra (som det sägs av dem som använder dem mer än prästen) ytterst obekväma stolar tycker möjligen annorlunda. Det finns kanske en högst naturlig förklaring till att församlingen så snabbt anammat att stå upp en stor del av liturgin. Fin sång av Carina Stenberg. Härligt också att få sjunga lovsånger och bibelkörer under kommunionen. Det ger verkligen ett lyft åt gudstjänsten. Just sången "Herrens härlighet" som vi ofta sjunger uppskattar jag mycket.
Efter kyrkkaffet var vi några i församlingen som tillsammans fick be för en människa som sökt sig till kyrkan för att få förbönshjälp i ett personligt bekymmer. Också det en fin erfarenhet.
Idag tog jag motorcykeln till kyrkan.* Fint väder och lusten var stor att ta en längre tur efter fullgjorda uppgifter. Men då jag lovat besöka dottern så for jag hem och krängde av mig stället, sköljde bort en del av svetten och bytte om. Men si, då tyckte dottern det var för sent med besök så då kunde jag ju ha tagit en MC-tur istället. Men då iddes jag inte ta på stället igen så då blev det snabbtur (bil) till bönhuset och deltagande i dagens eftermiddagsgudstjänst därstädes. Mötet leddes av mötesledare som jag uppskattar för att han ber så innerliga, fina och ärliga, uppriktiga böner.
Fika och samtal blev det sedan - för vilken gång i ordningen? - hemma hos predikanten för dagen. Vi konstaterade att vi inte hamnade i diskussion om dopet - denna gång!
* att jag ens nämner hojen innebär att jag drabbats av verbal motorcyklism påstår min gamle kamrat på sin blogg**
** min gamle kamrat har på sin blogg kommenterat förra inlägget på min blogg vilket inlägg också föranlett journalist på Kyrkans Tidning eposta till mig och be mig skriva en debattartikel om laestadianerna, kyrkan och Missionsprovinsen vilket jag lovat. Förhandstips: jag kommer att skälla mer på kyrkan än på laestadianerna. Spana in KT på torsdag
Besökte Hertsö kyrka på Kristi Himmelsfärds dag - dvs.en av de 58 som kom dit.
Tackar för, att den förkunnelse som gavs var så klar, fullständigt upplyft och förklarad för att tränga in i hjärtat och tas emot.
De tre tema som innehöll Hopp - Arv och Kraft/Makt belystes så fint.
Förstod, att den kraft man får ta emot, vid pånyttfödelsen, genom "förvandlingen", när man möter Jesus, ger den stora tryggheten och makten, då kraft skänks från den Helige Ande. Man förstår ofta inte, varifrån kraften kommer, den bara finns där. När man får möta en människa som söker mening i sitt liv och av säker anledning just blir den man möter. Då behövs denna kraft.
Det är så tacksamt, att ibland både få vara salt och ljus, vittna om trons gudomliga storhet, på den plats Jesus låter det ske.
En stor tacksamhet för mig var det, att både ha min syster och min mor bredvid vid Herrens måltid.
- Guds Frid - Herrens närhet - genomsyrade Högmässan, som sig bör vid Herrens egen dag!
